Då svarade Job Herren och sa:

Jag vet att du kan göra allt, inga planer går om intet.

Du frågade: "Vem är det som skymmer mina planer utan kunskap?" Men jag berättade om det jag inte förstod, saker som var för underbara för mig att greppa.

"Lyssna nu, och jag ska tala. Jag ska ställa frågor, och du ska svara mig."

Mina öron har hört om dig förut, men nu har jag sett dig med egna ögon!

Jag avskyr! Jag känner sorg i stoft och aska.

Sedan Herren hade talat detta med Job, sa han till Elifaz – temaniten : "Min vrede är upptänd mot dig och dina två bekanta. Ni har inte talat det som är rätt om mig, som min tjänare Job har gjort.

Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla er utifrån er okunskap. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort."

Elifaz – temaniten, Bildad – shoaiten och Tsofar – naamaiten, gjorde som Herren hade talat till dem, och Herren tog emot Jobs bön.

När Job bad för sina bekanta upprättade Herren honom. Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare.

Jobs bröder och systrar, tillsammans med alla som tidigare känt honom kom och de åt bröd tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt och en guldring.

Herren välsignade den sista delen av Jobs liv mer än den första. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor.

Han fick 7 söner och 3 döttrar.

Den första dottern gav han namnet Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.

I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.

Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.

Sedan dog Job gammal och mätt på att leva.