Ve dig som tillspilloger men själv inte blivit tillspillogiven, och som agerar förrädiskt utan att de har agerat förrädiskt mot dig. När du har slutat med att tillspilloge, ska du bli tillspillogiven, och när du har tröttnat på att agera förrädiskt ska de agera förrädiskt mot dig.

Herre, var nådig mot oss, vi har väntat på dig. Var vår arm varje morgon, vår frälsning i tider av motgångar.

Vid ljudet av stridslarm flyr folket, när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.

Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas, som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.

Herren är upphöjd, för han bor i höjden, han har fyllt Sion med rätt och rättfärdighet.

Stabiliteten för dina tider ska vara ett förråd av frälsning, vishet och kunskap och vördnad för Herren , som är hans skatt.

Se, deras tappra ropar därute, deras fredsmäklare gråter bittert,

Huvudvägarna ligger öde, resenärerna uteblir, han har brutit förbundet, han har föraktat städerna, han tar ingen hänsyn till människor.

Landet sörjer och försmäktar, Libanon skäms, det förtvinar. Sharon är som en vildmark och Bashan och Karmel skakas.

Nu ska jag resa mig, säger Herren, nu ska jag bli upphöjd, nu jag ska lyfta upp mig själv.

Ni föder agnar, ni ska föra fram stubb, er andedräkt är en eld som ska sluka er.

Folket ska vara som brinnande kalk, som nedhuggen törne som brinner i elden.

Lyssna! Ni som är långt borta, vad jag har gjort. Ni som är nära, beakta min styrka.

Syndarna i Sion är rädda, bävan har belägrat de ogudaktiga: "Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande elden? Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"

Den som vandrar rättfärdigt och talar rätt, som föraktar förtryckets vinning, som vägrar ta emot en muta i sina händer, som stänger sina öron från att höra om blod, och sluter sina ögon från att se på ondska,

han ska bo i höjden, hans försvarsplats ska vara klipporna, hans bröd ska ges honom, hans vatten ska vara säkrat.

Dina ögon ska se kungen i hans härlighet, de ska se ett land som breder ut sig i fjärran.

Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken : "Var är han som räknade ? Var är han som vägde? Var är han som räknade tornen?"

Du ska inte se det våldsamma folket, ett folk med djupt tal som du inte kan uppfatta, med en stammande tunga som du inte kan förstå.

Se på Sion, staden för våra högtidliga samlingar, dina ögon ska se Jerusalem, en fridfull boning, ett tält som inte ska flyttas, dess tältpluggar ska inte dras upp, inte heller ska någon av tältlinorna brista.

Där ska Herren vara med oss i majestät, på en plats med breda floder och strömmar, där ska inga galärer med åror komma, inte heller ska mäktiga skepp dra förbi.

Herren är vår domare, Herren ger oss förordningar, Herren är vår kung, Han ska frälsa oss.

Dina rep är lösa, de håller inte masten stadig, de sprider inte ut seglen, sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat, de lama tar sitt byte.

Invånarna ska inte säga: "Jag är sjuk ", folket som bor där ska ha sina synder förlåtna.