O att mitt huvud vore vatten och mina ögon en fontän av tårar, så att jag kan gråta dag och natt för dottern mitt folks slagna.

Vem har gett mig i öknen en vägfarares rastplats så att jag kan lämna mitt folk och gå ifrån dem! För de är alla äktenskapsbrytare, en samling av förrädiska förrädare.

Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar Herren.

Varje man måste hålla sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt och varje granne går runt med skvaller.

Och var man förnedrar sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda.

De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar Herren.

Därför säger Härskarornas Herre så: Se, jag ska smälta dem och pröva dem, hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?

Deras tunga är en vässad pil, den talar bedrägligt, en man talar frid till sin granne med sin mun, men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.

Ska jag inte straffa dem för dessa ting? förkunnar Herren. Ska inte min själ hämnas på ett sådant folk som detta?

Bergen ska ta upp en gråt och klagan och öknens betesmarker en klagosång eftersom de är brända så att ingen går förbi. Och de hör inte rösten av boskap, både himlarnas fåglar och markens djur har flytt, de är borta.

Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög en boning för schakaler, och jag ska göra Juda städer öde, utan invånare.

Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens mun har talat och berättat om henne? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?

Och Herren sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,

men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.

Därför säger Herren, Israels Gud, så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka.

Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.

Så säger Härskarornas Herre : Betänk och kalla på de mässande gråterskorna så att de kommer, sänd efter de duktigaste kvinnorna, så att de kommer.

Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss, så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.

Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi inte tillintetgjorda! Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.

Hör Herrens ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång.

Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats till att hugga av våra små från gatorna och våra unga från de öppna platserna.