Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet och utefter hela Stora havets kust framför Libanon, hettiterna och amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevusiterna hörde detta,

samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man.

Men när invånarna i Givon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,

gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn slitna, använda och lappade,

och slitna och lagade skor på sina fötter, och slitna mantlar över sig. Och allt bröd i deras matsäck vart torrt och smuligt.

Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och Israels män: "Vi har kommit från ett land långt borta, ingå därför ett förbund med oss."

Och Israels män sa till hivéerna: "Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå ett förbund med er?"

Men de svarade Josua: "Vi är dina tjänare." Och Josua frågade: "Vilka är ni och varifrån kommer ni?"

Då svarade de honom: "Från ett väldigt avlägset land har dina tjänare kommit, för Herren din Guds namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,

och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i Cheshbon och mot Og, kung i Bashan i Ashtarot.

Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sa: 'Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund med er.'

Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se, det är torrt och smuligt.

Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se : De är helt spruckna! Och våra mantlar och våra skor är helt utslitna på grund av den långa resan."

Då tog männen av deras mat, men frågade inte om råd från Herrens mun.

Och Josua gav en försäkran om fred med dem och slöt ett förbund med dem för att låta dem leva, och ledarna i menigheten gav dem sin ed.

Men tre dagar efter att de slutit ett förbund med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.

Och Israels söner vandrade och kom till deras städer på den tredje dagen. Deras städer var Givon och Kefira och Beerot och Kirjat-Jearim.

Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens ledare hade avlagt ed inför Herren, Israels Gud. Och hela menigheten muttrade mot ledarna.

Men alla ledare sa till hela menigheten : "Vi har svurit en ed inför Herren, Israels Gud, därför kan vi inte röra dem nu.

Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem."