Jag måste berömma mig, trots att det inte hjälper. Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren.

Jag vet en man som tillhör den Smorde som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet.

Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet -

blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.

Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig förutom mina svagheter.

Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.

För att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i mitt kött, en budbärare från Satan som ska slå mig, så att jag inte förhäver mig.

För denna saks skull vädjade jag tre gånger till Herren att den skulle lämna mig.

Men han har svarat mig: "Tillräcklig för dig är min nåd, för kraften genom svaghet fullkomnas." Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes kraft ska vila över mig.

Därför gläder jag mig i svaghet, i förolämpningar, i nöd, i förföljelser och svårigheter för den Smordes skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är.

Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet : genom tecken, under och kraftgärningar.

På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten!

Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.

Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?

Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?

Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?

Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?

Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i den Smorde , och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.

För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna stridigheter, avund, okontrollerat temperament, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning bland er.

Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, sexuell lössläppthet och sensualitet, som de tidigare har praktiserat.