5221 – נָכָה (nacha)

slå, döda


Typ:
Hebreiska: נָכָה (nacha)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 499 ggr i GT

Engelsk översättning

to smite
beat, cast forth, clap, give (wounds), [idiom] go forward, [idiom] indeed, kill, make (slaughter), m

Engelsk beskrivning

1) to strike, smite, hit, beat, slay, kill
1a)(Niphal) to be stricken or smitten
1b) (Pual) to be stricken or smitten
1c) (Hiphil)
1c1) to smite, strike, beat, scourge, clap, applaud, give a thrust
1c2) to smite, kill, slay (man or beast)
1c3) to smite, attack, attack and destroy, conquer, subjugate, ravage
1c4) to smite, chastise, send judgment upon, punish, destroy
1d) (Hophal) to be smitten
1d1) to receive a blow
1d2) to be wounded
1d3) to be beaten
1d4) to be (fatally) smitten, be killed, be slain
1d5) to be attacked and captured
1d6) to be smitten (with disease)
1d7) to be blighted (of plants)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (499 st)


Men Herren (Jahve) sade till honom: Om det inträffar att någon dödar Kain ska han bli hämnad sju gånger. Herren (Jahve ) satte ett märke på Kain så att den som fann honom inte skulle slå ner honom.
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Och i det fjortonde året kom Kedarlaomer och de kungar, som var med honom, och de slog rafaeerna i Asterot-Karnaim och suseerna i Ham och emeerna i Save-Kirjataim
Sedan vände de om och kom till En-Mishpat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
Den natten delade han upp sitt folk [i grupper] och överföll dem med sina tjänare, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus [i Syrien]
När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedarlaomer och kungarna som var med honom, gick Sodoms kung ut för att möta honom i Shavedalen, det vill säga Kungadalen [alldeles i närheten av Jerusalem].
Och de slog männen utanför dörren med blindhet [ordet används bara här och i 2 Kung 6:18, kan syfta på både fysisk och mental blindhet], både små och stora, så att de tröttade ut sig själva på att finna dörren.
Och han sade: "Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly."
Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand, för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mor med söner.
Och Jakob sade till Simon och Levi: "Ni har gett mig bekymmer, att göra mig förhatlig för landets invånare, för kananéerna och periseerna, och jag är få i antal, de kommer att samla ihop sig mot mig och slå mig, och jag blir fördärvad, jag och mitt hus."
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sade: "Låt oss inte ta hans liv."
[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se Apg 7:23–30 och 2 Mos 7:7.] En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.
Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.
Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sade Mose till den som startat bråket: "Varför slår du din landsman?"
Så jag ska sträcka ut min hand och slå Egypten med en serie av iögonfallande tecken. Sedan ska han släppa er.
De israeliska förmännen som faraos slavdrivare hade satt över folket, blev slagna och man sade: "Varför har ni inte fullgjort er kvot av tegel som tidigare, varken i går eller i dag?"
Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: 'Gör tegel!' Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk."
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
Mose och Aron gjorde som Herren (Jahve) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se vers 21, 24.]
Det gick sju fulla dagar efter att Herren (Jahve) hade slagit Nilen. [En hel vecka utan drickbart vatten någonstans i hela Egypten påverkade hela samhället. Det fanns säkert vin och andra drycker i förråden som gjorde att man inte var helt utan vätska likaså finns det fortfarande mat i landet, men mycket av denna mat krävde vatten för att kunna tillagas. Därför kan vi utgå ifrån att detta blev en vecka som alltmer övergick i svält för folket i landet, både i faraos palats och alla andra hem. Att plågan varade i sju fulla dagar talar bildligt om att detta är något som kommer att bli komplett, fullbordat och fullföljt. En bild på evigt straff för den som inte vill lyda Guds vilja. Eftersom Gud är långmodig och stor i mildhet ger han fler möjligheter för farao att vända om innan han slutgiltigt sätter sin plan i verket. Att det blir just tio plågor är också ett tal för Guds fullhet och fullbordan.]
Herren (Jahve) talade till Mose: Säg till Aron; Sträck ut din stav och slå på jorden på marken så ska det komma upp insekter ur marken i hela Egypten.
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog på jorden på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. All torr jord (allt damm) på marken blev till insekter över hela Egyptens land. [Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven.]
Sannerligen skulle jag nu ha kunnat sträcka ut min hand och slå dig och ditt folk med en plåga som hade sopat bort dig från jordens yta.
Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd.
Linet och kornet var fördärvat, eftersom kornet hade gått i ax och linet stod i blom.
Men vetet och speltvetet hade inte fördärvats eftersom det skördas senare. [Av dessa agrara notiser vet vi att detta måste ha ägt rum i månadsskiftet mars/april.]
För samma natt ska jag passera igenom Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahve).
Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land. [På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
Så hände det vid midnatt att Herren (Jahve) slog allt förstfött i Egyptens land från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland fångarna i fängelsehålan, tillsammans med allt förstfött bland boskapen.
Herren svarade Mose: "Gå framför folket och ta med dig några av de äldste i Israel. Ta den stav i din hand som du hade då du slog på Nilen, och börja gå.
Jag ska stå framför dig på klippan vid Horeb, och du ska slå på klippan, och då ska det komma vatten från den så att folket kan dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
Den som slår en man så att han dör ska dödas.
Och han som slår sin far eller sin mor ska med säkerhet dödas.
Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande,
om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.
Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp, och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad.
Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull.
Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom.
Och den som dödar en mänsklig själ ska döden dö.
Och den som dödar ett djur ska gottgöra djur för djur (här står det ordagrant ett själiskt djur som ska gottgöras själ för själ).
Och den som dödar ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som dödar en människa ska dödas.
då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder.
för allt förstfött är mitt. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egypten helgade jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur. Mina ska de vara. Jag är Herren (Jahve)." [Den tionde och sista plågan omfattade samtliga både människor och djur i Egypten, se 2 Mos 11.]
För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv.
Medan köttet fortfarande var mellan deras tänder, innan det var tuggat, upptändes Herrens (Jahves) vrede mot folket och Herren (Jahve) slog folket med en mycket stor plåga.
Jag ska slå dem med pest och fördärva (utrota) dem, och jag ska göra dig till ett större och mäktigare folk än dem." [2 Mos 32:10]
Amalekiterna och kananéerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.
Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger, och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack.
Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner.
Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet. [En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3–11.]
Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav.
Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Namnet på den israeliske mannen som dödades, som dödades med midjanitiskan, var Zimri, Salos son, en ledare för fädernas hus bland Shimoniterna.
Och namnet på den midjanitiska kvinnan som dödades var Kozbi, Tsors dotter. Han var folkets huvud för fädernas hus i Midjan.
"Ansätt midjaniterna och slå dem,
för de har ansatt dig genom sina knep varmed de har lurat in dig i Peors angelägenheter, och i det som rör Kozbi, dottern till Midjans furste, deras syster, som dödades på hemsökelsens dag för Peors skull."
landet som Herren (Jahve) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap."
medan egypterna begravde dem som Herren (Jahve) slagit bland dem, alla deras förstfödda. Herren (Jahve) verkställde även dom över alla deras avgudar.
då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin.
För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.
då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut),
Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
efter att han slagit Sichon amoréernas kung som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
Och Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk.
Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slog honom till dess ingen överlevande fanns kvar.
på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land som bodde i Chesbon, som Mose och Israles söner slog när de kom ut ur Egypten.
och när Herren din Gud (Jahve Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem.
och du ska slå, slå invånarna i den staden med svärdsegg, förgöra dem fullständigt och allt som är därinne och dess boskap med din svärdsegg. Jag skrev slå, slå eftersom jag inte riktigt vet vilket förstärkningsord som blir bäst här.
Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13–14; 4 Mos 35:6–34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan,
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han dör och sedan flyr till en av dessa städer,
När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i din hand, då ska du slå varje man därinne med din svärdsegg (döda alla män),
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar.
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
[Detta stycke hör tematiskt ihop med 23:1–14] När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
"Förbannad är den man som slår sin granne i hemlighet."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." [3 Mos 23:8]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Herren (Jahve) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Herren (Jahve) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår, och med hemorrojder, och med skabb, och med klåda som du inte kan bli botad ifrån.
Herren (Jahve) ska slå dig med dårskap och blindhet och med hjärtats förvirring.
Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.
Och när ni kom till denna plats [öster om Jordanfloden], kom Sichon – Heshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21–35].
De återvände till Josua och sade till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring två eller tretusen män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
Männen i Ai dräpte 36 av deras män och jagade dem från porten [i staden Ai] till Shevarim och slog dem på sluttningen där. Och folkets hjärtan smälte och blev som till vatten. [Shevarim kommer från ordet shever som betyder hål/djup. Det är troligtvis inte en stad utan en geografisk plats, kanske klipporna vid wadi Makkuk. Platsen ligger i alla fall öster om Ai i riktning mot Jeriko.]
Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.]
Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly.
Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg.
Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens (församlingens) ledare hade avlagt ed inför Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
    Och hela menigheten muttrade (knorrade) mot ledarna. [Folket var antagligen oroliga för att det skulle få konsekvenser att man brutit mot Guds instruktioner, se Jos 6:17; 5 Mos 20:17.]
"Kom upp till mig och hjälp mig och låt oss slå Givon, för de har gjort (ingått) fred med Josua och med Israels söner."
Och Herren (Jahve) förvirrade dem (panik och tumult bröt ut) inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Givon, och de jagade dem längs vägen upp mot Bet-Choron och slog dem ända till Azeqa och till Makeda. [Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil.]
Och det hände när Josua och Israels söner hade gjort slut på att slakta dem i ett mycket stort slaktande, till dess de var uppslukade och kvarlevan av de som var kvar hade gått in i sina befästa städer,
Därefter slog Josua dem och dödade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.
Och Josua tog Makeda den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med Makedas kung som han hade gjort med Jerikos kung.
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och Herren (Jahve) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna.
Sedan kom Gezer, Horams kung, upp till Lachishs hjälp, och Josua slog honom och hans folk till dess han inte hade lämnat någon kvar. [Gezer var en vitig handelstad som låg halvägs mellan Joppe och Jerusalem.]
Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.
Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.
Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
Så slog Josua hela landet, bergsbygden och södern och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och sluttningarna (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtivs sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbyggden] och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt.
Och Josua slog dem från Kadesh Barnea [längst i söder] ända till Gaza [vid Medelhavet] och hela Goshen [området mellan Hebron och Negevöknen] ända till Givon [strax nordväst om Jerusalem].
Och Herren (Jahve) gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon [vid Medelhavskusten i nordväst] och till Misrefot Majim ["brännande vatten" – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller område i närheten av Sidon, se Jos 13:6] och Mitspes dal österut [nordost från Chatsor], och slog dem till dess ingen var lämnad kvar.
Och Josua återvände vid den tiden och tog Chatsor (Hasor) och slog dess kung med svärd eftersom Chatsor tidigare varit huvudet (ledaren) för dessa kungariken.
Och de slog alla själar som var där med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, ingen var kvar som andades och han brände Chatsor i eld.
Och alla dessa kungars städer och deras kungar tog Josua och slog dem med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, som Herrens (Jahve) tjänare Mose befallt.
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem.
Detta är landets kungar som Israels söner slog och besatte deras land på andra sidan Jordan mot soluppgången, från Arnons dal till berget Hermon och hela Arava österut.
Mose, Herrens (Jahves) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose Herrens (Jahves) tjänare gav det som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam. [Jos 13:8–32; 4 Mos 3:12–13]
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
hela Ogs kungarike i Bashan som regerade i Ashstarot och i Edreij, samma som Refaims kvarleva, för dem slog Mose och drev ut dem.
och alla städer i låglandet och hela Sichons kungarike, amoréernas kung som regerade i Cheshbon, som Mose slog med Midjans ledare, Evi och Rekem och Tsor och Chor och Reva, Sichons furstar som bodde i landet,
Och Kaleb sade: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru."
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
så att mandråparen som dödar en annan själ (person) av misstag eller olyckshändelse kan fly dit. De ska vara en tillflykt för er från blodshämnaren.
Och om blodshämnaren jagar efter honom ska de inte utlämna mandråparen i hans hand eftersom han slog sin granne oavsiktligt och inte hatade honom dessförinnan.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dödar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte dö för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.
Juda [tillsammans med folket från Simons stam] gick nu upp och Herren (Jahve) gav kananéerna och perisseerna i deras hand och de slog dem i Bezek – 10 000 man. [Bezek betyder "blixt" och är troligtvis dagens Ibziq som ligger i Manasse stams område, ca 10 mil norr om Jerusalem. Strax kommer Herrens budbärare/ängel att fördöma israeliterna att de inte fördrev dessa folk, se Dom 2:1–3. Se även Jos 3:10; 9:1; 2 Mos 3:8; 5 Mos 7:1; 20:17.]
Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant "blixtens herre"] i Bezek ["blixtens-stad"] och de stred mot honom och de slog kananéerna och perisseerna.
Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:10–12). David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]
Och Juda gick mot kananéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15]], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29–33; Jos 15:13–14; 5 Mos 2:10–11, 20–21].
Och Kaleb sade: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru."
Och Juda gick med Simon, sin bror, och de slog kananéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17–19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå.
Han [Eglon] samlade till sig Ammons och Amaleks söner och han gick och slog Israel och de besatte Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3].
Och de slog i Moab vid den tiden omkring 10 000 män, varje frisk man och varje stridsman, inte en enda man flydde (lyckades fly).
Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Herren (Jahve) sade till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
Och när Gideon kom, se, där var en man som berättade sin dröm för sin granne och sade: "Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt."
Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg.
Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.
Och Avimelech och grupperna som var med honom rusade framåt och stod i ingången till stadens port, och de två grupperna rusade över alla som var på fältet och slog dem.
Och Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) gav Sichon och hela hans folk i Israels hand och de slog dem. Så besatte Israel hela amoréernas land, landets invånare.
Och han slog dem från Aroer till dess man kommer till Minnit, 20 städer och till Avel-Keramim, med en mycket stor slakt. Så blev Ammons söner besegrade inför Israels söner.
Och Jiftach samlade alla Gileads män och stred mot Efraim och Gileads män slog Efraim eftersom de sade: "Ni giladiter är flyktingar från Efraim mitt i Efraim och mitt i Manasse."
och han stack ner den i pannan eller grytan eller kitteln eller kärlet. Allt som köttkroken drog upp tog prästen därifrån. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo.
Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen. [I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]
Men Herrens (Jahves) hand var tung över dem i Ashdod och han fördärvade dem och slog dem med bölder, Ashdod och dess omnejd.
Och det skedde att när de hade burit den dit, var Herrens (Jahves) hand mot staden med stora nederlag, och han slog stadens män både små och stora, och bölder visade sig på dem.
Och männen som inte dog slogs med bölder, och stadens rop steg upp till himlarna.
Och han slog en del av männen i Beit-Shemesh, eftersom de tittat i Herrens (Jahves) ark,
    och han slog en del av folket
70 män,
    50 000 män,
och folket sörjde eftersom Herren (Jahve) hade slagit i folket ett stort slag (en stor slakt). [Enligt 4 Mos 4:5–6 fick inga andra än de levitiska prästerna se även arkens exteriör, än mindre dess innehåll. Denna vers har vållat svårigheter för översättare. I normala fall brukar nummer skrivas med de största sifforna först, följt av de lägre. Det normala skulle ha varit att skriva 50 000 och 70 vilket gett siffran 50 070. Hebreiskan här har inte med ordet "och" och upprepar ordet "män", först 70 män och sedan 50 000 män. Beit-Shemesh är också en liten stad på högst tusen invånare, vilket gjort att man ifrågasatt det höga antalet. Den judiska historikern Josefus nämner bara att det var 70 män i Beit-Shemesh (Ant. vi. 1, 4) och några medeltida manuskript har valt att lösa problemet genom att helt enkelt ta bort siffran 50 000. Förståelsen och svaret finns dock i sammanhanget och strukturen i texten. Tidigare i 1 Sam 4:10 nämns samma avslutande fras "ett stort slag (en stor slakt)" då 30 000 män dött, vilket talar för att det är det stora antalet på drygt 50 000 här också. Bara 70 män är inget stort slag. När arken var i Ashdod drabbas både staden och omkringliggande område (1 Sam 5:6). Hebreiska meningsuppbyggnaden här i vers 19 har en fin parallellism med "männen i Beit-Shemesh" och 70 män och "del av folket" och 50 000 män i hela Israel. Även i ett större perspektiv i hela Samuelsböckerna (som är en bok i hebreiska Bibeln) bekräftas detta då denna händelse med 70 i Beit-Shemesh (+ 50 000 omkring) hör ihop med 2 Sam 24:15 då 70 000 dör av pest.]
Och Israels män gick ut från Mitspa och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoreerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anldedningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19–20.]
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Och den första slakten som Jonatan och hans vapenbärare gjorde var omkring 20 män, inom en halv plogfåras längd på ett plogland (tunnland). [Exakt storleken på ett plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som ett par oxar hann plöja på en dag. Ordet som används är hebr. tsemed som betyder spann/ok, se även 1 Sam 11:7; Jes 5:10; 21:9. Området uppskattas till omkring 0,5 hektar, vilket motsvarar den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Sträckan här är en halv plogfåras längd, vilket rör sig om storleksordningen 35 meter om det är ett kvadratiskt fält på 70x70 meter.]
Och de slog filistéerna den dagen från Michmas till Ajalon och folket var mycket utmattat.
Och han agerade tappert och slog amalekiterna och befriade Israel ur handen på dem som hade tillspillogivit dem.
Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor." [4 Mos 20:15–18] [Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8–13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]
Och Saul slog amalekiterna från Chavila som man går till Shor, det är framför Egypten.
Om han kan strida mot mig och döda mig, då ska vi bli era tjänare, men om jag besegrar honom och dödar honom, då ska ni vara våra tjänare och tjäna oss."
Och en israelisk man sade: "Har ni sett denne man som kommer fram? För att håna Israel kommer han upp. Och det ska ske att den man som dödar honom, ska kungen förläna stor rikedom och ska ge honom sin dotter och göra hans fars hus skuldfritt (skattebefriat) i Israel."
Och David talade till mannen som stod bredvid honom och frågade: "Vad får den man som dödar denne filisté och tar bort hånet från Israel? För vem är denne oomskurne filisté att han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé?"
Folket svarade honom på detta sätt och sade: "Så ska det göras med den man som dödar honom."
har jag gått efter den och slagit den och räddat det ur dess mun, och när han rest sig mot mig har jag fångat den i hakskägget och slagit den och dödat den.
Din tjänare har slagit både lejon och björn och denne oomskurne filisté ska bli som en av dem eftersom han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé."
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
Och David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen sjönk djupt in i Goliats panna, och han föll ner med ansiktet mot marken.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och när David återvände från slakten av filistéen, tog Avner honom och förde honom till Saul med filisteens huvud i hans hand.
Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument. [Hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet "tre" att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter "shal-shal-shal", och är någon form av rytminstrument som en skallra.]
Och kvinnorna sjöng till varandra när de spelade och sade:
"Saul har slagit sina tusen
    och David sina tiotusen."
Och Saul kastade spjutet för han sade. "Jag vill spetsa (nita fast) David vid väggen." Men David steg åt sidan från hans närvaro två gånger. [Detta är de två första försöken från Saul att döda David. Inte bara en gång, utan två, kastar han sitt spjut. Davids villighet att vara kvar länge nog i rummet för att Saul skulle hämta spjutet efter det första misslyckade mordförsöket, tyder på mod och en villighet att få Saul att överkomma sina kval. Totalt försöker Saul döda David 14 ggr, se även 1 Sam 18:17, 21; 19:1, 10, 11, 15, 20, 21, 22; 23:15; 26:2. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.]
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att ge låta Michal gifta sig med David.]
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistéen [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Och Saul försökte spetsa fast David vid väggen med spjutet, men David gled undan från Sauls åsyn (ansikte) och han slog in spjutet i väggen och David flydde [till sitt hus] och kom undan den natten. [Sauls sjätte försök att döda David.]
Och Saul kastade sitt spjut mot honom för att slå honom. Därför visste Jonatan att hans far hade bestämt att låta döda David.
Och prästen sade: "Filisteen Goliats svärd, som du slog i Ela-dalen (Terebintdalen) [1 Sam 17]; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden [2 Mos 28.6–14]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sade: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
Och Achishs tjänare sade till honom: "Är inte detta David, landets kung? Sjunger de inte om honom när de dansar och säger:
Saul har slagit sina 1 000,
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
Och Nov, prästernas (leviternas) stad, slog han
med svärdsegg,
    från män till kvinnor,
    från barn [ända ner] till spädbarn
    och oxar
    och åsnor
    och får,
med svärdsegg. [Ironiskt nog beskrivs här just vad Saul misslyckades att göra mot amalekiterna, se 1 Sam 15, vilket blev anledningen att han förlorade sitt rike. Istället för att förgöra ett ogudaktigt folk, förgör han nu Guds smorda heliga präster.]
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Men det hände därefter att Davids hjärta slog honom eftersom han hade skurit av Sauls vinge [hörnet eller tofsen på hans mantel].
Och Avishaj sade till David: "Gud (Elohim) har gett dina fiender i din hand idag, låt mig därför slå honom, jag ber dig, med spjutet till marken i ett slag, och jag ska inte slå honom en andra gång."
Och David slog landet och lämnade varken man eller kvinna levande, och han tog bort fåren och oxarna och åsnorna och kamelerna och dräkterna. Och han återvände och kom till Achish.
Är inte denne David han som de sjunger den ene till den andre i dansen och säger:
"Saul har slagit sina 1 000
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
Och det hände när David och hans män kom till Tsiklag [gränsstad mellan Juda och filisteerna i sydväst] på den tredje dagen, att amalekiterna hade gjort en räd i söder och över Tsiklag och hade slagit Tsiklag och bränt det i eld,
Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag, och inte en enda man av dem undkom, förutom 400 unga män som red på kameler och flydde.
Och filistéerna gick hårt åt Saul och hans söner, och filistéerna slog Jonatan och Avinadav och Malchishoa, Sauls söner.
Och det skedde efter Sauls död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna och David hade vistats två dagar i Tsiklag,
Och David kallade på en av de unga männen och sade: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog.
Och ännu en gång sade Avner till Asahel: "Vänd dig bort från att följa mig, varför ska jag slå dig till marken? Hur ska jag sedan kunna visa mitt ansikte för din bror Joav?"
Men han vägrade att vända åt sidan och Avner slog honom i buken (vid femte revbenet) med spetsen på sitt spjut, så att spjutet kom ut bakom honom och han föll där och dog på platsen. Och det skedde att de som kom till platsen där Asahel föll ner och dog, stod stilla.
Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män. 360 män var döda.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och de kom nära, in i mitten av huset som om de skulle ha hämtat vete [i ett inre förrådsrum]. Och de slog (stack – hebr. naka) honom [Ish-Boshet] i bröstet (buken, "den femte" – hebr. chomesh) och Rechav och hans bror Baana flydde. [Som militära ledare kunde Rechav och Baana hämta ransoner av vete till sina underordnade, de hade säkert gjort detta tidigare. Nu använde de detta skäl som en förevändning att ta sig in i de centrala delarna av palatset. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver att "den kvinnliga dörrvakten rensade vete, men hade somnat", vilket gjorde att de kunde ta sig in obemärkt. Ish-Boshet dödas på samma sätt som Asael och Joav hade dött, se 2 Sam 2:23; 3:27. Hebr. chomesh betyder fem, och kan syfta på det femte "revbenet", dvs i hjärtat i bröstkorgen. I 2 Sam 20:10 blir resultatet att inälvorna rann ut, vilket tyder på att det är nedre delen av bröstkorgen mot buken som åsyftas.]
För när de kom in i huset där han [kungen Ish-Boshet] låg på sin säng i sängkammaren, slog de honom och dödade honom och halshögg honom och tog hans huvud och gick längs Aravas väg [ökenvägen] hela natten. [Denna vers förklarar i mer detalj. Att ta huvudet var ett sätt att bevisa att kungen Ish-Boshet var död. De tar med sig denna grymma trofé i sina händer och beger sig den ödsligare vägen söder om Machanaim längs med Jordandalen norr om Döda havet under eftermiddagen och kvällen. Tidpunkten och värmen gör att vägen är ganska ödslig och de upptäcks inte av någon allierad med Sauls hus på väg ner mot David i Hebron.]
Och David sade den dagen: "Vemhelst som slår jevuséerna och tar sig upp i kanalen (tunneln) och tar bort de lama och de blinda som är Davids fiender (som Davids själ hatar)." Därför säger man: "Där är den blinde och den lame, han kan inte komma in i huset."
Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé."
Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva till dess de kom till Gezer [halvägs mellan Joppe och Jerusalem].
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Uzza, och Gud (Elohim) slog honom där för hans misstag, och han dog där vid Guds (Elohims) ark.
Och efter detta slog David filistéerna och underkuvade dem, och David tog (befriade) Meteg-Amma ur filistéernas hand.
Och han slog Moav och mätte dem med ett mätsnöre, lät dem lägga sig ner på marken och han mätte två rader som han dödade och en hel rad fick leva. Och moabiterna blev Davids tjänare (slavar) och bar fram gåvor.
David slog även Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova, när han gick för att etablera sin överhöghet vid floden Eufrat.
Och när Damaskus araméer kom för att undsätta Hadadezer, Tsovas kung, slog David 22 000 män av araméerna.
Och när Toi, Chamats kung, hörde att David slagit hela Hadadezers armé,
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av koppar.
Och David gjorde sig ett namn när han återvände från att ha slagit araméerna i Saltdalen, 18 000 män.
Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas körsvenner och 40 000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där.
I brevet skrev han så här: "Ställ Orija i frontlinjen där striden är som hetast och dra dig tillbaka från honom så att han blir slagen och dör."
Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
Varför har du föraktat Herrens (Jahves) ord till att göra det som är ont i mina ögon? Orija, hettiten har du slagit med svärd och hans hustru har du tagit till att bli din hustru, och honom har du slagit med Ammons söners svärd.
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sade: "Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar."
Och din tjänarinna har två söner och de två bråkade med varandra på fältet och det fanns ingen som delade på dem, utan den ene slog den andre och dödade honom.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
Och David sade till alla sina tjänare som var med honom i Jerusalem: "Stig upp och låt oss fly, annars kan ingen av oss fly från Avshalom, skynda att lämna så att han inte snabbt kommer över oss och för ned ondska över oss och slår staden med svärdsegg."
och jag ska komma över honom när han är trött och har svaga händer och jag ska skrämma honom, och hela folket som är med honom ska fly och jag ska bara slå kungen,
Och Joav sade till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och en gördel."
Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
Men Amasa tänkte inte på svärdet som var i Joavs hand, han slog honom med det i ljumsken och hans inälvor kom ut och han slog honom inte igen och han dog. Och Joav och hans bror Avishaj jagade efter Sheva, Bichris son.
Och kungen kallade på givoniterna och sade till dem, - givoniterna tillhörde inte Israels söner utan var en kvarleva från amoréerna och Israels söner hade gett sin ed till dem, men Saul sökte att döda dem i sin nitälskan för Israels söner och Juda, -
Och David gick och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Javesh-Gilead, som hade stulit dem från den öppna platsen vid Beit-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dagen filistéerna slog Saul i Gilboa.
Och Jishbibenov som var barn till en jätte, vars spjut hade vikten av 300 shekel koppar i vikt, han hade omgjordat sig med en ny rustning och tänkte döda David.
Men Avishaj, Tserojas son, bistod honom och slog filistéen och dödade honom. Och Davids män gav sin ed till honom och sade: "Du ska inte vidare gå ut med oss i strid, så att du inte utsläcker Israels lampa."
Och det skedde efter detta att det var strid med filistéerna i Gov. Vid den tiden slog Sibbechaj, kushatiten, Saf som var barn till en jätte.
Och det blev åter strid med filistéerna vid Gov. Och Elchanans hand, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog gititen Goliat, vars spjut hade ett handtag som en vävbom.
Och när han hånade Israel, slog Jehonatan, Shimeas son Davids bror, honom.
han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahve) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.
Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahve) gav en stor seger.
Och Benajaho, Jehojadas son, son till en krigare från Kavtsel, som hade gjort mäktiga dåd, han slog Moavs två lejon (berömda hjältar) och han gick ner och slog ett lejon i gropen under snötiden (vintern).
Och han slog en egyptier, en ansenlig man, och egyptiern hade ett spjut i sin hand, men han gick ner till honom med en käpp och slog spjutet ur egyptierns hand och slog honom med hans eget spjut.
Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sade till Herren (Jahve): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahve) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
Och David sade till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sade: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus."
För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom,
Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve).
Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land.
Och Baasha, Achijas son från Issachars hus, konspirerade mot honom och Baasha slog honom i Gibbeton som tillhör filistéerna, för Nadav och hela Israel belägrade Gibbeton.
Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jerovams hus. Han lämnade inget som andades till Jerovam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten,
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jerovams hus och eftersom han slog honom.
och Zimri gick och slog honom och dödade honom i det 27:e året som Asa var kung över Juda, och regerade i hans (Elas) ställe.
Och det skedde när han började regera, så snart han satt på sin tron, att han slog hela Baashas hus. Han lämnade inte en enda pojke, ingen av hans släktingar (någon som kunde bli en återlösare – hebr. goel) och ingen av hans vänner.
Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret.
Och de slog var och en sin man och araméerna flydde och Israel jagade dem, och Benhadad, Arams kung flydde på en häst med ryttare.
Och Israels kung gick ut och slog hästarna och vagnarna och slaktade araméerna med ett stort slag.
Och de slog läger den ene mittemot den andre i sju dagar. Och det var så att på den sjunde dagen inleddes striden och Israels söner slog av araméerna 100 000 fotfolk på en dag.
Och en man från profeternas söner sade till sin kollega genom Herrens (Jahves) ord: "Slå mig, jag ber dig." Men mannen vägrade att slå honom.
Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom.
Och han fann en annan man och sade: "Slå mig, jag ber dig." Och mannen slog honom, slog och skadade honom.
Och Tsidkija, Kenaans son, kom nära och slog Michajeho på kinden och sade: "Vilken väg gick Herrens (Jahves) Ande från mig till att tala till dig?"
Och en man drog sin båge på måfå och träffade Israels kung mellan den nedre delen av rustningen och bröstplåten. Därför sade han till föraren av sin vagn: "Vänd din hand och bär mig ut från hären för jag är svårt skadad."
Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.
Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sade: "Var är Herren (Jahve), Elias Gud?" När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.
Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar.
och de sade: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moav: Till bytet!"
Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moaviterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moav mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält).
Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Kir-Charaset [kan syfta på Kir-Moav, en större stad i södra Moav] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sade: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.
Och Israels kung sade till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
Och han svarade: "Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och gå till deras herre."
Och Joram gick över till Tsaira och alla hans vagnar med honom, och han steg upp på natten och slog edomiterna som omringade honom och vagnarnas förare och folket flydde till sina tält.
Och han gick med Joram, Achavs son för att strida mot Chazael, Arams kung vid Ramot-Gilead, och araméerna skadade Joram.
Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achazjaho, Jehorams son, Juda kung gick ner för att se Joram, Achavs son i Jizreel eftersom han var sjuk.
Och du ska slå din herre Achavs hus, för att jag ska hämnas blodet på mina tjänare profeterna, och blodet på alla Herrens (Jahves) tjänare från Izevels hand.
men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sade: "Om detta är i ert sinne, låt då ingen undkomma och gå och berätta det utanför staden till att berätta det i Jizreel."
Och Jehu spände sin båge med sin fulla styrka och slog Joram mellan hans armar och pilen gick ut i hans hjärta och han sjönk ihop i sin vagn.
Och Achazjaho, Juda kung såg detta och han flydde längs vägen vid trädgårdshuset. Och Jehu följde efter honom och sade: "Slå även honom i vagnen." I backen upp till Gor som är vid Ivleam. Och han flydde till Megiddo och dog där.
Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sade till hela folket: "Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa?
Och Jehu slog alla som var kvar av Achavs hus i Jizreel, och alla han stora och hans nära vänner och hans präster till dess ingen fanns kvar.
Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Achav i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.
Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
I de dagarna började Herren (Jahve) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser,
Sedan förde han ut kungens son och satte på honom kronan och regalierna och de gjorde honom till kung och smorde honom och de klappade i händerna och sade: "Kungen lever! (Länge leve kungen!)"
Och hans tjänare steg upp och gjorde en sammansvärjning och slog Joash vid Beit-Millo på vägen som går ner till Silla.
Och Jozachar, Shimats son och Jehozavad, Shomers son, hans tjänare slog honom och han dog. Och de begravde honom med hans fäder i Davids stad. Och Amatsja hans son regerade i hans ställe.
Och han sade: "Öppna fönstret österut." Och han öppnade det. Och Elisha sade: "Skjut!" Och han sköt. Och han sade: "Herrens (Jahves) segerpil, segerpilen mot Aram, för du ska slå araméerna i Afek till dess du har slukat dem."
Och han sade: "Ta pilarna." Och han tog dem. Och han sade till Israels kung: "Slå på marken." Och han slog tre gånger och slutade.
Och gudsmannen blev vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, då hade du slagit Aram till dess han var uppslukad, men nu ska du bara slå Aram tre gånger."
Och Jehoash, Jehoachaz son, tog tillbaka från Benhadad, Chazaels son, städerna som han hade tagit ur Jehoachaz, hans fars hand genom krig. Tre gånger slog Joash honom och återställde Israels städer.
Och det skedde så snart kungadömet var etablerat i hans hand att han slog tjänarna som hade slagit hans far.
Men han dödade inte sönerna till mördarna i enlighet med det som är skrivet i boken med Mose undervisning, som Herren (Jahve) befallde och sade: "Fäderna ska inte dödas för sina söners skull, inte heller ska sönerna dödas för sina fäders skull. Utan var och en ska dödas för sina egna överträdelser." [5 Mos 24:16]
Han slog Edom i Saltdalen, 10 000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.
Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant "låt dig tyngas" – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?"
Och Shallum, Javesh son konspirerade mot honom och slog honom inför folket och dödade honom och regerade i hans ställe.
Och Menachem, Gadis son gick upp från Tirtsa och kom till Samarien och slog Shallum, Javeshs son i Samarien och dödade honom. Och han regerade i hans ställe.
Sedan slog Menachem Tifsach och alla som var där och dess gränser, från Tirtsa, eftersom de inte öppnade för honom, därför slog han det, och alla gravida kvinnor därinne skar han upp.
Och mot honom sammansvor sig Peqach, hans härförare och slog honom i Samarien, i fästningen i kungens hus, med Argov och med Arje och med honom var 50 av gileaditernas män, och de dödade honom och han regerade i hans sälle.
Och Hoshea, Elas son, gjorde en sammansvärjning mot Peqach, Remaljas son, och slog honom och dödade honom och regerade i hans ställe i det 20:e året till Jotam, Uzzijas son.
Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.] Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se då var alla kroppar döda.
Och det skedde när han tillbad i nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Saretser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
Men folket i landet slog alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och folket i landet gjorde Joshijaho hans son till kung i hans ställe.
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
Men det hände i den sjunde månaden [Tishri] att Jishmael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspa.
Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.
Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem (fienderna) som hatade dem (judarna).
då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Saba var ett barnbarn till Abraham, se 1 Mos 25:3] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 500 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av totalt fyra olyckor som drabbar Job. Alla dessa fyra katastrofer inleds och avslutas på samma sätt genom att beskriva budbäraren. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknat av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]
[Den tredje olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: "Aram vid de två floderna", dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordöst om Damaskus] och Joab [befälhavare i Davids armé, se 2 Sam 2:13] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se 2 Sam 8:13 och 1 Krön 18:12. I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för "mäta" i vers 8 är samma ord för "mätte dem med snöre" i 2 Sam 8:2, något som kan tala för att det är samma händelse. I 2 Kung 14 och 2 Krön 25 finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas "av David" men också "för" eller "till" David.]
-
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3–5.] För de förföljer honom som du har slagit
    och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
Se, han slog klippan så att vatten kom ut
    och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
    eller ska han förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12–13, 31]
Han slog allt förstfött i Egypten [2 Mos 12],
    förstlingsfrukten av deras styrka i Chams (Hams) tält.
    [Ättlingar till Noas andra son, 1 Mos 10:6.]
Han slog tillbaka sina åklagare
    och lade på dem ett evigt förakt.
Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16],
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
    [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
    och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
Han slog alla förstfödda i deras land,
    det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4–5]
Solen ska inte skada (förgöra) dig om dagen,
    inte heller månen om natten. [En stridsman höll skölden i sin vänsterhand och var oskyddad på sin högra sida. Herren står på din högra sida och försvarar dig. Solen och månen hör tematiskt ihop med himlar och jord i vers 2, men för också in tidsbegreppet att Gud är den som bevarar dygnet runt.]
Vem slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och djur? [2 Mos 11]
Vem slog många länder
    och slog ner mäktiga kungar?
Till honom som slog Egyptens förstfödda,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtar stora kungar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
En tillrättavisning påverkar den vise
    mer än hundra slag på dåren.
Att straffa den rättfärdige är inte rätt,
    att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel.
Bestraffa en dåre, och den oförståndiga (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) lär sig att handla vist.
    Tillrättavisa en man med förstånd, och hans kunskap (insikt) ökar.
Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn;
    om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [kommer inte att ta fysik skada].
Det är du som ska använda riset [låta olydnad få konsekvenser]
    och rädda honom från Sheol (underjorden – de dödas plats).
Du säger: "De slog mig, men jag blev inte skadad,
    de misshandlade mig men jag kände inget.
När ska jag vakna upp,
    så jag kan dricka igen [för att fly verkligheten]."
De fann mig, murarnas väktare som går runt i staden,
    de slår mig,
    de sårar mig,
    murarnas väktare lyfter av mig brudslöjan.
Var ska du slås igen
    när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
    hela hjärtat är svagt.
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
    och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
    och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
    [Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]
Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
    inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
    och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahve),
    Israels Helige, i sanning.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
    och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
    och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Herren (Jahve) ska torka upp viken till Egyptens hav och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind, han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar så att människor kan vandra över torrskodda.
som slog folket i vrede
    med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
    med förföljelse utan att hålla tillbaka.

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Har han slagit honom
    som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
    efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
    staven med vilken han slog.
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar.
Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Saretser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
De ska varken hungra eller törsta,
    ökenhettan och solen ska inte skada dem.
Han som förbarmar sig över dem ska leda dem,
    till friska vattenkällor ska han föra dem.
Jag gav min rygg till dem som pryglade den,
    mina kinder till dem som slet av mitt skägg,
    jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott.[Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte explicit att soldaterna ryckte av honom skägget, men vi vet från andra källor att det var vanligt i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen. Maria känner först inte igen Jesus när hon möter den uppståndne, se Joh 20:14–16, det kan mycket väl bero på att hans ansikte vanställts av att skägget ryckts bort.]
[Vers 4–6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. Goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3–10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
    och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
    pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
    och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
    och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
Ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
    och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
    om ni fortsätter fasta på det här sättet.
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
Den som dödar en oxe
    är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
    är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
    är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
    är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
    och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Fåfängt har jag slagit era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
    som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].
Herre (Jahve) är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)? Du har slagit dem men de påverkades inte. Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning, de har gjort sina ansikten hårdare än klippan, de har vägrat att vända om.
Därför ska ett lejon från skogen slå dem, en varg från öknen ska förgöra dem, en leopard vakar över deras stad, alla som går ut därifrån slits i stycken, eftersom deras överträdelser är många, deras avfall har förökats.
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
Därför, ge dina söner till hungersnöd och slunga dem till svärdets kraft och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor och låt deras män bli slagna av död och deras unga män slagna av svärd i striden.
Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahves) hus.
Så säger Herren (Jahve): "Se, jag ska ge dig till din egen terror och du ska falla för dina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och jag ska ge hela Juda i Babels kungs hand och han ska bära bort dem i fångenskap till Babel och ska slå dem med svärdet.
Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Och de hämtade Orijaho från Egypten och förde honom till kung Jehojaqim som slog honom med svärdet och kastade hans döda kropp i folkets söners gravar.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) till Achav, Qolajas son och till Tsidqijaho, Maasejas son, som profeterade en lögn i mitt namn: Se, jag ska ge dem i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska slå dem inför era ögon,
Alla dina älskare har glömt bort dig, de söker inte efter dig, eftersom jag har skadat dig med fiendens sår, med den grymmes tuktan, för din stora synd då dina överträdelser har förökats.
på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte från staden.
Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
Och furstarna var arga på Jeremia och slog honom och satte honom i fängelse i skrivarens hus, Jehonatans hus, för de hade gjort det till ett fängelse.
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
Och Jishmael, Netanjahos son, och de tio männen som var med honom steg upp och slog Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, med svärdet och dödade honom som Babels kung hade gjort till guvernör över landet.
Jishmael dödade alla judar som var med honom, med Gedaljaho i Mitspa, och kaldéerna som blev funna där, stridsmännen.
Och gropen som Jishmael kastade alla döda kroppar i från männen som han dödat vid sidan om Gedaljaho, var den som kung Asa hade gjort av fruktan för Israels kung Baasa, denna grop fyllde Jishmael, Netanjahos son med dem som var dödade.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptener för trupperna som var med honom, tog hela kvarlevan av folket som han hade återvunnit från Jishmael, Netanjahos son, från Mitspa, efter det att han dödat Gedaljaho, Achiqams son, männen, stridsmännen och kvinnorna och barnen och ledarna som han hade fört tillbaka från Givon,
på grund av kaldéerna, för de var rädda för dem eftersom Jishmael, Netanjahos son hade dödat Gedaljaho, Achiqams son, som Babels kung gjort till guvernör över landet.
Och han ska komma och han ska slå Egyptens land, de som är ämnade för döden ska dö, och de som är ämnade för fångenskap ska gå i fångenskap, och de som är ämnade för svärdet till svärdet.
Till Egypten. Över farao nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år.
Ordet som Herren (Jahve) talade till profeten Jeremia. Hur Nebukadnessar, Babels kung ska komma och slå Egyptens land.
[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten (Jer 46) i syd och Babylon (Jer 50–51) i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.]

Filisteerna

Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan Faro slog Azza. [Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid innan hans död 610 f.Kr. Om det var farao Neco kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att efter Neco besegrade Josiah i Megiddo, intog han staden Kadytis (vilket antas vara Gaza). Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Neco besegrat Nebukadnessar.]
Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung slog. Så säger Herren (Jahve): Res dig, gå upp mot Qedar och ödelägg österns söner.
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
Låt honom ge (vända) kinden till den som slår honom [Job 16:10; Jes 50:6; Mika 5:1; Matt 5:39; 26:67],
    låt honom bli fylld av förebråelser. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. Det första ordet är "Låt honom sitta" och sedan används samma ord "Låt honom ge" två gånger. Ordet har en vid betydelse av att ge, överlämna osv. Det finns en ökad grad av behov av inre styrka och kraft i dessa tre verser. Att sitta själv i tystnad är förhållandevis lätt. Att vara tyst och ändå behålla hoppet är svårare, men svårast är att bli föraktad utan att ge igen med samma mynt. Bokstaven Jod, handen, visar att det finns ett sätt att komma vidare i ödmjukhet och förtrösta på Herren, se vers 31. Texten antyder också att det första steget är eftertänksamhet som ger insikt om vad som skett. Utifrån den insikten blir det relevant att göra förändringar.]
En tredjedel ska du bränna i eld i stadens mitt när dagarna för belägringen är fullföljda, och du ska ta en tredjedel och slå det med svärdet runtom henne, och en tredjedel ska du sprida ut för vinden och ska dra ut svärdet efter dem.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i Hes 18:10; 21:15]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [Hes 5:1–3; 12; 3 Mos 26:25–26].
Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och till de andra [sex] sade han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,

Och han sade till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,
    gå ut.
Och de gick ut och slog i staden.
Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?

Och du människobarn profetera därför
    och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger
    även tre gånger,
de slagnas svärd,
    ett svärd för en stor slakt,
    det omringar dem.
ska jag slå ihop mina händer
    och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag Herren (Jahve) har talat det.
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.

När jag gör Egyptens land öde
    och gör det utblottat på allt som det var fullt av
när jag ska slå alla dem som bodde där,
    då ska de veta att jag är Herren (Jahve).
Och det skedde i det tolfte året [sedan Jojakins exil, se Hes 1:2] av vår fångenskap i den tionde månaden på den femte dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sade: "Staden är slagen."
och jag ska slå din båge ur din vänstra hand, och ska se till att dina pilar faller ur din högra hand.

Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första central och sista delen handlar om hur landet mäts ut. A Templet mäts, Hes 40:1–42:20
  B Guds härlighet från öster, Hes 43:1–12
    C Stadgar för tempeltjänsten Hes 43:13–44:31
      D Landets mått Hes 45:1–12
    C´ Stadgar för tempeltjänsten, Hes 45:13–46:24
  B´ Den dubbla floden österut, Hes 47:1–12
A´ Landes gränser, Hes 47:13–48:35

...
Jag såg [i min syn] hur bocken kom fram till baggen i förbittring och bröt av hans två horn. Baggen hade inte kraft att stå emot honom. Bocken kastade baggen på marken och trampade ner honom. Ingen kunde befria baggen från bockens våld (hans hand).
[Nu följer en trefaldig vädjan till omvändelse.] Kom, låt oss vända tillbaka till Herren (Jahve)!
    [Det är bara Herren, inte Assyrierna som man tidigare vänt sig till, som kan hela och läka landet, se Hos 5:13]
Han har rivit oss,
    men han ska hela oss.
Han har slagit oss,
    men han ska förbinda oss.
Efraim är slagen,
    deras rot är uttorkad,
    de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
    ska jag slå deras älskade livsfrukt.
Jag ska bli som dagg för Israel,
    han ska blomstra som en lilja [vara lika vacker och ren],
    han ska skjuta sina rötter som [och vara djup rotad som de stora cederträden i] Libanon.
Jag ska slå vinterhuset med sommarhuset,
    och [lyxiga] huset av elfenben ska förgås
    och det stora huset ska få ett slut,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Jag har slagit dig med fördärv och mögel,
    alla dina trädgårdar och alla dina vingårdar
och alla dina fikonträd och dina olivträd har larver slukat,
    ändå har ni inte återvänt till mig,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, Herren (Jahve) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror
    och det lilla huset i småflis.
Jag såg Herren (Adonai) stå bredvid altaret och han sade:
Slå pelarhuvudena
    så att portarna skakar
och bryt dem i bitar på huvudet av dem alla,
    jag ska slakta återstoden av dem med svärdet,
ingen av dem ska kunna fly
    och där ska inte vara någon som kommer undan.
Men nästa morgon hade Gud förberett en mask som angrep det lilla trädet så att det vissnade.
När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sade: "Det är bättre för mig att dö än att leva." [I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se Jona 1:4; 2:1.]
Församla nu dig själv i skaror,
    du skarornas dotter.
De har belägrat mot oss,
    de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.
Därför slår jag dig också med djupa sår,
    jag gör dig öde på grund av din synd.
Jag har slagit er med fördärv och med mögel och med hagel i allt era händer arbetar med, och ändå vänder ni inte om till mig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.
Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet.
Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."
Vakna svärd mot min herde
    och mot mannen som är nära mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
slå herden
    och fåren ska skingras
    och jag ska vända min hand över de små.
Och han [den kommande profeten] ska vända (föra tillbaka; omvända)
    fädernas hjärta
        till sönerna (barnen)
        och sönernas (barnens) hjärta
    till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med utrotning (utplåning; fullständigt fördärv). [Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se Mal 3:7.]

Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln: Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Ketuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken) Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från 1 Mos 3:15 fram till David som ska välsigna nationerna 1 Mos 22:17. Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (2 Krön 36:23). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se Dan 9. Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från Jes 61 i Luk 4:17–21 knyter han an till denna röda tråd.




Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.