Och Joav, Tserujas son, förstod att kungens hjärta var över Avshalom.

Och Joav sände bud till Tekoa och lät hämta därifrån en vis kvinna och sa till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en död,

och gå in till kungen och tala på detta sätt med honom." Och Joav lade orden i hennes mun.

Och när kvinnan från Tekoa talade till kungen föll hon ner med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig och sa: "Rädda kungen!"

Och kungen sa till henne: "Vad fattas dig?" Hon svarade: "I sanning jag är en änka, min man är död.

Och din tjänarinna har två söner och de två bråkade med varandra på fältet och det fanns ingen som delade på dem, utan den ene slog den andre och dödade honom.

Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka min livsgnista som är kvar, och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."

Och kungen sa till kvinnan: "Gå till ditt hus och jag ska ge befallning om dig."

Och kvinnan från Tekoa sa till kungen: "Min herre kungen, skulden ska vara på mig över mina fäders hus, och kungen och hans tron ska vara skuldfri."

Och kungen sa: "Vemhelst som talar till dig, för honom till mig och han ska inte vidare röra dig."

Och hon sa: "Jag ber dig, låt kungen komma ihåg Herren din Gud så att blodshämnaren inte fördärvar mer, annars fördärvar de min son." Och han sa: "Herren lever, inte ett hår på din son ska falla till marken."

Och kvinnan sa: "Låt din tjänarinna, jag ber dig, tala ett ord till min herre kungen." Och han sa: "Tala"

Och kvinnan sa: "Och varför har du då tänkt ut en sådan sak över Guds folk? Genom att tala dessa ord är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte igen tar hem sin förvisade.

För vi måste döden dö och är som vatten utspillt på marken som inte kan samlas upp igen, men Gud tar inte bort en själ utan han har planer i syfte att den förvisade inte ska vara utstött för alltid från honom.

Och nu när jag har kommit till att tala dessa ord till min herre kungen, är det för att folk har gjort mig rädd, och din tjänarinna sa : 'Jag ska tala med kungen, kan hända ska kungen uppfylla sin tjänares begäran.

Eftersom kungen ska lyssna till att rädda sin tjänare ur den mans hand som skulle fördärva mig och min son tillsammans från Guds arv.' "

Och hon sa: "Låt, jag ber dig, min herre kungens ord vara mig till tröst, för som en Herrens ängel så är min herre kungen i att urskilja det goda och det onda och Herren din Gud är med dig."