När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för Gud.

Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon eller utnyttjat någon.

Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans.

Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.

Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom.

Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.

För även om jag gjorde er ledsna med mitt brev så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid.

Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.

För den bedrövelse som är efter Guds vilja, åstadkommer en omvändelse till frälsning som man inte ångrar. Men världens bedrövelse åstadkommer död.

Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse: Vilken hängivenhet har det inte fört med sig bland er. Vilket försvar. Vilken upprördhet. Vilken fruktan. Vilken längtan. Vilken iver. Vilken bestraffning. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.

När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel eller med tanke på den man som fått lida, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni bryr er om oss.

Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats genom er.

Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.

Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad.

Jag gläder mig eftersom jag nu kan lita på er i allt.