Efter dessa händelser när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vashti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne.

Då sa kungens tjänare som fanns hos honom: "Låt dem för kungens räkning söka efter vackra, unga jungfrur.

Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar.

Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vashtis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.

Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish. Han var en benjaminit

som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jekonja, Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung.

Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit henne som sin egen dotter.

Så kom det sig att när kungens befallning och förordning blev offentlig och när många unga kvinnor samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna.

Jungfrun behagade honom och hon vann hans välvilja. Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar och hennes ranson och de sju tjänsteflickorna som var utvalda för henne från kungens hus och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa platsen i kvinnornas hus.

Ester hade inte avslöjat vilket folk eller vilken släkt hon kom ifrån, eftersom Mordochaj hade sagt till henne att inte berätta det.

Varje dag vandrade Mordochaj utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände henne.

Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros, efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse. Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.

När jungfrurna skulle gå in till kungen fick de ta med sig allt som de önskade från kvinnornas hus till kungens hus och det gavs till dem.

Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.

När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna, rekommenderade. Och Ester fann nåd hos alla som såg på henne.