Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den och vänder landytan upp och ner och förskingrar dess invånare.

Och det ska ske, som med folket, så även med prästen, som med tjänaren, så även med hans herre, som med tjänstekvinnan, så även med hennes föreståndarinna, som med köparen, så även med säljaren, som med långivaren, så även med låntagaren, som med borgenären, så även med gäldenären.

Tom ska jorden tömmas, och plundrande ska den bli plundrad, för Herren har talat detta ord.

Jorden sörjer och vissnar, världen tynar bort och vissnar, de upphöjda människorna på jorden tynar bort.

Jorden är orenad av sina invånare, eftersom de har överträtt undervisningen, kränkt förordningarna, brutit det eviga förbundet.

Därför har en förbannelse slukat jorden, och de som bor där har befunnits skyldiga, därför har jordens invånare tynat bort och få män är lämnade kvar.

Vinet sörjer, vinstocken tynar bort, alla glada hjärtan suckar.

Munterheten från tamburinerna vilar, larmet från de glada tystnar, kinnor-harpans glädje vilar.

De dricker inte vin med en sång, starka drycker är bittra för dem som dricker dem.

Nedbruten är tomhetens ort, alla hus är stängda så att ingen kan komma in.

Det är ett rop på gatorna mitt i vinet, all glädje är förmörkad, landets fröjd är borta.

I staden är ödsligheten kvar, och portarna är slagna i ruiner.

För så ska det vara mitt på jorden bland folken, som när man slår av ett olivträd, som efterskörden när vinskörden är klar.

Mumlarna lyfter upp sina röster, de sjunger, för Herrens majestät ropar de från havet.

Ära därför Herren i ljusen, på öarna i havet, Herrens namn, Israels Gud.

Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige". Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort, ve över mig. Förrädarna handlar förrädiskt, ja förrädarna handlar mycket förrädiskt."

Terror, avgrundsdjup och fällor är över er ni jordens inbyggare.

Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror ska ramla ner i avgrundsdjupet, och den som kommer upp ur mitten av avgrundsdjupet ska fångas i en fälla, för fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.

Jorden är sönderbruten, har helt brutits sönder, jorden är söndersmulad i bitar, jorden skakar och stapplar.

Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken och svajar hit och dit som en hydda och dess överträdelser är tunga över den och den ska falla och inte resa sig igen.

Och det ska ske den dagen att Herren ska straffa de höga i höjden och jordens kungar på jorden.

Och de ska samlas tillsammans som fångar samlas i fängelsehålan och blir inlåsta i fängelset, och efter många dagar ska de bli straffade.

Sedan ska månen blygas och solen skämmas, för Härskarornas Herre ska regera på Sions berg och i Jerusalem, och inför hans äldste ska härlighet råda.