Kung David sa till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.

Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.

Och fortfarande har jag nåd i min Guds hus, det finns egendom till mig, guld och silver ger jag till min Guds hus, utöver allt som jag har bestämt till det heliga huset:

3 000 talenter av guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,

för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"

Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.

De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn.

Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård.

Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

Därför välsignade David Herren inför hela församlingen. David sa: "Välsignad vare du, Herre, Israels Gud, vår fader från evighet till evighet.

Herre, din är storheten och makten och härligheten och glansen och majestätet. Ja, allt i himlarna och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting.

Både rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allt. I din hand är kraft och styrka, det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt.

Nu tackar vi dig vår Gud, och vi prisar ditt härliga namn."

"Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand.

För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp .

Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.

Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och ger nåd till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.

Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.