Referenser (38 st)
Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahveh) välsignade honom.
Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté.
[Timnah (Tell Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Beit-Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se . Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se . Beskrivningen "gick ned" och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jefta som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se , hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden. Andens frukt består bl.a. av självbehärskning, se .]
Men hans far och hans mor sa till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar [vår stam – Dan] eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
Men Simson sa till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon."
[Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är henne han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna ().]
Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med sin mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom.
[Det första verbet "gick" är i singular, vilket betonar att det var Simson som var den pådrivande i att de gick ner, och hans föräldrar följde honom. Nästa verb "kom" är i plural, vilket visar att de alla kom förbi vingården. Förmodligen kommer Simson till vingården före sina föräldrar, eller så dröjer han kvar medan de går vidare, eftersom de inte är medvetna om vad som hänt (). Denna händelse blir en parallellhandling som vävs samman i Simsons gåta och når sitt crescendo i .]
Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon.
[Här berättas inte hela historien men man kan på goda grunder anta att föräldrarna har pratat med varandra och kommit överens innan fästman och fästmö nu får träffa varandra till förlovningen, för att sedan vara åtskilda i enlighet med dåtidens tradition, fram till bröllopet.]
Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där ordnade Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det.
[Bröllopsfesten brukade pågå i sju dagar, se . Det normala enligt judisk tradition är att den blivande brudgummen har med sig sina vänner, men nu kommer Simson ensam. Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata). Ett av de mest vanliga fynden i filisteiska bosättningar är bägare med en sil, ofta kallad "ölbägare". Arkeologin bekräftar att alkoholen flödade under dessa tillställningar, se även ; . Genom att dricka vin bryter Simson ännu ett nasirlöfte, se .]
Simson sa då till dem: "Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: "låt mig gåta en gåta") för er. Om ni kan berätta gåtans lösning (hebr. haged hagido; ordagrant berättande berätta) för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.
Och det skedde på den sjunde dagen att de sa till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"
Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sa: "Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig och säger till henne [din hustru]: 'Se, till min far och till min mor berättar jag inte och till dig [ska jag] berätta?' " [Se och ]
Men Simsons hustru gavs till [giftes bort med] en av hans bröllopsvänner (marskalkar – hebr. merea), den som han fått som marskalk. [Hon gifts bort till hans bestman, troligtvis en av de 30 filisteiska bröllopsvännerna (). Se även .]
Och det skedde efter en tid, när det var dags för veteskörden [i maj-juni] att Simson besökte sin hustru [i Timnah] med en killing och han sa: "Jag vill gå in till (ha sexuellt umgänge med) min hustru i kammaren." Men hennes far lät honom inte gå in.
Men Simson sa till dem: "Den här gången utan skuld inför (blir jag kvitt) filistéerna, om jag gör dem något ont (skadar dem)."
Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar.
Och filistéerna sa: "Vem har gjort detta?" Och de sa: "Simson, timnitens svärson, eftersom han har tagit hans hustru och gett henne till hans bestman (hebr. merea) [som ansvarade för bröllopet]."
Så filistéerna kom upp och brände henne och hennes far i eld. [Det som de 30 filisteiska bröllopsvännerna hotat att göra mot Simsons hustru om hon inte ger dem svaret på gåtan, sker nu ändå eftersom hennes far inte har respekterat att hon är Simsons hustru, se .]
Och Simson sa till dem: "Om ni gör på detta sätt kommer jag att hämnas dem och därefter upphöra."
Juda män frågade: "Varför har ni kommit upp mot oss?"
De svarade: "Till att binda Simson har vi kommit upp, för att göra mot honom som han har gjort mot oss."
Och 3000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sa till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Och de sa till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand."
Och Simson sa till dem: "Ge er ed till mig att ni inte själva ska falla över mig."
Och Simson sa:
"Med ett käkben (hebr. lechi) från en åsna (hebr. chamor),
en hög, två högar (hebr. chamor chamoratajim);
med ett käkben från en åsna,
har jag slagit 1000 män."
[Denna vers är en poetisk segersång. Det är också en ordlek där ordet för åsna och hög har samma rot chamar och skrivs med samma tre hebreiska bokstäver (chet, mem och resh). De två fraserna är parallella och det sker en stegring. Hög är singular och sedan upprepas högar i dual-formen, dvs. två högar. Exakt vad "hög" betyder är inte helt klart, men sången antyder att Simsons seger skedde i flera steg, en hög, sedan två högar, osv. Talet 1000 är inte ett exakt, utan ett typiskt poetiskt skrivsätt för att det är många. Jfr även Davids segersång, se .]
Och
Simson gick ner
[ända] till
Gaza. Där såg han en prostituerad kvinna och gick in till henne
(hade sexuellt umgänge med henne).
[Gaza var den sydligaste av de fem större filisteiska städerna, se . Simson är långt nere i det filisteiska området, se . Det var en stor stad på 55 hektar, idag är den antika staden omgiven av moderna byggnader. Det hebreiska namnet är Aza som kommer från ordet az – stark!]Till Gazaborna var det sagt: "Simson har kommit hit." Och de omringade honom och låg i bakhåll (på lur) [vid huset eller utanför porten] och väntade på honom hela natten (hebr. lajla) i stadens portar och var tysta hela natten (hebr. lajla) och sa: "När morgonen ljusnar slår vi honom (med ett dödligt slag)."
Och
Simson låg där halva natten
(hebr. lajla) och steg upp efter halva natten
(hebr. lajla) och tog tag i dörrarna från stadens portar och de två dörrposterna och gav sig av med tvärstänger och lade dem över sina skuldror och gick upp till toppen på berget öster om Hebron
[ordagrant: "som är över Hebrons ansikte"].
[Här går Simson från kusten sex mil upp i Juda berg ända till Hebron, en avsevärd sträcka med två dörrar och dörrposter med tvärslåar på axlarna. Läsaren blir uppmärksammad på ordet natt (hebr. lajla) som används två gånger i och två gånger (halva natten) i . Strukturellt sett är kvinnan i Gaza den andra kvinnan som Simson är med, av de tre som det berättas om. I ett kiastiskt perspektiv så vänder berättelsen här när den kommit "halvvägs" in i natten, i resten av detta kapitel följer andra halvan av Simsons natt. Vi ser även flera likheter i berättelsen i med den första kvinnan och det som snart följer med den tredje kvinnan i . Simson har nu kommit halvvägs in i natten, och scenen är öppen för nästa lajla...]Då sa Delila till Simson: "Berätta för mig, jag ber dig, var får du din stora styrka från och hur kan man fängsla dig till att förödmjuka (plåga) dig?"
Simson svarade [med en lögn]: "Om de binder mig med sju färska linor (tältlinor; rep av senor; hebr. jeter) som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som en [vanlig] människa." [Tältlinor och bågsträngar gjordes ofta av inälvorna av boskapsdjur. Även senor från ben av får användes. Jämför med hebr. avot i .]
De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sa då till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" Han slet sönder [de tjocka starka] linorna som om de varit garn av lin när den blir svedd av elden [som blir varm och börjar lukta bränt, då går den lätt av], Men han avslöjade inte [hemligheten bakom] sin styrka. [Se om linet.]
Då sa Delila till Simson: "Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig."
Då tog Delila nya rep och band honom med dem och sa till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" De som satt i bakhåll var i den inre kammaren [på samma sätt som förra gången, se ]. Men han slet dem [de nya repen] från sina armar som om det varit en [tunn] tråd.
Och Delila sa till Simson: "Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig hur du kan bindas."
Och han sa till henne: "Om du väver mitt huvuds sju lockar med väven." [Nu börjar Simson leka med elden, han involverar sitt hår som är nyckeln.]
[Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sa till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
Och hon sa: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade ur sin sömn och sa (alternativt: tänkte): "Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv." Men han visste inte att Herren (Jahveh) hade vikt från honom.
Och filistéernas furstar
[troligtvis de fem filisteiska furstarna från Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se ] samlades för att offra ett stort offer till sin gud
(elohim) Dagon
[som dyrkades i de filisteiska städerna, se ] och för att glädjas och de sa: "Vår gud har gett vår fiende
Simson i vår hand."
Och det skedde när deras hjärta var glatt [firandet var i full fart] att de sa: "Kalla på Simson så att han kan roa (underhålla – hebr. sochaq) oss." [Kanske satte man ut föremål som han inte såg som han skulle ramla över. Det är bara en av flera möjligheter att håna en blind person på en okänd plats.]
Och man kallade på Simson från fängelsehuset och han hånades (skrattades åt – hebr. tsachaq) framför dem. Sedan ställde de honom mellan pelarna.
Då sa Simson till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: "Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem."
Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
Och Simson ropade till Herren (Jahveh) och sa: "Herre, Herre (Adonai, Jahveh), kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång, Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon."
[I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se , , , , , och ). Här är enda gången han använder tilltalet Adonai Jahveh (Jfr ). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
Och Simson tog spjärn mot de två pelarna i mitten som huset vilade på och lutade sig över dem, en med sin högra och en med sin vänstra hand.
Och Simson sa: "Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna." Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde.
[Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död, än när han levde. Hans sista ord "Låt mig dö med filistéerna" blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]
Vad ska jag säga mer?
Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se ],
Barak [som lydde domaren Deborahs profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se ],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se ],
Jefta (Jiftach) [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se ],
David [Israels mest berömda kung, se ; ],
Samuel [Israels stora profet, se ]
och profeterna,
