Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig!

För jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, den Smorde, och vill föra fram en ren jungfru till honom.

Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot den Smorde.

För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande än den ni har fått eller predikar ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.

Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar".

Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

Var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?

Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er.

När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med.

Så sant den Smordes sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.

Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.

Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med.

Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till den Smordes apostlar.

Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.

Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.

Det jag nu talar – det är inte som Herren skulle tala, utan som en dåre – i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.

När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det.

Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka.

Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet.

Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.

Är de hebréer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också.

Är de den Smordes tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara.

Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.

Tre gånger har jag blivit piskad med spö. En gång har jag blivit stenad. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav.

Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för: faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på hav, faror på grund av falska bröder.