Budskap om Tyros. Ve er, ni Tarshish skepp, för det är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång, från kitteernas land blir det uppenbarat för dem.

Var stilla, ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän – de som korsat haven har fyllt er.

Över stora vatten kom Shichors säd; Nilens skörd var hennes inkomst och hon var folkens marknad.

Bli till skam, Sidon, för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."

När det de hör till Egypten, ska de bli smärtsamt sårade av det de hör om Tyros.

Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet.

Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?

Vem har tänkt ut detta mot Tyros, den krönta staden, vars köpmän är furstar, vars resande är de ärbara på jorden?

Härskarornas Herre har tänkt ut det för att orena härlighetens stolthet, för att föra till förakt jordens alla ärbara.

Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.

Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen.

Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp, gå över till kitteernas land, inte heller där ska du ha någon vila.

Se, kaldéernas land, detta folk är inte. Assyrien gav detta land till vilda djur. De satte upp sina belägringstorn, de omstörtade dess palats och gjorde det till en ruin.

Ve, ni Tarshish skepp, för ert fäste är ödelagt.

Och det ska ske på den dagen att Tyros ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar. När de 70 åren är slut ska det gå med Tyros som i skökans sång:

Ta din kinnor-harpa , gå runt i staden, du länge bortglömda sköka, gör vackra melodier, sjung många sånger, så att du till äventyrs blir ihågkommen.

Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren ska komma ihåg Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte.

Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren, den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta sin del, och till ståtliga kläder.