Vet ni inte, syskon – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever?

En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.

Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.

Så har också ni, mina syskon, genom den Smordes kropp dött bort från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.

Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.

Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som ständigt höll oss bundna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.

Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död.

En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv

och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död.

Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara syndighet.

Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld som slav under synden.

Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag.

Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag att lagen är god.

Men nu är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns där, men inte förmågan att göra det som är gott.

Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.

Det tycks vara en lag att när jag vill göra det som är rätt, är det onda redo hos mig.

Jag gläder mig över Guds lag i min inre människa,