En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren . Åklagaren var också med bland dem för att träda fram inför Herren.

Herren frågade Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade Herren: "Jag har varit här och där, och vandrat fram och tillbaka över jorden."

Då sa Herren till Åklagaren : "Har du lagt märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god och hederlig , ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet, trots att du drev mig att förgöra honom utan orsak."

Åklagaren svarade Herren: "Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv.

Men ändå – räck ut din hand och rör vid hans ben och kött. Då kommer du se att han 'välsignar' dig rakt i ansiktet."

Herren sa till Åklagaren : "Se, han är i din hand, men du måste bevara hans liv."

Satan lämnade Herrens ansikte och slog Job med ett elakartat sår, från topp till tå.

Job tog en lerskärva för att skrapa sig med där han satt i askan.

Hans hustru sa till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet? 'Välsigna ' Gud och dö!"

Job svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Ska vi ta emot det goda från Gud, utan att också ta emot det onda?" Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

När tre av Jobs bekanta fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var: Elifaz – temaniten och Bildad – shoaiten och Tsofar – naamaiten.

Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden.

Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.