Referenser (379 st i TR)
Matteusevangeliet (19)
Så här gick det till när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) föddes: När hans mor Maria var (hade blivit) trolovad med Josef [dvs. då de äktenskapliga löftena redan avgetts], visade det sig – innan de kommit tillsammans [som man och hustru] – att hon (ordagrant: livmodern) var havande genom (utifrån) den helige Ande.
Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld.
När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlen och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus.
Sedan [direkt efter att den helige Ande hade kommit över honom, se ] blev Jesus ledd av Anden upp i öknen [som ligger på högre höjd än Jordandalen där han befann sig] för att bli prövad (testad) av djävulen.
"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som är fattiga (de fattiga) i anden ["de andliga tiggarna"]
– för dem tillhör himmelriket (ordagrant: för deras är himlarnas kungarike).
[Här och i används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se . Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
När det hade blivit kväll förde man dit många som var under demoniskt inflytande (demoniserade, plågade och ansatta av demoner). Jesus drev ut andarna med ett ord (genom att tala till dem) och alla som var sjuka blev också helade. [Det grekiska ordet för "helade" är therapeuo, det beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande. Här blir människorna helade på en gång, medan vid andra tillfällen kan det ta en viss tid, se .]
[Fram till nu hade lärjungarna mest följt med Jesus, lyssnat till honom och sett honom hela människor. Nu kallas tolv av dem att inte bara vara lärjungar och efterföljare utan apostlar som betyder budbärare, representanter eller ambassadörer.] Och han kallade till sig sina tolv lärjungar [efter en natt i bön, se ] och gav dem makt (auktoritet) över orena andar, så att de [därför både] kunde driva (kasta) ut dem och bota (hela, behandla – gr. therapeuo) varje [kronisk obotlig] sjukdom och varje svaghet (skröplighet) [i form av krämpor och besvär].
och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er.
Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se ], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se . I står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i : "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
[Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i . Jesus vill att både mannen, och de som lyssnade på honom där i huset, skulle förstå att det inte bara räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.] "När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen.
går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så ska det också gå för detta onda släkte."
Han sade: "Hur kan då David, genom Anden (inspirerad av den helige Ande) kalla honom Herre, och säga:
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan [överlämnade sin ande].
När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (23)
Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande."
På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlen dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter).
Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika:
Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop. [Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i Markusevangeliet, se ; ; .]
De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son."
Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Genast när han [Jesus] steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande i sig [var under den onda andens inflytande, se ].
För han [Jesus] hade just befallt honom: "Kom ut ur mannen, du orene ande!"
Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
Han kallade till sig de tolv [apostlarna] och började sända ut dem två och två [som sina sändebud] och gav dem auktoritet (makt) över de orena andarna. [Matteus gör en parvis uppräkning av de tolv, se .]
En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se 5:22.]
Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sade: "Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken."
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga.
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska säga [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Lukasevangeliet (36)
för han ska bli stor inför Herren.
Han ska inte dricka vin och starka drycker,
och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.
Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
'vända fädernas hjärtan till barnen' [; ]
och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd),
så att Herren får ett förberett folk."
Ängeln svarade och sade till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. [Profetian i går i uppfyllelse.]
och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)!
[; ; ]
Nu när hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande profeterade han och sade: [Tidigare hade barnet och hans hustru Elisabet blivit fyllda av Anden, se och . Det är inte otroligt att Sakarias sjunger ut följande strofer. är en enda lång mening i grekiskan.]
Barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öknarna (de obebodda trakterna) till den dag då han skulle träda fram för Israel. [Då han började sin offentliga tjänst och kallades Johannes Döparen.]
I
Jerusalem levde en man som hette Symeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels befrielse
(tröst). Den helige
Ande var över honom,
och det hade uppenbarats för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Smorde. [Ordagrant "Herrens Kristus", där Kristus är den grekiska översättningen av hebreiskans Messias som betyder smord.]
Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt undervisningen,
Pojken växte och blev stark i
anden, fylld med visdom, och Guds nåd
(favör, välsignelse, välbehag, glädje) var över honom.
[Kronologin kring Jesu första år utifrån Lukas och Matteus redogörelser: - Jesus föds i Betlehem, se . - Den 8:e dagen – omskärelse och namngivning i hemmet, se . - Den 31:a dagen – Pidjon haben, återlösning av den förstfödde i templet, se . - Den 40:e dagen – Marias rening i templet, se . - De vise männens besök, se . - Flykten till Egypten, se . - Tillbaka till Nasaret i Galileen, se .
Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till Egypten.]Men Johannes svarade dem alla: "Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld.
och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."
Sedan återvände Jesus, uppfylld
(och ledd) av den helige
Ande, från
Jordan[-floden] och fördes av
Anden omkring i öknen
(ödemarken)Jesus återvände i
Andens kraft till
Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.
"Herrens
Ande är över mig, för han har smort mig
att predika
(proklamera) det glada budskapet
(evangeliet) för de fattiga.
[Ordet evangelium betyder 'glädjebud' eller 'segerbudskap'. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.] Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera
(ropa ut) frihet
för de fångna
(tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.
Att befria
[gr. apostello – sända ut i frihet] de som är förtryckta
(ordagrant: 'slagna i spillror', de som är under bördor, lever i misär).
I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demonisk ande, och han skrek högt:
Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta,
Just då (i samma stund) helade Jesus många från sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och krämpor (tillfälliga sjukdomar) och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka.
och även några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och helade från sjukdomar
[och några av dem var]:
Maria, som kallades Magdalena
[som betyder "hon från Magdala", fiskeort mellan Tiberias och Kapernaum],
från vilken sju demoner farit ut.
Jesus hade redan befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Den hade länge haft mannen i sitt grepp. Ofta hade man bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öknarna av demonen.
Hennes ande återvände, och omedelbart reste hon sig upp. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta.
En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom så att han tuggar fradga. Det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom.
Medan pojken [tillsammans med sin far] var på väg fram [till Jesus] kastade demonen omkull honom och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem,
Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
för att du har dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt.
Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.'
Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början."
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
men den som talar mot den helige Ande
ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."
Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: "ihopböjd"; hade troligtvis en kyfos rygg och gick framåtböjd] och kunde inte räta på sig.
Och när Jesus hade ropat med hög röst sade han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även ; ].
Men de blev rädda och skräckslagna och trodde (var helt övertygade, tänkte gång på gång) att de såg en ande.
Se mina händer och mina fötter, det är verkligen jag. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har." [Jesus säger inte "kött och blod", eftersom blodet hör till den förgängliga kroppen, se . Kött och blod kan inte ärva Guds rike, se . Jesu blod är framburet i det allra heligaste i himmelen, se . Uttrycket "kött och ben" visar att Jesus är samma person som tidigare, fast med en uppståndelsekropp.]
Johannesevangeliet (24)
Johannes vittnade vidare och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.'
Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se . Vatten och ande används synonymt i . Samma parallell finns även i där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se . Det stämmer överens med parallellerna i , och . I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se .]
Det som är fött av kött (mänsklig natur) är kött, och det som är fött av Anden är ande.
Vinden (anden) blåser vart den vill och du hör dess sus (röst, ton), men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. På samma sätt är det med alla som är födda av Anden." [Det grekiska ordet pneuma betyder både vind och ande. Jesus använder ordets dubbla betydelse i en liknelse där ett naturligt fenomen illustrerar en andlig verklighet. På samma sätt som vi inte kan se eller kontrollera vinden, kan vi ändå se dess verkningar och höra den. Nikodemus verkade ha tolkat det Jesus sade på ett rent fysiskt plan.]
För den som Gud har sänt talar ord från Gud [gr. rhema, specifika ord levandegjorda av den helige Ande], Gud ger inte honom sin Ande i ett begränsat mått [utan överflödande, obegränsat].
Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.]
Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."
Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv).
Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. [Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se , men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro).
När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
Men Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren), den helige Ande – som Fadern ska sända i mitt namn – han ska lära er allt, och han ska påminna er om allt jag har sagt er. [Det grekiska ordet för "allt", pas, används två gånger i sin pluralform i denna vers, panta, och fokuserar på alla detaljer och aspekter i både i undervisningen och i det vi behöver påminnas om. Den helige Ande är kallad att i uppmuntran, förmaning och tröst bistå Guds barn. Han finns vid vår sida här på jorden och för vår talan – han ber och vädjar för oss efter Faderns vilja, se . Johannes förklarar att Jesus nu samtidigt utför denna tjänst i himlen för oss inför Fadern, se .]
"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig.
Men när han kommer, sanningens Ande,
ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
När nu Jesus [därför, se ] hade tagit emot det sura vinet sade han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande]. [Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]
När han sagt detta andades han på dem och sade:
"Ta emot den helige Ande. [På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se , gör han det på nytt med sin nya skapelse.]
Apostlagärningarna (70)
fram till den dag han blev upptagen [till himlen, se ],
sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar
åt dem som han utvalt till apostlar (budbärare). [Att Lukas nämner att han skrivit två volymer, det tidigare verket Lukasevangeliet och nu Apostlagärningarna, kan ha haft rent praktiska orsaker. En antik bok bestod av en papyrusrulle med en maxlängd på omkring 10 meter, något som Lukas utnyttjar till fullo eftersom både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna vardera består av knappt 20 000 grekiska ord.
Lukas summerar sitt evangelium med att det handlar om allt som Jesus "började" göra och undervisa om. Det antyder att Jesu handlingar och undervisning fortsätter genom apostlarna och de troende, och pågår än i dag. Jesu jordiska och himmelska verk är sammanflätade, se . Under sin tid på jorden verkade han rent fysiskt, se ; i dag verkar han också här "genom den helige Ande", se .]
För Johannes döpte (nedsänkte, gr. baptizo) visserligen i vatten,
men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta; helt omslutna av) helig Ande."
Men ni ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den helige
Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i
Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela
Judéen och
Samarien [de närliggande regionerna] –
ända till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. - Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . - Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etniskt bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . - Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i .
Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]"Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
De blev alla uppfyllda av den helige
Ande och började tala andra språk
(tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom
Anden gav dem ord för ord
(klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).
[Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet "hus" anges i . Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se , så de är någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se . Även om ordet för "hus" är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se . Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se , . Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, mikveh på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se .]
'Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött.
[Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.]
Era söner och döttrar
ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era unga män (ungdomar)
ska se syner.
Era gamla män
ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar).
Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor,
ska jag i de dagarna utgjuta min Ande,
och de ska profetera (tala inspirerat av Gud).
[Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se .]
Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att "ta emot" – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även .]
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
Då sade Petrus fylld av den helige Ande till dem:
"Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.
Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare (son) []: 'Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna,
varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?
När de slutat be (bönfallit) skakade platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av den helige Ande, och de talade (predikade, förkunnade) Guds ord med frimodighet. [Ordet för be är deomai som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet deo betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. De fortsatte tala Guds ord med frimodighet. Det dröjer lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se . Det sker intressant nog först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se .]
Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta (fått kontroll över dina tankar och dina handlingar) så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
Även en stor skara folk från städerna runt omkring
Jerusalem kom och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."
Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
Det förslaget tyckte alla var bra
(det behagade alla samlade).
[Apostlarna ger ett förslag som hela församlingen, både de grekisktalande och de hebreisktalande judarna, godkänner.] De valde:
Stefanos
[som betyder "krönt"],
en man full av tro och den helige
Ande.
Filippus
[som betyder "en som älskar hästar"].
Prokorus
[som ordagrant betyder "framför kören", dvs. en körledare, kan ha varit titeln "körledaren" snarare än hans riktiga namn].
Nikanor
[som betyder "segrare"].
Timon
[som betyder "ärbar"].
Parmenas
[som betyder "en som står fast"].
Nikolaus
[som betyder "folkets segrare"],
en proselyt från Antiokia.
[Eftersom han var en proselyt hade han först konverterat till judendomen från en hednisk tro. Sedan hade han blivit frälst och konverterat från judendomen för att bli en kristen.] [Samtliga sju förslag på män hade grekiska namn och tillhörde antagligen den grekisktalande judiska gruppen. Att ta hand om de faderlösa och änkorna är en viktig uppgift, se ; . Dessa sju män tjänade även på andra områden. I nästa stycke läser vi hur Stefanos ber för sjuka. När han dödas och en kraftig förföljelse bryter ut rör sig Filippus norrut till Samarien. Där verkar han som en evangelist och många kommer till tro, se . Han kallas ofta evangelisten Filippus för att inte blandas ihop med aposteln med samma namn som var en av de tolv, se ; .]Dock kunde de inte stå emot den vishet och den Ande som han talade med.
[Fram till nu har Stefanos återberättat den judiska historien, men nu riktar han sig till Stora rådet, Sanhedrin. Hittills har han inkluderat sig själv när han sagt 'våra förfäder', se , , , . Nu säger han 'era förfäder'. Det är lätt att hålla med om att avgudadyrkan var fel förr, men svårare att erkänna att det kan vara på samma sätt i dag i mitt liv.] Hårdnackade (obstinata, envisa) är ni
[Mose använde liknande språkbruk, se .]
och oomskurna till hjärta och öron!
[På utsidan är ni judar, men i hjärtat är det ingen skillnad mellan er och andra hednafolk!]
Ständigt [ända sedan Mose tid] gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era förfäder.
Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod på Guds högra sida. [Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.]
Medan de stenade Stefanos bad han: "Herre Jesus, ta emot min ande." [Han citerar från samma Psalm som Jesus bad på korset, se ; .]
Från många människor for nämligen orena andar ut under höga rop, och många förlamade (paralyserade, människor som led av nervsjukdomar) och lama (halta, lytta, ofärdiga) blev botade (en process av gradvis förbättring som leder till fullständigt helande).
När de kom dit ner, bad de för dem att de skulle få (ta emot) den helige Ande,
Då lade de händerna på var och en av dem, och de fick (tog emot) den helige Ande. [Tidigare hade Johannes tillsammans med sin bror Jakob varit beredd att kalla ner eld från himlen och förgöra folket i en samarisk by, se . Nu får han i stället vara med och kalla ner den helige Andes eld över de nyfrälsta samarierna.]
Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får (tar emot) den helige Ande."
Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den." [Den helige Ande uppmanar Filippus att "hålla sig nära". Ordet kan också översättas "klistra sig fast vid" eller "förenas med", se ; ; . Filippus rusar inte bara fram, i stället inväntar han rätt tid och hinner känna in situationen.]
När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset
[där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder
[i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige
Ande."
[Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]Församlingen hade nu lugn och ro i hela
Judéen,
Galileen och
Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige
Andes uppmuntran
(förmaning, tröst).
Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sade [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig.
[Ni känner till vad som sedan hände, hur] Gud smorde Jesus från
Nasaret [betonar Jesu mänskliga sida] med helig
Ande och kraft
(förmåga, styrka).
[; ] Han vandrade omkring och gjorde gott
(hjälpte människor utan krav på någon gentjänst) och framför allt botade
(befriade) han alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom.
[Ordet 'våld' på grekiska är också en benämning på den slavmarknad där slavar såldes och köptes till olika herrar. Innan Jesus köpte oss fria var vi också bildligt talat på denna slavmarknad där olika demoniska krafter kunde utöva sitt våld över oss, och vi var slavar under olika herrar.] Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.
De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andens fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,
"Inte kan väl någon vägra dem vattnet så att de kan bli döpta, när de på samma sätt som vi har fått (tagit emot) den helige Ande?"
Anden
[den helige Ande] sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex
[judiska] bröder
[som är med mig här som vittnen] följde också med mig
[till Caesarea], och vi kom in i mannens
[Cornelius] hus.
[Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.] När jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. []
Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt [innan han for upp till himlen, se ]: 'Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande.'
för han var en god man (hade ett generöst och öppet hjärta), och var fylld av den helige Ande och full av tro. En stor skara människor fördes till Herren.
En av dem som hette Agabos steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen [det romerska riket] – den kom också under Claudius regering.
De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se . Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.] Då sade den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."
[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Utsända
(gr. ekpempo) av den helige
Ande gick de
[Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner till
[hamnstaden] Seleukia. Därifrån avseglade de till
Cypern.
[Seleukia var Antiokias hamnstad och låg en dagsmarsch sydväst om staden. Än idag kan man se många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare uppkallades efter Paulus och Barnabas och som än i dag bär deras namn.] Saulus, som även kallades Paulus [vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
[De som kommit till tro i Antiokia i Pisidien blev inte skrämda av förföljelsen.] Lärjungarna
[i staden och områdena runt omkring] fylldes ständigt av glädje och den helige
Ande.
Gud, som känner hjärtat [varje människas hjärta och inre], har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem på samma sätt som han gjorde till oss.
Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:
Sedan tog de
[Paulus, Silas och Timoteus] vägen genom
Frygien och
Galatien [norrut], eftersom de blev hindrade av den helige
Ande från att
[gå rakt västerut och] förkunna ordet i
Asien.
När de närmade sig
Mysien försökte de ta sig till
Bithynien [nordost om Mysien], men det tillät inte Jesu
Ande.
[Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar – att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.]En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå. [Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]
Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.
Medan Paulus väntade på dem i
Aten, blev han upprörd i sin
ande när han såg hur staden var full med avgudabilder.
[Aten var Greklands kulturella och filosofiska huvudstad. Här hade filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles bott och verkat under 400- och 300-talen f.Kr. Gatorna var kantade med skulpturer av både människor och gudar. I dag är dessa antika statyer utan färg, men då var de målade. Petronius, som några år senare blev kejsar Neros rådgivare vad gäller lyx och extravagans, skrev att det var lättare att hitta en gud än en människa i Aten. Befolkningen var bara omkring 20 000 och staden levde i skuggan av det blomstrande Korint bara ett par mil västerut.]Han hade blivit undervisad om "Herrens väg" och talade med stor entusiasm (med en brinnande ande), och undervisade grundligt om Jesus, dock bara utifrån (den kunskap han hade om) Johannes dop.
och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?"
De svarade honom: "Nej, vi hörde inte ens talas om att det fanns en helig Ande."
När Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem och de talade i tungor [de talade i andra, för dem okända språk] och profeterade.
Man tog till och med dukar och plagg som han rört vid (kommit i kontakt med hans hud) och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar."
Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?"
Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
När detta var över bestämde sig Paulus i
anden för att resa genom
Makedonien och
Achaia och sedan till
Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka
Rom."
Se, nu reser jag, bunden i
anden, till
Jerusalem utan att veta vad som ska hända mig där.
Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (gr. episkopous – 'de som vakar över'), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget (sin Sons) blod.
[Det är troligt att det var just Paulus förföljelse av de kristna som var orsaken till att det fanns en församling här, se . Församlingen hade startat efter den första vågen av förföljelse i Jerusalem, se .] Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar.
[Eftersom man får leta efter församlingen verkar varken Paulus eller någon från hans resesällskap vara bekant med dem.] Genom
Anden sade de åt Paulus upprepade gånger att inte fortsätta upp till
Jerusalem.
[Redan när Ananias bad för Paulus vid hans omvändelse i Damaskus fick han ett profetiskt ord att han skulle få lida för Jesu namn, se . Denna kallelse har blivit alltmer tydlig för Paulus, först i Efesos, se , och sedan i Miletos, se . Kan då samme helige Ande som manat Paulus att gå till Jerusalem och sedan Rom nu försöka hindra honom?
Lärjungarna här i Tyros upplevde helt korrekt Andens tilltal att Paulus skulle möta på motstånd i Jerusalem. Deras naturliga reaktion och tolkning av budskapet var att försöka hindra Paulus att resa vidare. En liknande händelse skedde snart igen i Caesarea, då svarade Paulus att han var väl medveten om sin kallelse även om det skulle innebära martyrskap, se . Framme i Jerusalem bekräftade Jesus själv för Paulus att han var i Guds vilja, se . En liknande händelse skedde när Jesus började uppenbara de profetiska händelserna kring sin död och uppståndelse för lärjungarna. Petrus förstod inte detta och försökte tillrättavisa Jesus att han inte skulle behöva dö, se .] När han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige
Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i
Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer."
Saddukéerna [som var i majoritet i Sanhedrin] säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariséerna erkänner [sin tro på] allt detta.
Ett stort uppror (tumult) startade, och några av de som tillhörde fariséernas parti stod upp och argumenterade för sin sak [de dödas uppståndelse]. De sade: "Vi ser inget ont (fel) hos denne man. Men om en ande har talat med honom eller en ängel ..." [Meningen avslutats inte och är en s.k. aposiopesis. Antagligen blir det sådant tumult att fariséerna avbryts mitt i sitt anförande.]
När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
Romarbrevet (34)
som [också] har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
av helighetens Ande genom uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er,
Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud. [Paulus undervisning om omskärelsen av judiska män kan också appliceras på det kristna dopet. Båda dessa är yttre tecken, som är viktiga och har sin plats, men som i sig själva inte har någon frälsande kraft.]
Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.
Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som ständigt höll oss bundna. Nu står vi i Andens nya tjänst [vi tjänar Gud på ett helt nytt sätt, fyllda av den helige Ande på insidan] och inte i bokstavens gamla (uttjänta) tjänst [genom att legalistiskt följa bokstaven, se ].
[ formar en kiasm där Jesu syndoffer står centralt i .] Därför [på grund av vad Jesus gjort, se ] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se ].
För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se ] helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden. [Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av . Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
För de som är av köttet [lever på den här världens vis] tänker på [har en förståelse och agerar efter allt] det som hör till köttet, men de som är av Anden tänker på [allt] det som hör till Anden.
Köttets sinne är [för med sig] död,
men Andens sinne är [leder till] liv och frid.
Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Kristi) Ande tillhör inte honom.
Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten.
Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte den Smorde (Messias, Kristus) från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn).
För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla) utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!" [Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. "Abba" betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, "abba" och "imma". Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn,
Och inte bara den, utan också vi själva som har Andens förstlingsfrukt [som har fått Guds Ande som en första gåva, se ; ], också vi suckar inom oss medan vi väntar [oförtrutet och välkomnande] på [vår] adoption (barnaskapet) – vår kropps förlossning (återlösning, befrielse).
[Detta stycke ramas in av Andens hjälper och bön () och Jesu vädjan för oss, se . Centralt finns Jesus som den förstfödde, se .] På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se ] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].
Och han, som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se . Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
Jag talar sanning i den Smorde (Messias, Kristus), jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande
Som det står skrivet:
Gud har gett dem en likgiltighetens ande,
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [; ]
Den [utgivande kärleken, se ] gör att ni inte slappnar av i er iver
när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren,
För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud].
Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje [över nåden] och frid (helhet, harmoni) i tron [när ni förtröstar på honom], så att ni överflödar i hoppet i den helige Andes kraft.
Jag är den Smordes (Messias, Kristi) Jesu tjänare bland hedningarna, i helig prästtjänst för Guds evangelium, så att hedningarna blir ett offer som Gud med glädje tar emot, helgat genom den helige Ande.
genom kraften i tecken och under, genom
Andens kraft. Så har jag från
Jerusalem och runt omkring
[i Syrien vidare västerut över Mindre Asien] ända till
Illyrien [romersk provins på västra Balkan, området motsvarar ungefär dagens Albanien och forna Jugoslavien] överallt predikat den Smordes
(Kristi) evangelium.
Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.
1 Korintierbrevet (40)
varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft.
Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.
Anden uppenbarar Guds vishet
Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja även Guds djuphet (djupa insikt).För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se ], utom människans egen ande inom honom? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.
Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].
En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
[Ni är inte vilken byggnad som helst.] Vet ni inte
(har ni inte insett) att ni
[hela församlingen i Korint] är Guds tempel och att Guds
Ande bor i er?
Vad vill ni?
Ska jag komma till er med riset,
eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?
Jag som är
frånvarande till kroppen
men närvarande i anden
har redan dömt (fällt domen över) den som handlat så, som om jag var där.
I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
När ni är samlade [Jesu kropp]
och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
ska den mannen överlämnas åt Satan till
köttets fördärv
för att anden ska bli frälst
på Herrens dag.
Sådana har några av er varit.
Men ni har tvättats rena,
men ni har blivit helgade,
men ni har förklarats rättfärdiga
i Herren Jesu den Smordes (Kristi) namn
och i Anden
av vår Gud. [Dessa sex rader hör ihop. Ni har blivit tvättade rena i dopet i Jesus, se . Den helige Ande är den som helgar och Gud är den som rättfärdiggör, se .]
Men den som är förenad med Herren
är en ande med honom.
[Hör tematisk ihop med , se orden "förenad" och "är en".]
Vet ni inte
att er kropp är ett tempel för den helige Ande
som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva,
ni är köpta till ett högt pris.
Ära då Gud med er kropp!
och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
att vara helig till både kropp och själ.
Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,
hur hon ska glädja sin man.
Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.
Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
Det finns olika gåvor (fritt givna gåvor, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer),
men Anden är densamme.
Till varje person har Anden uppenbarats (visat sig, getts som ett bevis) för att göra nytta (kontinuerligt förena, samla, vara användbar för andra).
Till en ges genom Anden [kraften att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation].
Till en annan ges [kraften att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande.
[Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se . Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se . Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se ; .
Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se . Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och kvinnan vid brunnen, se ; .]
Till en annan, tro [för under och tecken] genom samma Ande.
Till en annan gåvor att hela (bota sjuka, återskapa) genom samma Ande.
[Det grekiska ordet är i plural. Kan syfta på många helanden men också på att det finns olika gåvor och sätt att hela olika sjukdomar, se .]
Till en annan att utföra kraftgärningar (mirakler, tecken, under).
Till en annan profetisk klarsyn [gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syfte].
Till en annan att skilja (ha förmåga att urskilja, särskilja) mellan andar.
Till en annan olika sorters språk (tungotal),
Till en annan uttydning av (förmågan att förklara) [sådana] språk (tungotal).
Alla dessa [gåvor, kraftgärningar] är inspirerade av (får sin kraft genom) en och samma Ande, som fördelar dem till varje person som han vill. [Paulus har beskrivit nio andliga gåvor. I tas dessa upp igen, vilket är typiskt i ett kiastiskt skrivsätt. Totalt i Nya testamentet nämns över tjugo olika andliga gåvor; de övriga tre referenserna är ; ; .]
Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp,
vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria.
Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande.
Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda]
talar inte till människor utan till Gud,
eftersom ingen förstår honom.
Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.
Så är det också med er,
eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor,
sök då sådana som bygger upp församlingen
så att ni har dem i överflöd.
För om jag ber med tungomål så ber min ande,
men mitt förstånd bär ingen frukt.
Vad innebär då detta?
Jag vill be i anden,
men jag vill också be med förståndet.
Jag vill lovsjunga i anden,
men jag vill också lovsjunga med förståndet. [Efter en introduktion kommer en kiasm där hör ihop med 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]
Om du tackar Gud i anden,
hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse,
när han inte förstår vad du säger?
Och profeternas andar underordnar sig profeterna. [Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, "profeternas andar är underordnade", innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga "Gud fick mig att göra det" som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.]
Det står skrivet []:
"Den första människan, Adam,
blev en varelse med liv."
Den siste Adam
blev en ande som ger liv.
och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.
2 Korintierbrevet (17)
Han har också satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan. [Anden liknas vid en förskottsbetalning som garanterar att det fulla kapitalet ska betalas, som är den eviga härligheten.]
Trots det fick jag ingen ro i min
ande eftersom jag inte fann min broder Titus där.
[Titus hade troligen med sig en insamlad gåva, Paulus kan vara orolig för att han råkat ut för rånare.] Så jag tog avsked av dem och for till
Makedonien.
[Titus har varit i Korint och är på väg tillbaka landvägen över Makedonien. Paulus kan inte vänta på att få träffa honom och få en uppdatering på läget i församlingen. Paulus beger sig över till norra Grekland där Titus snart möter honom med en glädjande rapport, se .]Det är uppenbart att ni är ett brev från den Smorde (ett Kristusbrev) skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
som har kvalificerat (utrustat) oss att vara tjänare till ett helt nytt (bättre) förbund [frälsningen genom Jesus], inte tjänare för bokstaven [skriven i lagen], utan tjänare för Anden, för bokstaven [i lagen] dödar, men Anden ger liv.
hur mycket större härlighet (atmosfär av mättad gudsnärvaro) ska då inte Andens tjänst (ämbete) ha!
Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är [närvarande], där är frihet.
Och alla vi som har fått slöjan för ansiktet borttagen reflekterar [nu] Herrens härlighet (ser – skådar själv – Herrens härlighet som i en spegel), vi förvandlas (genomgår en metamorfos) [] till en och samma bild (avbild, spegelbild) [i hans likhet] – från härlighet till härlighet – som just på detta sätt (som just så) kommer från Herren, [som är] Anden.
Ändå har vi samma trons ande, som det står skrivet:
"Jag trodde,
därför talade jag." [] Vi tror också, och därför talar vi [därför predikar vi evangeliet – det glada budskapet].
Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.
I renhet (oklanderlig dygd och integritet),
i kunskap (insikt baserad på personlig erfarenhet),
i tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
i vänlighet (godhet) [genom att möta reella behov på Guds anpassade sätt]
i den helige Ande,
i uppriktig (okonstlad, genuin) kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig],
[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se . På samma sätt som templet har reningsceremonier, se , har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.] När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud. [Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även ; . Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se . Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se .]
Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er.
För om någon kommer och
predikar en annan Jesus
än den vi har predikat,
eller om ni tar emot en annan ande
än den ni har fått
eller predikar ett annat evangelium
än det ni tidigare tagit emot,
då accepterar ni det gärna. [Vi vet inte exakt vad dessa falska apostlar predikade; vi vet dock att Paulus predikade Jesus som korsfäst, se , och Herre, se .]
Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er?
Har vi inte handlat i samma anda?
Har vi inte gått i samma fotspår?
Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd,
Guds kärlek
och den helige Andes gemenskap
vare med er alla. [Den sista hälsningen nämner alla tre personerna i treenigheten utifrån deras roll i förhållande till den troende. Treenigheten innebär att det finns en Gud, och denne Gud existerar i tre "personer" – Fadern, Sonen, Anden. De är åtskilda och samtidigt ett.]
Galaterbrevet (18)
En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga): [Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i och , med en utvidgning och beskrivning i .] Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]
eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]
Är ni så oförstående (tanklösa)?
Ni som började [ert nya liv] i Anden,
ska ni nu sluta i köttet (försöka nå målet genom egen mänsklig kraft)?
Ger Gud er då sin [helige] Ande och utförde kraftfulla mirakler bland er på grund av att ni höll lagen [legalistiskt följde Mose undervisning och alla rabbinska tillägg],
eller för att ni lyssnade [på evangeliet] i tro (hade förtröstan, tillit till det)?
Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.
Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, abba och imma. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu.
För genom [den helige] Anden, genom tro (förtröstan), väntar vi (hoppas vi ivrigt) på rättfärdigheten som är vårt hopp.
Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust].
För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja.
Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen. []
Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:
kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se ],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [], tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra], trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),
Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden. [Här används ett annat ord för att vandra än i . Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]
Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i för att laga ett trasigt nät.]
Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.
Må vår Herres, Jesu den Smordes (Messias, Kristi), nåd (favör) vara med er ande, mina syskon (bröder och systrar i tron). Amen (låt det ske så).
Efesierbrevet (14)
I honom har ni också hört det sanna ordet, det glada budskapet om er frälsning (befrielse, bevarande, helande, trygghet), och satt er tro (tillit) till honom. Ni blev beseglade (märkta) med den utlovade helige Ande (ni har fått den helige Andes sigill).
Jag ber att vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud, härlighetens Fader ska ge er en ande av
vishet (insikt, gudomlig kunskap) och
uppenbarelse (att synliggöra något som varit dolt), så att ni får full kunskap om honom.
som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud].
För det är genom honom som vi båda genom [den helige] Anden har tillträde till Fadern [så att vi kan närma oss honom].
I honom blir också ni [hedningar] sammanfogade [med judarna], för att forma en fast boning [till att vara ett heligt tempel] för Gud i (genom) Anden.
som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter:
Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,
redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet
genom (i) fridens band.
[Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se .]
Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni också [en gång] i er kallelse blev kallade in i ett hopp,
och istället förnyas till ert sinnes ande [genom den Helige Andes hjälp, se ],
Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrad med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].[I uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i ) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.]
Och drick er inte berusade (var inte druckna/fulla) på vin, för det leder till omåttlighet [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. (motsatsen till frälsning – gr. ); dvs. ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd]. Låt er i stället uppfyllas av (fyllas med) Anden [den helige Ande].
Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].
[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se , . Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se . Samma betydelse finns i där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
Ett annat ord än i används här för "ta". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.] Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.
[Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se . Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och gå till motattack, se .]
[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se ] genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk). [En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]
Filipperbrevet (5)
för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se ; . I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i . Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.]
[ är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild och ordval i , "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.] Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvar
ande, lev era liv som
[himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde
(Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
Att ni står fasta i samma
ande och samma sinne
(tanke) och sida vid sida kämpar
(tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo) för tron på evangeliet
[sprider det glada budskapet],
[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.] Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] –
Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter).
Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.
Kolosserbrevet (2)
Han har berättat för oss
[Timoteus, Lukas m.fl. som var hos Paulus i Rom] om er kärlek i
Anden
[; ].
För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning (disciplin, att ni marscherar i takt) och er fasthet (hur ni står tätt i enad befäst front) i tron på den Smorde (Messias, Kristus). [Ordet ordning, gr. taxis, är en militär term för soldater som går i takt, lyder order och intar sin roll. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ordning. Även fasthet, gr. stereoma, är en militärisk term. Det beskriver ett material som är homogent, en inre styrka, ett försvar och något som är väl befäst. Tankarna går till en antik stridsformering där alla soldater stod tätt intill varandra och stred tillsammans som en enhet.]
1 Thessalonikerbrevet (5)
för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med
kraft [under och tecken] och
den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och
full visshet [om er omvändelse],
på samma sätt som
ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull. [Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade thessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.]
Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.]
Den som avvisar detta avvisar alltså (just därför – gr. toigaroun) inte en människa utan Gud,
som ger er sin helige Ande.
[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. är ordagrant "men pröva allt".] Sluta att kväva (trycka ner) Anden.
Fridens Gud ska själv helga er (avskilja varje del av varenda en av er för helig tjänst), och [vi ber att] er
ande och
själ och
kropp
ska bevaras hela så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst.
2 Thessalonikerbrevet (3)
att inte plötsligt tappa fattningen
(skakas, svaja). Låt er inte skrämmas av
någon
ande [andligt, profetiskt inspirerat uttalande],
något ord
[rykte, uttalande, tolkning av bibeltext] eller
[falskt] brev,
som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.
[Den hårda förföljelsen av de kristna i detta område, tillsammans med falska profetiska ord, rykten och brev hade gjort att man trodde att Herrens dag redan inträffat. De trodde de levde i vedermödan. Anledningen till att de så snabbt hade blivit vilseledda kan vara att de inte var förankrade i Skriften. I jämförelse hade de troende i Berea, strax söder om Thessalonike, ett ädlare sinnelag eftersom de varje dag forskade i Skrifterna för att verifiera och själva förstå vad Paulus sagt, se . I Berea, till skillnad från thessalonikerna, trodde man inte bara på något påstått ord eller brev om det inte stämde med Bibelns budskap.]Sedan ska den laglöse [Antikrist] bli uppenbarad (träda fram), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. [; ]
[I kontrast till de som inte tror, var thessalonikerna en källa för glädje och tacksamhet. Samma fras som i 1:3 används.] Men vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er syskon (bröder och systrar i tron), Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen (som en förstlingsfrukt) har utvalt er till befrielse (räddning, frälsning, en pågående helgelseprocess) genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen.
1 Timoteusbrevet (3)
Det är erkänt stort (alla håller med om, bekänner) att det förut gömda mysteriet (hemligheten) i vår tro innehåller en fantastisk uppenbarelse om honom [Jesus] som blev:
uppenbarad (synlig) i köttet [då Jesus föddes som människa],
bevisad rättfärdig genom Anden (i Anden),
sedd av änglar (budbärare),
predikad (öppet proklamerad) bland hedningarna (de icke-judiska folken),
trodd på i världen,
upptagen i härlighet. [Dessa sex strofer är antagligen delar av en dåtida lovsång.]
[Som sanningens pelare och grundval, se , är det viktigt att förstå att församlingen är utsatt för den ondes attack.] Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna [inte någon avlägsen tid, utan ganska snart efter det att Paulus skrivit detta, se ] kommer några att överge (avfalla från) tron och följa (ägna sig åt) villoandar och onda andars läror,
Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var (fortsätt att bli) ett föredöme för de troende i
ord och handling (uppförande, sätt att leva sitt liv),
i kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
tro (trofasthet) och renhet. [I den här kulturen var man ung upp till 40 års ålder. Om Timoteus var omkring 15 år när Paulus tog med sig honom på sin andra resa, se , var han nu i 30-årsåldern.
Av dessa fem egenskaper är de två första yttre egenskaper som är lätta att se. Paulus ville att Timoteus skulle vara känd för att tala visa ord i stället för ogenomtänkta hetsiga ord och också leva som han lärde. De två sista egenskaperna, tro och renhet, är inte direkt synliga, utan har mer med inre karaktär att göra. Ordet tro syftar både på tron på Gud och på trofasthet i ett uppdrag. Centralt, i mitten av dessa fem egenskaper, finns den osjälviska, utgivande kärleken som drivkraft för allt en kristen gör. Det bästa sättet att visa på den rätta vägen är att leva efter den själv.]
2 Timoteusbrevet (3)
För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,
utan kraftens (förmågans, möjlighetens)
och kärlekens
och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande]. [Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se .]
Bevara det goda som anförtrotts dig
genom den helige Ande som bor i oss.
[Brevet avslutas med en dubbel välsignelse. Paulus välsignar först Timoteus personligen och sedan också hela församlingen. Detta är troligen Paulus sista brev. I så fall är dessa rader Paulus sista hälsning.] Herren
vare med din
ande [Timoteus].
Nåden
[Guds favör och kraft] vare med er
[hela församlingen i Efesos].
Titusbrevet (1)
frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande,
Filemonbrevet (1)
Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.
Hebreerbrevet (12)
Om änglarna säger han:
Han gör sina änglar till vindar
och sina tjänare till eldslågor. []
Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa [skydda] dem som ska ärva frälsningen?
Gud gav ju också sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut (en fördelning av) den helige Ande efter sin vilja.
[Nu följer den andra varningen av fem i detta brev. Till skillnad från den första varningen som handlade om att ouppmärksamt driva ifrån tron, se , handlar denna om att inte medvetet förhärda sitt hjärta. Författaren tar israeliternas uttåg ur Egypten och deras ökenvandring som varnande exempel.
Israeliterna var fast i Egyptens slaveri, som är en bild på synden. På samma sätt som de blev befriade genom ett lamms blod, befriar Jesus – Guds lamm – från syndens slaveri, se . Det var inte Guds vilja att de skulle vara kvar i öknen, men när de kom fram till gränsen till Kanaans land började de tvivla på löftet, se . En vandring som kunde ta 11 dagar tog 40 år, och en hel generation dog i öknen utan att inta landet och komma in i vilan. Att korsa Jordanfloden och komma in i trons vila representerar för en kristen att få del av det andliga arvet i Jesus, se , , . På samma sätt beskriver ökenvandringen en kristen som tvivlar på Guds löften.] Därför säger den helige
Ande [som inspirerade psaltarpsalmens författare att skriva]:
I dag, om ni hör hans röst,
För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
själ och ande,
både leder och märg [i plural: "märgmassor"], och urskiljer (kritiskt granskar; urskiljande kan döma mellan) hjärtats
tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)
och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds]. [Grekiskans ordagranna innebörd av ett tveeggat svärd är "ett svärd med två mynningar/munnar/kanter" ("mynning" som i ordet "flodmynning" från grekiskans distomos; dis som betyder dubbel och stoma som betyder mun/mynning – används bl. a om kanten på något). Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan. Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. I centrum står det som har att göra med med kroppens skelett – det är osynligt för ögat, men påverkar ändå hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen i det inre ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se , så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]
Det är omöjligt för dem som
en gång blivit upplysta,
smakat den himmelska gåvan,
fått del av den helige Ande,
Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. [Själva existensen av ett yttre rum som skyddade det allra heligaste visar att Gamla testamentets ceremonier och regler begränsade tillgängligheten till Guds närvaro. När Jesus dog på korset brast förlåten uppifrån och ner, se .]
hur mycket mer ska då inte den Smordes (Kristi) blod rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden? Han har genom den evige Anden [den helige Ande eller Jesu Ande] framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. [Uttrycket "den evige Anden" kan tolkas som en referens till "den helige Ande" eller "Jesu Ande". Utifrån och sammanhanget, där kontrasten är mellan de temporära jordiska offren och det eviga himmelska offret, syftar det troligtvis på Jesu Ande. Se även ; ; .]
Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:
Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på (föraktat) Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som förolämpat (smädat, skymfat, kränkt, föraktat, sårat) nådens Ande?
Dessutom så hade vi våra jordiska (köttsliga) fäder som uppfostrare, och vi respekterade (vördade) dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva?
till en samling av alla förstfödda [en förstlingsfrukt, se ]
som har sitt namn i himlarna,
till Gud
som är allas domare,
till andarna av de rättfärdiga
som har fullkomnats [troende genom tiderna som har insomnat, och som väntar på att stå upp tillsammans med Jesus och iklädas en förhärligad uppståndelsekropp, se ],
Jakobs brev (2)
Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger:
Svartsjukt längtar Anden
som han låtit bo i oss?
[Inget exakt citat, men samma innehåll som ; ; .]
1 Petrusbrevet (8)
utvalda av Gud, Fadern,
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på ]. Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa.
Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in). [Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Jesus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]
[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.] Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek
(genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra
[osjälviskt och utgivande] uthålligt
(gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.
[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se , och om Jesu bön i Getsemane, se . Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i .] utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.
Den Smorde (Messias, Kristus) dog (led, pinades) för våra synder,
en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
för alla orättfärdiga (skyldiga),
för att föra oss till Gud.
Hans mänskliga kropp dödades,
men han gjordes levande genom Anden.
I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap.
Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
2 Petrusbrevet (1)
Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.
1 Johannesbrevet (12)
Och den som [kontinuerligt] håller hans bud (instruktioner), förblir (är kvar) [lever] i honom [Gud], och han [Gud] i honom. [När någon sätter sin tilltro till Jesu namn leder det till en iver att vilja följa Guds bud.] Så (genom/i detta) vet vi [erfar vi personligen] att han förblir (är kvar) [lever] i oss: nämligen utifrån (gr. ek) Anden som han gett oss. [Den helige Ande ger personlig frälsningsvisshet.]
[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se ; ; .] Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.
Så här kan ni känna igen [få personlig visshet om] Guds Ande:
Varje ande som bekänner (instämmer med ordet) [Guds ord] att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) har kommit i köttet (i mänsklig gestalt) är (har sitt ursprung) från Gud,
och varje ande som inte bekänner [som förnekar] Jesus är inte från Gud. Det [den anden] är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu är (finns) i världen.
Vi är från [tillhör] Gud.
Den som känner (har en nära personlig relation med) Gud
lyssnar på oss.
Den som inte är från Gud,
lyssnar inte på oss. Så kan vi [alltså] känna igen (skilja mellan) sanningens Ande och villfarelsens ande (den ande som förvillar och leder fel). [ ramas in med denna fras.]
Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
Jesus den Smorde
(Messias, Kristus) [Guds utvalde Son, se och ] är den som kom genom vatten och blod,
inte bara med vattnet,
utan med vattnet och blodet.
[Frasen "vatten och blod" gör att tankarna går till Johannes tidigare redogörelse, då en soldat stack ett spjut i Jesu sida så att blod och vatten kom ut, se . Det är dock inte troligt att det är denna händelse som detta refererar till, utan Jesu dop i vatten och korsfästelsen då hans blod rann för världens synd. Cerinthus, som var en samtida gnostisk dualistisk lärare, förnekade Jesu gudomliga födsel. Han lärde att Jesus var en vanlig människa och att en andlig varelse – Kristus – kom över Jesus vid vattendopet för att sedan lämna honom vid korsfästelsen. Enligt honom kom Kristus genom vatten, men inte genom blodet. Förmodligen för att bemöta denna lögn skriver Johannes att Guds Son, se , inte bara kom genom vatten, utan genom vatten och blod. Den Jesus som hängde på korset var samma person som döptes i Jordanfloden.] Anden
[den helige Ande] är den som ständigt vittnar,
eftersom
Anden är sanningen.
För de är tre som vittnar:
Anden [Guds Ande vittnar om att Jesus är Gud i Guds ord],
vattnet [Jesu dop då han fick den helige Ande och Fadern själv sade: "Detta är min älskade Son", se ]
och blodet [Jesu död på korset då han själv lade ner sitt liv för hela världens synd], och de tre är i överensstämmelse (deras vittnesbörd är samstämmiga). [Vattnet och blodet har samma betydelse som i . Vattnet syftar på hans dop och blodet på hans död. Anden har att göra med Guds vittnesbörd, se . Anden vittnar genom Profeterna, Skriften och de historiska bevisen, från Jesu dop – då han inträdde i sin offentliga tjänst – till hans död på korset, om vem Jesus är. I en mänsklig domstol krävs två eller tre vittnen för att avgöra en sak, se .]
Judas brev (2)
Det är sådana som skapar splittring; de är världsliga (jordiska, oandliga) människor som inte har Anden [; ].
[Det räcker inte bara att gå emot de falska lärarna, de troende måste själva fortsätta att växa i tro och kärlek.] Men ni, [mina] älskade [vänner],
när ni bygger upp er själva på er allra heligaste tro,
samtidigt som ni ber i den helige Ande,
Uppenbarelseboken (24)
[Från:] Johannes,
till de sju församlingarna
(de utkallade – gr. ekklesia) i
[den romerska provinsen] Asien.
[Nuvarande västra Turkiet där Efesos var den största staden. Talet sju står också för fulländning. Det fanns fler än sju församlingar i detta område, så de sju församlingarna representerar Guds världsvida församling genom alla tider.] Nåd
(kraft, Guds favör) vare med er
och frid
från honom
[Gud Fadern] som är
och som var
och som kommer
[en perifras av Gudsnamnet Jahve – evig, alltid närvarande], och från de sju andarna
[den helige Ande, som är fullkomlig] framför hans tron
Jag kom i Anden på (i) Herrens dag (den majestätiska dagen). [Detta är enda gången uttrycket "Herrens dag" används i NT. Ordet "Herrens" är grekiska kyriake som är adjektivformen av kyrios – det vanliga ordet för "Herre" i NT. Just denna beskrivande adjektivform används bara här och om "Herrens måltid", se . Eftersom vi inte har något adjektiv för substantivet "Herren" på svenska eller engelska används genitivformen "Herrens". En ordagrann översättning skulle egentligen vara "den herrliga dagen", eller den stora majestätiska, konungsliga dagen. Det kan vara så att Johannes förflyttas fram i tiden och får se "Herrens dag", se . En annan tolkning är att det syftar på söndagen, se ; ; .] Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun (militärtrumpet),
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
som står i Guds paradis."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner segern ska inte på något sätt skadas
av den andra döden [eldsjön, se ]."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." [En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
[Betyder: röd sten, staden fick sitt namn från den eldröda stenen karneol, grekiska Sardes, som utvinns i området. Karneol var första stenen i översteprästens bröstsköld, se . I dag: I ruiner, intill den lilla byn Sart, sex mil söder om Thyatira. Sardes var den gamla huvudstaden i landskapet Lydien i Mindre Asien. Den låg på en slätt genomströmmad av floden Paktolus som hade stora guldfyndigheter. Det var en knutpunkt mellan flera handelsleder och en rik stad berömd för sitt guld. Här präglade det Lydiska riket världens första guld- och silvermynt på 600-talet f.Kr. Den siste kungen i det Lydiska riket var Krösus som regerade 560-547 f.Kr. Han var ofantligt rik och högmodig och har gett upphov till ordspråket "rik som en krösus". Staden låg på en 450 meter hög bergsplatå med tre branta sidor och ansågs ointaglig, vilket ledde till att dessa sidor inte bevakades så noga. Både Kyros och Epifanes överraskade staden med soldater som klättrade upp för en brant stig bland klipporna och intog deras befästning under nattetid. Uttrycket "vakna" i och "som en tjuv om natten" i , klingade igenkännande för sardesborna. Staden var även känd för dess färgerier och ylleväverier. Man berömde sig av att vara först i världen med att färga ull. Deras svarta ylletyger var en eftertraktad vara över hela Romarriket.] Skriv följ
ande till församlingen
Sardes budbärare.
[Budbärare är det grekiska ordet "angelo". Det kan syfta på en ängel, men troligare är att det syftar på församlingens ledarskap som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen]:
Inledning
"Så säger han som har Guds sju andar
[den helige Ande som är fullkomligt utgiven, se ] och de sju stjärnorna
[de sju församlingarnas budbärare, se , ].
Uppmuntran
[ingen] Kritik
Jag ser
(vet med exakthet) dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död.
[Jesu ord om att de lever men är döda var träffande. Folket i Sardes var allmänt kända för sin lösaktighet och kärlek till lyx och nöjen. Herodotos skrev på 400-talet f.Kr. om invånarna i staden: "De lättfotade lydierna vill bara spela cittra, slå på gitarr och ägna sig åt detaljhandel."] Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." [Den sista frasen "Du som har ett öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." återkommer i alla sju breven och ger en individuell uppmaning till varje kristen att ta till sig varningarna och löftena i alla de sju breven. I de tre första kommer frasen före Jesu löfte och i de fyra sista efter löftet. Jesus använde ofta uttrycket "den som har öron" i sin undervisning när han verkligen ville fånga sina åhörares uppmärksamhet inför stora sanningar eller löften, se ; . En detalj som skiljer användandet här i Uppenbarelseboken jämfört med evangelierna är att ordet "öra" är i singular. Det kan vara ett sätt att ännu mer förtydliga att det är det andliga örat, och förmågan att lyssna till Andens röst som betonas.]
Genast var jag i Anden. [Johannes var redan i Anden, se . Nu ser han en ny syn eller dimension, Paulus hade varit med om något liknande, se .] Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. [Det första Johannes ser är Guds tron, det är det centrala och mest iögonfallande. Beskrivningen liknar även andra syner från himlen, se ; . En tron har att göra med makt. I en ateistisk och materiell världsbild finns det ingen tron i himlen. Det finns ingen högre auktoritet som människan behöver stå till svars inför. Inom humanismen finns det dock en tron, men där sitter inte Gud utan människan själv.]
Från tronen kom blixtar och dån och åska.
[En liknande syn mötte Mose vid Sinai berg, se .] Framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar.
[De sju andarna syftar troligtvis inte på sju olika andar, utan på den helige Ande som är fulländad och fullkomlig, se . Ett liknande exempel finns i , där profeten tar med sju aspekter om den kommande Messias.]Sedan såg jag (och jag såg) ett Lamm [en årsgammal bagge] som stod i mitten, mellan tronen och de fyra varelserna och de [tjugofyra] äldste. [I föregående vers "hör" Johannes om ett lejon som har segrat, se . När han nu på nytt ser är det i stället ett lamm som visar sig. Följande tre beskrivningar gör det helt klart att det är den uppståndne Jesus som Johannes får se manifesterad centralt i mitten i av tronrummet.] Det såg ut som om det hade blivit slaktat,
hade sju horn [en symbol för fullkomlig styrka och makt]
och sju ögon [allseende], som är Guds sju andar utsända över hela jorden. [De sju andarna är troligtvis en symbol på den helige Ande som är fullkomlig, se . Tidigare i såg Johannes de sju andarna som sju brinnande facklor nära Gud Fadern på tronen. Samme helige Ande syns nu nära det slaktade lammet – Guds Son.]
Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [; ]
Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.
Sedan hörde jag en röst från himlen: "Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
Sedan såg jag tre orena [onda] andar som liknade paddor komma ut ur
drakens mun [Satan],
vilddjurets mun [Antikrist, se ] och
den falske profetens mun [].
De är onda andar som gör tecken [påverkar och influerar opinionen]. De drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. [Den andra egyptiska plågan var grodor, se . Den sataniska treenigheten, med hjälp av demonisk kraft, kommer att påverka världens ledare att samla sina arméer.]
I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn.
Han ropade med stark röst:
"Störtat, störtat
(fallet, krossat, helt förstört) är det stora
Babylon!
[En upprepning av kungörelsen som redan gjorts i . Samma uttryck återfinns i .] Det har blivit en boning
(hemvist) för onda andar,
ett tillhåll för alla orena andar,
ett tillhåll för alla orena fåglar,
och ett tillhåll för alla orena och avskyvärda vilda djur.
[Jesus använder även bilden på fåglar i sina liknelser, som representanter för Satan och den onda andevärlden, se , , .]Då föll jag ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande" [Ordagrant "Jesu vittnesbörd". Det kan i grekiskan betyda både "vittnesbördet från Jesus", det som han talar, men också "vittnesbördet om Jesus" – hans liv, död och uppståndelse. Profetian är inspirerad av Anden, och Anden vittnar om Jesus, se Joh 15:26.]
Han förde mig i
Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden
Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.
Han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud [], har sänt ut sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart (snabbt) måste ske." []
Anden och bruden säger: "Kom!"
[Beroende på vem "bruden" syftar på kan innebörden vara "kom Jesus" eller "kom till Jesus".
Är bruden församlingen här på jorden, så överensstämmer det med den längtan som Johannes senare uttrycker i : "Kom, Herre Jesus." Det blir ett gensvar på de tre "se, jag kommer snart" som Jesus säger, se , , .
Om bruden i stället syftar på "det nya Jerusalem från himlen" som Johannes nyss har sett och i detalj beskrivit i förra kapitlet, är det den fulländade himmelska församlingen som uppmanar församlingen här på jorden att komma upp på en högre andlig nivå.]Den som hör
[Anden och bruden säga detta, den som lyssnar och får detta brev uppläst eller själv läser detta brev],
uppmanas att säga: "Kom!"
Den som törstar
[längtar efter mer av Gud],
uppmanas att komma!
Den som vill,
uppmanas att fritt
(gratis) ta emot livets vatten.
[Från floden som flyter ut från Guds tron och Lammet, se 22:1-2. Jesus talade också i liknande termer, se .]
Ande
