Hör ordet som Herren talar till er, Israels hus.

Så säger Herren : Lär er inte folkslagens vägar, bli inte förfärade av himlarnas tecken eftersom folkslagen blir förfärade för dem.

För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet, eftersom det är ett träd som huggits från skogen, arbetat av en skogshuggares hand med yxan.

De täcker det med silver och med guld och fäster det med spikar och med hammare för att det inte ska röra på sig.

De är som pelare i gurklandet och talar inte. De måste bäras eftersom de inte kan gå. Var inte rädda för dem för de kan inte göra ont, inte heller kan de göra gott.

Det finns ingen, ingen enda som du, Herre, du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.

Vem skulle inte frukta dig, du folkens Konung? Det tillhör dig. För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken finns ingen, nej ingen enda som du.

Men de är alla råa och dåraktiga, tillrättavisningen är fåfäng som en trästock.

Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish och guld från Ofaz, hantverkares arbete och guldsmedens hand, blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.

Men Herren Gud är sann, han är levande Gud och evig Konung. För hans vrede darrar jorden och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri.

Så ska ni säga dem: Gudar som himlar och jord inte gjort, tillintetgöras från jorden och från under himlarna dessa.

Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut himlarna med sin kunskap.

Till rösten av hans utgivande, ljudet av vatten i himlarna, får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar. Han gör blixtar till regnets tid och för ut vindarna ur sina skattkammare.

Helt okänsliga är hela mänskligheten – helt utan kunskap, alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder, att hans gjutna avgudar är falska, det finns ingen ande i dem.

De är fåfänglighet, ett inbillat arbete, när deras besökelsetid kommer ska de förgås.

Jakobs del är inte som dessa, för han är Skaparen av allt, och Israel är hans arvedels stam, Härskarornas Herre är hans namn.

Samla upp ditt gods från marken, du som är kvar i belägringen.

Eftersom Herren säger så: Se, jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid och ska pressa dem så att de erfar det.

Ve till mig över min smärta! Mitt sår är djupt men jag säger: "Detta är en sjukdom och jag måste bära den."

Mitt tält är fördärvat och alla mina tältlinor är trasiga, mina söner har gått ifrån mig och de finns inte, det är ingen som längre sträcker mitt tält och sätter upp mina tältdukar.

Eftersom herdarna har blivit råa och inte frågar Herren, därför har de ingen framgång och hela deras hjord är skingrad.

En röst, lyssna! Se, det kommer och ett stort tumult från landet i norr för att göra Juda städer öde, en boplats för schakaler.

Herre, jag vet att människans vägar inte är hans egna, det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.

Herre, tillrättavisa mig, i rättvisa – inte i din brinnande näsa, annars försvagas jag.