Sedan, efter fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus.

Jag gick på grund av en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende, detta för att jag inte skulle springa eller ha sprungit i onödan.

Men inte ens Titus som följde med mig, som ju var grek, behövde omskära sig.

Denna fråga uppstod på grund av några falska bröder som i hemlighet hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i den Smorde Jesus, för att åter föra oss in i slaveriet.

Men vi böjde oss inte för dem, inte för ett ögonblick. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras för er.

Vidare, de som har anseende, om de har anseende eller inte spelar ingen roll för mig, Gud har inte anseende till personen. Dessa ledare lade inte till något till mitt budskap.

Tvärtom, de såg att jag blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna, på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna.

För den som verkade genom Petrus och hans tjänst som apostel för de omskurna, verkade också genom mig för de oomskurna.

När Jakob, Kefas och Johannes som var kända som pelare kände Guds nåd som jag fått ta emot, räckte de mig och Barnabas handen för samarbete. Vi kom överens om att vi skulle gå till hedningarna och de till de omskurna.

Deras enda önskan var att vi skulle komma ihåg de fattiga, just det som jag själv verkligen ihärdigt arbetat för.

När Kefas kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute.

Innan vissa personer från Jakob var där hade han för vana att äta med hedningarna. Men när männen kom, drog han sig gradvis undan, eftersom han fruktade dem som var för omskärelse.

De andra troende judarna anslöt sig till honom och förställde sig. Det resulterade i att också Barnabas drogs med i deras hyckleri.

Men när jag såg att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning, sa jag till Kefas i allas närvaro: "Om du som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna?

Vi är judar av naturen och inte hedniska syndare.

Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig genom att i egen kraft följa lagen, utan bara på grund av tron på den Smorde Jesus. Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde, för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar kan ingen människa bli rättfärdig.

Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde, själva har visat oss vara syndare, är den Smorde då en som uppmanar till synd? Självklart inte!

För om jag återigen bygger upp det som jag själv rev ner, gör jag mig själv till en överträdare.

För jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skulle leva för Gud. Jag är korsfäst med den Smorde ,

nu lever inte längre jag, utan den Smorde lever i mig. Och det som jag nu lever i köttet, lever jag genom tron från Guds Son , han som älskade mig och utgav sig själv för mig.

Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdighet kom genom lagen, då dog den Smorde i onödan ."