Och Pashchor, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord.

Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens hus.

Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv.

För så säger Herren : "Se, jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd.

Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel.

Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn."

Herre, du övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Jag har blivit till ett ständigt åtlöje, alla hånar mig,

eftersom varje gång jag talar måste jag ropa: "Våld och förtryck kommer!" Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.

Ibland tänker jag: "Jag ska inte nämna eller tala i hans namn", men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig. Jag försökte hålla tillbaka det, men kunde inte hålla inne det längre.

Jag har hört många som förtalar mig – skräck runt omkring. "Ange, låt oss ange honom!" Alla människor som gett fridshälsningar vaktar mig om något ska få mig att stappla. De säger: "Kanske låter han lura sig att göra fel, så att vi kan få vår hämnd på honom."

Men Herren är med mig som en mäktig hjälte, därför ska mina fiender misslyckas, de ska inte segra över mig. De ska komma på skam, eftersom de var ovisa. Deras skam ska aldrig glömmas.

Och Härskarornas Herre som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag uppenbarat min sak.

Sjung till Herren, prisa Herren eftersom han har befriat den fattiges själ från illgärningsmännens hand.

Förbannad är dagen jag föddes, dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.

Förbannad är mannen som kom med nyheten till min far och sa: "Ett gossebarn är fött till dig", för att göra honom mycket glad.

Och låt den mannen bli som städerna som Herren omstörtar och ångra inte, och låt honom höra ropet på morgonen och larmet vid middagstid,

Eftersom han inte slog mig från livmodern och lät min mors livmoder bli min grav – och hennes livmoder evigt havande.

Varför kom jag fram från livmodern för att se arbete och sorg så att mina dagar uppslukas av skam?