Vem trodde på vad vi just har hört? För vem var Herrens arm uppenbarad?

För han sköt upp inför honom som en späd planta, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget speciellt utseende eller hög status som fångade vår uppmärksamhet, inget fantastiskt med hans utseende som gjorde att vi skulle vilja följa honom.

Han var föraktad och övergiven av människor, en man som fick uppleva sorg och hade personlig erfarenhet av sjukdom. Människor vände bort sin blick från honom, han var föraktad och utan värde i våra ögon.

Ja, det var våra sjukdomar han lyfte upp , och våra sorger han bar ; och vi – vi såg honom som slagen, pinad av Gud , och ödmjukad.

Han blev genomborrad för våra överträdelser, krossad för våra synder. Straffet lades på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade .

Alla har vi gått vilse som får, var och en har gått sin egen väg. Herren lät all vår synd läggas på honom.

Han blev pinad och han ödmjukade sig, han öppnade inte sin mun, som ett lamm som leds iväg till att slaktas och som ett får som är tyst framför den som klipper det, han öppnade inte sin mun.

Han leddes bort efter en orättvis dom, men vem begrundar detta? Ja, han rycktes bort från de levandes land, på grund av mitt folks överträdelse.

Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga, men med en rik vid sin död, eftersom han inte hade begått något orätt och inget svek fanns i hans mun .

Det var Herrens vilja att krossa honom – göra honom sjuk. Om hans liv blir ett skuldoffer, ska han se sin säd och ett långt liv, och Herrens vilja ska förverkligas genom hans hand.

Genom det lidande han har utstått får han se och blir mättad. Genom att känna honom, min tjänare – den Rättfärdige – ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar deras synder.

Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga , och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga – för han var beredd att dö, och blev räknad som en syndare, när han bar mångas synd, och medlade för överträdarna .