Referenser (60 st i TR)
Matteusevangeliet (3)
Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se ], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se .]
Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se . Detta är den tredje och sista liknelsen som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.] "På samma sätt
[som liknelsen innan med de tio jungfrurna handlar den om att vara vaken, redo och bedjande när Jesus kommer tillbaka] kan det
[kungariket från himlen] också liknas vid en man som skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och överlämnade sina ägodelar till dem
(för att de skulle förvalta dem).
Lukasevangeliet (15)
Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
Johanna, hustru till Kusas,
som var Herodes [Antipas] förvaltare [eller guvernör].
[Evangeliet nådde in i samhällets högsta skikt.]
Susanna
och många andra [kvinnor som blivit helade av Jesus]. Dessa kvinnor försörjde dem [Jesus och lärjungarna] med sina egna medel (ägodelar).
Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,
och sade till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är
[den som verkligen är] stor."
[Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se , så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.]
Sedan sade han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)."
Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.
Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
Jesus sade också till lärjungarna: [Jesus har just berättat liknelsen om den yngre sonen som vände tillbaka hem. Frågan som hänger i luften är: Vad hände med den äldre sonen? Ordagrant är meningen på grekiskan "och han sade också till lärjungarna", där orden "och" och "också" tydligt kopplar ihop denna berättelse med den tidigare. Liknelsen handlar om faran med kärleken till pengar, och hör även ihop med nästa liknelse om den rike mannen och tiggaren Lasarus. Hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten.]"Det var en rik man som hade en förvaltare. [Den rike mannen ägde mark med olivträd och åkrar, förvaltaren skötte ägarens alla affärer.] När den rike mannen [en dag] ryktesvägen fick höra anklagelser att förvaltaren slösade bort (spridde ut) hans egendom [samma ord som används för yngre sonens slösande, se ],
[Jesus har berättat fyra liknelser. Tre där något borttappat återfinns och till sist liknelsen om den ohederlige förvaltaren, se . Liknelserna var riktade till lärjungarna, men fariséerna lyssnade också.] Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant "att lyfta näsan åt någon". De sade ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. [Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är de dödas plats i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen, se ; ; , ; .]
Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se . Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se . Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man
Apostlagärningarna (25)
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Man höll just på att bära dit en man som varit förlamad
[i benen] från födseln.
[Mannen var drygt 40 år, se 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas
Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet.
[Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
Porten som kallas "Sköna porten" kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är den Sköna porten, se och .]Då sade Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
Alla de många som trodde var ett hjärta och en själ (sinne). Ingen av dem kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
Ingen av dem led någon nöd [], för de som ägde åkrar eller hus, sålde dem (vid behov) och bar fram det belopp de fått,
Han sålde en åker som han ägde och bar (sedan) fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter. [Personers namn, och särskilt smeknamn, speglar en persons karaktär. Josef var en man som uppmuntrade, förmanade och hjälpte andra människor. Att han fick ett nytt namn av apostlarna, visar på hur de offentligt erkände honom och hans tjänst. Jesus gav t.ex. Simon namnet Petrus, vilket betyder klippa. Etymologin kring namnet Barnabas är osäker, men kan ha sitt ursprung i Bar-navi (Profetens son). Ett annat av förslagen är Bar-menahem (Tröstens son), och därifrån kommer i sådana fall kopplingen till tröst. Lukas förklarar dock att ordet betyder uppmuntran och förmaning. Samma koppling mellan profetia och uppmuntran görs av Paulus i . Som profet förmedlade Barnabas uppmuntran och tröst. Han tar hand om Paulus, se , blir en av ledarna i den första församlingen och reser senare tillsammans med Paulus, se . Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och full av tro, se .]
Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? [I grekiskan används en negativ partikel i båda dessa frågor som förväntar sig ett underförstått positivt svar: "ja, både marken och pengarna tillhörde dig".] Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud." [Synden var inte att de inte gav hela summan, utan att de låtsades göra det. Allt givande i den första församlingen var frivilligt, se .]
Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod på Guds högra sida. [Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.]
för han [Anden] hade ännu inte fallit på (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn.
och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. [Dessa motsvarar djuren som tas med i Noas ark, se . Enligt kosherlagarna i förklarades vissa djur rena och andra orena. Nu såg Petrus dessa blandade. Rena djur som får och kor tillsammans med orena djur som svin, fladdermöss, ödlor, ormar, grodor, paddor och gamar.]
[Lystra var en handelsstad i Lakonien. Paulus och Barnabas vandrade vidare längs med huvudvägen Via Sebaste som sträckte sig söderut från Ikonium fyra mil ner till Lystra. I Lystra fanns antagligen ingen synagoga. Det var ett hedniskt område där varken judendom eller grekisk filosofi hade vunnit någon mark. Orten var en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] I
Lystra satt en man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen från födseln och hade aldrig kunnat gå.
Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar
Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss." [Paulus och Silas hade troligen med sig en testatio, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
Den Gud som skapat världen och allt i den, som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda av mänskliga händer.
Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och treva (famla, känna) sig fram till honom och finna honom – han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. [Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.]
Därför, eftersom vi är av Guds släkt ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi. [Troligen syftar Paulus på Parthenon – templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.]
Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet."
När de hörde det, prisade de Gud. Sedan sade de till honom:
"Du ser, broder
[Paulus], att det
finns tiotusentals
(många myriader, ett oräkneligt antal) judar som har kommit till tro
[här i Jerusalem eller hela Judéen], och alla håller de strängt på lagen.
[Detta möte sker troligen våren 56 eller 57 e.Kr., en tid som kännetecknades av judisk nationalism med många revolter och ett starkt motstånd mot hedningar. Ordagrant "många myriader". En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också för att beskriva ett mycket stort antal i generella termer, se ; . Församlingen har växt, se ; ; ; . Jerusalems totala befolkning vid den här tiden uppskattas till några hundra tusen invånare. Tre gånger per år växte befolkningen drastiskt till det dubbla eller tredubbla, då pilgrimer besökte staden under några veckors tid under högtiderna, se ; .]"Jag är jude, född i
Tarsus i
Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt
(in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.
[Som femåring blev Paulus, som alla andra judiska pojkar och flickor i Tarsus, undervisad i de fem Moseböckerna i stadens synagoga. Vid tio års ålder började han studera Mishna, de judiska tolkningarna av lagen. Han måste varit mycket framstående, eftersom han erbjuds att studera vidare, vilket hörde till ovanligheterna. Vid tretton års ålder skickades han därför av sina föräldrar till Jerusalem för sin formella utbildning under rabbinen Gamaliel, fram till arton års ålder. Paulus bor hos någon släkting i Jerusalem, troligen sin äldre gifta syster, se . Eventuellt flyttar hela familjen till Jerusalem. Gamaliel omnämns också i . Han var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel och var verksam 22-55 e.Kr. Med största sannolikhet fanns Paulus i Jerusalem när Jesus korsfästes. Enligt traditionen halshuggs Paulus i Rom av Nero 67 e.Kr.]Eftersom hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå
Foinix, en
[större] hamn på
Kreta [bara några timmars segling västerut längs med kusten] som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern.
[Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.]Ingen hade velat äta något på länge
[på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från
Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
Därför uppmanar jag er att äta. Det är nödvändigt för att ni ska bli räddade, för ingen av er ska mista så mycket som ett hårstrå på sitt huvud."
I trakten runt den platsen fanns fält
(egendomar) som tillhörde den högst uppsatte mannen på ön som hette Publius. Han tog vänligt emot oss
[Paulus, Lukas, Aristarchus, se ] som sina gäster i tre dagar.
[Beteckningen för Publius position "den högst uppsatte", gr. protos, förekommer i inskrifter på Malta.]När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden.
Romarbrevet (1)
Han lät sig inte försvagas i tro när han såg (betraktade) hur hans egen kropp var så gott som död, han var ju omkring hundra år gammal, och att Saras moderliv var dött.
1 Korintierbrevet (5)
Jag menar att i det svåra läge som nu råder
är det bäst för människor att förbli som de är.
[Paulus går nu till skapelsen, se . hör ihop med .]
En man bör inte ha något på huvudet,
eftersom han är Guds avbild och ära,
och kvinnan är mannens ära.
Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
och till viss del tror jag att det är så. [Detta är inte samma splittring som nämns i 1:10-16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]
Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast)
är desto mer nödvändiga,
Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
skulle jag inte vinna någonting.
2 Korintierbrevet (2)
Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.
[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se . Han har nyss kommit från Korint och mötte Paulus med goda nyheter, se . Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se .]Jag har alltså inte varit någon börda för er.
[Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.]Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
Galaterbrevet (2)
Jag gick längre i den judiska religionen än många av mina landsmän i samma ålder (jag var en föregångare, banade nya vägar), och var än mer fanatisk (entusiastisk) i mina förfäders [judiska] traditioner (stadgar) än de. [Lukas beskriver också hur Paulus, då känd under sitt hebreiska namn Saul, dödade och angrep de troende, se .]
Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sade jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
Filipperbrevet (2)
[ innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i och .]
Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt
[iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se ; ],
men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,
Men vårt medborgarskap är
(har alltid varit, och är nu fast förankrat) i himlen.
[Ordet för medborgarskap, gr. politeuma, klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se . Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se . En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni", se ; .] Därifrån
[med den vetskapen att vårt medborgarskap är i himlen] ser vi ivrigt fram emot
(fokuserar vi helt på, väntar vi tålmodigt på) Herren Jesus den Smorde
(Messias, Kristus), Frälsaren
(den som befriar, bevarar, upprättar och helar),
Hebreerbrevet (1)
Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt. [Enligt romersk lag kunde påföljden för vissa brott vara konfiskering av den dömdes tillgångar. Hebreerbrevets läsare har alltså åtalats och bestraffats för sin tro på Jesus.]
Jakobs brev (1)
Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen,
2 Petrusbrevet (3)
För när ni har (redan äger) [alla] dessa [sju kvaliteter – dvs. hög moralisk standard, kunskap, självkontroll, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek] och de [ständigt] växer (förökas), så gör (ställer) det er varken [förhindrar det er att ni blir] overksamma eller utan frukt i kunskapen om [i strävan att personligen lära känna] vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
De lovar dem frihet [utan några moraliska betänkligheter] men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under. [De falska lärarnas livsstil talar emot vad de säger.]
När nu allt håller på att brytas sönder (går mot sin upplösning), hur ska vi då leva? Vi ska vara heliga och frukta Gud (umgås med honom, vara i hans närhet, och leva ett liv som behagar Gud),
finns, bli ägd, börja under
