Sedan kom David till Nov, till prästen Achimelech, och Achimelech kom darrande för att möta David och sa till honom: "Varför är du ensam och har ingen man med dig?"

David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.

Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands."

Och prästen svarade David och sa: "Det finns inget vanligt bröd under min hand, utan det är heligt bröd, bara om de unga männen har hållit sig borta från kvinnor."

Och David svarade prästen och sa till honom: "Eftersom vi har avhållit oss från kvinnor dessa tre dagar, när jag kom ut var de unga männens kärl heliga, fast det var en vanlig resa, hur mycket mer idag när det ska bli heligt bröd i kärlen?"

Så prästen gav honom heligt bröd, eftersom det inte fanns något annat bröd där än skådebröden, som hade tagits bort från Herrens ansikte, men ersatts med varmt bröd samma dag då det togs bort.

Nu var en av Sauls tjänare där den dagen, begränsad inför Herren, och hans namn var Doeg, edomiten, ledaren för Sauls herdar.

David frågade Achimelech: "Du har inte något svärd eller spjut här i din hand? Jag har varken mitt svärd eller mina vapen med mig, eftersom kungens uppdrag var så brådskande."

Prästen svarade: "Filistén Goliats svärd, som du slog i Elah-dalen ; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sa: "Det finns inget likt det, ge det till mig."

Och David steg upp och flydde den dagen av fruktan för Saul och kom till Achish, kungen i Gat.

Och Achishs tjänare sa till honom: "Är inte detta David, landets kung? Sjunger de inte om honom när de dansar och säger: Saul har slagit sina 1 000, och David sina 10 000?"

Och David tog dessa ord på allvar och blev mycket rädd för Achish, Gats kung.

Så han förändrade sitt uppträdande framför dem och spelade att han var en galning i deras händer, och skrapade på deras dörrar i porten och lät sin saliv rinna ner i sitt skägg.

Då sa Achish till sina tjänare: "När ni ser en man som är en dåre, varför tar ni honom till mig?

Saknar jag dårar eftersom ni har fört denne galning inför mig för att visa upp sin dårskap? Ska en sådan komma in i mitt hus?"