Referenser (133 st)
2 Moseboken (2)
Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se .]
Men Israels barn (söner) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida.
3 Moseboken (3)
Och om en man säljer ett boningshus i en stad med stadsmur, då ska han återlösa det ett helt år efter att det blev sålt. Efter ett fullt år ska han återlösa det.
Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.
Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret.
5 Moseboken (2)
Alla dessa var befästa städer med höga murar, portar och bommar, förutom mycket många byar utan murar.
Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
Josua (4)
Sedan firade Rahab (Rachav) ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren.
Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. ) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (bokstavligt komma ned och bli platta) och folket ska gå upp, var och en rakt fram, framför honom."
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se . Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se .] Så folket ropade och
(prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt
(stort) rop
(ett härskri) och
murarna kom ner platt
(ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp
[vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
1 Samuelsboken (3)
De var en mur för oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.
Och de lade hans rustning i Ashtarots hus, och de fäste hans kropp på Beit-Sheans mur.
reste sig alla stridbara män och gick hela natten och tog Sauls kropp och hans söners kroppar från Beit-Sheans mur och de kom till Javesh och brände dem där.
2 Samuelsboken (7)
kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: 'Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren?
Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är döda och även din tjänare Orija är död."
Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.
Och de kom och belägrade honom i Beit-Maachas Avel och de kastade upp en vall mot staden och de stod uppgivna, och hela folket som var med Joav slog på muren för att riva ner den.
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden."
Kvinnan sade till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
1 Kungaboken (4)
Och Salomo gick i allians med farao, Egyptens kung, genom äktenskap och tog faraos dotter och förde henne till Davids stad, till dess han avslutat byggandet av sitt hus och Herrens (Jahves) hus och Jerusalems mur runtomkring.
Gevers son – i Ramot-Gilead, som hade Jairs, Manasses sons, byar i Gilead; han hade även Argovs område i Bashan, 60 stora städer med murar och bommar av brons;
Och detta är orsaken till den arbetsstyrka (skatt, arbetsplikt, tvångsarbetare – hebr. ) som kung Salomo samlade för att bygga
Herrens (Jahves) hus
och sitt eget hus
och Millo [försvarsmuren och förstärkningsvallen för palatset]
och Jerusalems mur
och [städerna] Chatsor [norr om Galileiska sjön]
och Megiddo [i Jezereldalen]
och Gezer [handelsstaden halvvägs mellan Joppe och Jerusalem]. [Arkeologiska fynd från dessa städer visar hur konstruktionen av dessa portar är speciell och särskiljer sig från andra städer. Detta talar för en byggmästare som satte sin prägel med mått, proportioner och design.]
Men resten flydde till Afek in i staden och muren föll över 27 000 män som var kvar. Och Benhadad flydde och kom in i staden in i ett inre rum.
2 Kungaboken (8)
Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sade: "Hjälp, min herre kung!"
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Och Jehoash, Israels kung tog Amatsjaho, Juda kung, Jehoash son, Achazjahos son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port till Hörnporten, 400 alnar [180 meter].
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen.
Och hela kaldéernas armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom.
2 Krönikeboken (12)
Han byggde upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till befästa städer med murar, portar och bommar,
Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång.
Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
Han drog ut i strid mot filistéerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filisteernas land.
Jotam byggde Övre porten till Herrens hus, och på Ofelmuren utförde han stora byggnadsarbeten.
Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut, befäste Millo i Davids stad och tillverkade vapen (hebr. shelach) och sköldar i stor mängd.
Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden.
Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål.
Nehemja (32)
Och de sade till mig: Kvarlevan från fångenskapen där i provinsen lider stort av nöd och skam. Jerusalems murar är nedbrutna och dess portar är nedbrända i eld.
liksom ett brev till Asaf, kungens skogsskötare, så att han ger mig virke till att göra balkar till portarna på befästningen intill templet, till stadens murar och till bostaden som jag ska bo i." Kungen beviljade min begäran eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.
Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner.
Under natten fortsatte jag upp längs dalen och inspekterade muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen. [Nehemja hade ridit ett varv runt Jerusalem.]
Men nu sade jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!"
Och bredvid dem reparerade Ussiel son till Charhaja, guldsmeden. Och bredvid dem reparerade Chananja, en av parfymtillverkarna och de restaurerade Jerusalem ända till den breda muren.
Chanon och Zanoach invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.]
Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspes område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad.
Efter honom [Palal, se ] reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora utskjutande tornet, och vidare till Ofels mur.
Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna.
Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sade: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
Vi byggde (vidare på) muren och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket hade satt sitt sinne till arbetet. [De var överlåtna till arbetet.]
Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga.
Och Jehoda sade: "Styrkan hos arbetarna sviktar, det är så mycket skräp (stenskärvor att få bort) att vi inte klarar att renovera muren."
Då stationerade jag folk på de lägsta platserna innanför muren, på de öppna (synliga) platserna. Jag placerade folket familjevis med deras svärd, spjut och pilbågar.
När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen.
Jag sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre.
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija (Tobia) och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Muren blev färdig på den 25:e dagen i månaden Elul [augusti/september], på [bara] 52 dagar [blev muren färdig]!
[Prästerna och leviterna utgjorde nästan hälften av befolkningen i Jerusalem, se jämfört med . Uppgiften att vakta portarna till templet har alltid varit ett av leviternas uppdrag, se ; . Nu utvidgas detta uppdrag till att gälla Jerusalems portar.] När nu muren var byggd och jag hade satt in dörrarna, och portvakterna och sångarna
och leviterna var utsedda (tjänsterna var tillsatta),
När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor.
Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.
De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ("tornet med ugnarna" – hebr. migdal ha-tanurim) ända till Breda muren,
Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.
Psaltaren (2)
Gör gott i din glädje över Sion [tempelberget i Jerusalem],
bygg upp Jerusalems murar.
dag och natt
går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,
Ordspråksboken (2)
Den rikes tillgångar är hans mäktiga (välbefästa) borg,
i hans egen inbillning (högfärd, stolthet, högmod) är den [hans tillgångar] en hög mur.
Den människa som inte kan styra över (behärska) sitt sinne (hjärta)
är som en stad med nedbrutna murar.
Höga Visan (3)
De fann mig, murarnas väktare som går runt i staden,
de slår mig,
de sårar mig,
murarnas väktare lyfter av mig brudslöjan.
Är hon en mur
så bygger vi ett krön av silver [som förstärker muren].
Är hon en dörr
så stänger vi till den med plankor av cederträ.
Jag är en mur
och mina bröst är som tornen på den (muren).
I hans ögon är jag
som en som har funnit frid (shalom, här är det den frälsta bruden som talar och shalom handlar om att alla himlens välsignelser har nu genom frälsningen tillfallit bruden.)
Jesaja (13)
över alla höga torn och alla befästa murar,
Och du räknade Jerusalems hus
och bröt ner husen för att förstärka muren.
Du gjorde också en damm mellan de två murarna
för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
inte heller hade ni respekt för honom
som skapade det för länge sedan.
Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
ner i stoftet.
[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias börjar regera i Tusenårsriket. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.] På den dagen ska denna sång sjungas i Juda land:
Vi har en stark stad,
murar och befästningar har han utvalt för frälsning.
därför ska denna orättfärdighet bli för er
som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se .]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
som inte ska huggas bort.
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
dina portar lovsång. [Herrar i är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i . Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se ];
hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
ge er ingen vila,
Jeremia (13)
för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
och de ska komma och de ska ställa sina troner
vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
och mot alla Juda städer.
För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.
Och jag ska göra dig till en befäst kopparmur för detta folk, och de ska strida mot dig men de ska inte segra mot dig, för jag är med dig och räddar dig och befriar dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad.
Och det skedde när Tsidqijaho, Juda kung och alla stridsmän såg dem, då flydde de och gick ut genom staden på natten, via vägen genom kungens trädgård genom porten mellan de två murarna och han gick ut Aravavägen.
Och kaldéerna brände kungens hus och folkets hus i eld och bröt ner Jerusalems murar.
Och jag ska tända en eld i Damaskus mur och den ska sluka Benhadads palats.
Ropa mot henne runtom, så att hon överlämnar sig, hennes stödjepelare har fallit, hennes murar är nedrivna, det är Herrens (Jahves) hämnd, hämnas på henne, som hon har gjort, gör [likadant] mot henne.
Sätt upp ett standar mot Babels murar, gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra), ställ väktarna (på plats), gör i ordning bakhåll, för Herren (Jahve) har bestämt det och gjort det som han har talat om Babels invånare.
Och jag ska straffa Bel i Babel, och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat, och folkslagen ska inte längre fly till honom, Babels mur har fallit.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Babels breda murar ska bli fullständigt omstörtade, och hennes höga portar ska bli brända i eld, och folket ska anstränga sig fåfängt, och länderna oroar sig för elden (alla försöker släcka elden men den låter sig inte släckas).
Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. [Trädgärden nämns igen i i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligtvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.] Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se ; .]
Och hela kaldéernas [babyloiniernas] armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom.
Klagovisorna (4)
Herren (Adonaj) har förkastat sitt altare,
han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
Herren (Jahve) hade beslutat att fördärva
dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "hade beslutat" som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren bestämt måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonaj):
"Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
låt inte dina ögon vila (från gråten)."
[Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se .][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Hesekiel (10)
Och de ska fördärva
Tyros murar och bryta ner hennes torn. Jag ska även skrapa bort jorden från henne och låta henne bli en kal klippa.
Och murbräckan ska han sätta mot dina murar och dina torn ska han bryta ner med sina yxor.
Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en stad när man har gjort en bräsch.
Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet.
Arvads män och Chejlech
var på dina murar runt om
och gamadéerna (krigarna)
var i dina torn.
De hängde sina sköldar på murarna runt om.
De gjorde din skönhet fullkomlig.
Du ska säga: 'Jag ska dra upp mot det obefästa landet, jag ska angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar, bommar eller portar.' [Fram till 1700-talet planlades nya städer med ringmurar. Portar med bommar fungerade som försvar ända fram till första världskriget, då nya vapen hade utvecklats som gjorde dem verkningslösa. Gamla staden i Jerusalem var befäst med mur ända till 1898 då en öppning gjordes i muren, intill Jaffaporten, inför ett besök av den tyska kejsaren Wilhelm II.]
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Och se, där var en
mur runt omkring templet. Mätstången som mannen hade i sin hand var 6 alnar
[totalt 3,2 meter] lång, där varje aln var en handsbredd
[ca 8-9 cm] längre än en vanlig aln.
Himmelsk-aln
En vanlig aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret. Här används en "himmelsk-aln" som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstångens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln. I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (), vilket kan handla om dessa olika mått.
Han mätte
murens bredd, den var en stång
[3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stång
[3,2 meter hög].
Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger [1,6 km] och dess bredd 500 stänger [1,6 km]. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.
Joel (2)
De springer som mäktiga stridsmän;
de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
och viker inte av från sin väg.
De rusar in i staden,
de springer på murarna,
de klättrar upp i husen
och kommer genom fönstren som tjuvar.
Amos (4)
Jag ska sända en eld mot
Gazas murar
och den ska sluka alla deras palats.
Jag ska sända en eld mot Tyros murar
och den ska sluka alla deras palats".
Därför ska jag tända en eld i [Ammons huvudstad] Rabbas mur
som förtär dess palats [mäktiga byggnader, både palats och militära anläggningar – hebr. armenot]
med höga rop på stridens dag,
med storm på orkanens dag.
Han visade mig detta, och se Herren (Adonaj) stod bredvid en mur, tillverkad av en murare, och hade ett lodsnöre i sin hand.
Nahum (2)
Han [syftar troligtvis på Assyriernas kung] betänker för sig själv om sina mäktiga,
de snubblar i sin marsch,
de skyndar till hennes mur
och belägringsvallen är förberedd.
Är du bättre än [den egyptiska staden] No-Amon som fanns bland floderna [Nildeltat],
som hade vatten runt omkring sig,
vars befästningsvall var havet
och hennes mur var havet? [No-Amon betyder Guden Amons stad, också känd som Thebe (nuvrande Luxor), och var huvudstad i det övre Egypten. Staden förgjordes av assyrierna 663 f.Kr.]
Sakarja (1)
för Jag," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "ska bli för henne som en mur av eld runtomkring och Jag ska vara härligheten i hennes mitt." [; ]
mur
