Och Elisha sa: "Hör Herrens ord: Så säger Herren : I morgon vid denna tid ska ett sea-mått fint vete säljas för en shekel och två sea-mått korn för en shekel på gatorna i Samarien."

Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot, svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."

Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sa till varandra: "Varför sitter vi här tills vi dör?"

Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."

Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där.

För Herren hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: "Se, Israels kung har värvat hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."

Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.

Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.

Sedan sa de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."

Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."

Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne.

Och kungen steg upp i natten och sa till sina tjänare: "Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad."

Men en av hans tjänare svarade och sa: "Ta, jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk. Så låt oss sända dem och se."

De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: "Gå och se."