Om Första Korintier­brevet

Detta brev har ibland kallats "problembrevet", eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!

Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1–11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9–10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.

Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.

Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.

Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (17) BETA


Platser (7)


Unika ord (127)



  Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.

Till: Korint.

Från: Efesos, se 1 Kor 16:8–9.

Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.

Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10–12.

Lästid: ca 1,5 timme.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta grekiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det grekiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Första Korintier­brevet

INTRODUKTION (1:1-9)

Hälsning

11
(1 Kor 1:1) Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.

Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.

Från Paulus [vars namn betyder "liten"], genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    och brodern Sosthenes. [Namnet Sosthenes betyder "befriare för sitt folk". Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]
2Till Guds församling (gr. ekklesia) som finns i Korint. [Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.] Ni som helgats (renats; blivit avskilda och separerade) [från ogudaktighet och insatta i helig tjänst] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [genom att vara förenade med honom], som är kallade att vara heliga [Guds folk] tillsammans med alla dem som åkallar (anropar; kallar på, vädjar till) [ärar] vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn på varje plats – [både] deras och vår. [Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12–13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.] 3Nåd (oförtjänt favör – gr. charis) till er,
    och frid (harmoni, lycka, välgång – shalom)
från Gud, vår Fader
    och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Den vanliga judiska hälsningen var "frid till er", hebreiska shalom. Grekernas motsvarighet var "var hälsad", grekiska charis. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]

Tacksägelse

[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se Rom 1:8, eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se Fil 1:5, eller deras "tro och kärlek", se Kol 1:4, eller deras "tro, kärlek och hopp", se 1 Thess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!] 4Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
5I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
    i allt tal och i all kunskap (insikt),

     6eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
     7så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
    [Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.] Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång],
8ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.
9Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom kallades ni till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.

KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)
Problem – splittring i församlingen

10
(1 Kor 1:10) Fiskare som lagar sitt nät.

Fiskare som lagar sitt nät.

Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett trasigt nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron). [Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.] 11Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon. [Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för, och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan snarare att lösa konflikterna. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.] 12Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se Apg 18:1–11], eller
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11–14], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.] [Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
13Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]
14Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius, 15annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn. 16Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se 1 Kor 1:17–20 och 1 Kor 1:26–2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 21–25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se 1 Kor 1:17, 23; 2:2.]

Korsets lov

Världens vishet kan inte beskriva korset

17
(1 Kor 1:17) På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!

På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!

För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa, utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömt på innehåll). [Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus tar upp just denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
    Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
18För talet om korset är en dårskap (absurt)
    för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
    men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft. [Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15–16.]
19Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]:
"Jag ska förgöra
    de visas vishet [visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta],
    och de intelligentas intelligens
ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans)." [Citat från Jes 29:14. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se 2 Kung 18:17–19:37.]
20Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda?
Var är den här världens debattörer? [De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.] Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [Jes 55:8–9]

Jesus korsfäst – Guds vishet

21Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
    har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.
Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
    genom "dårskapen" som predikas [att man blir frälst genom att "bara" tro].
22Judarna begär tecken (mirakler)
    och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap),
23men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst, [Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]
en stötesten (skandal, något genant) för judarna
    och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.
24Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
    är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.
25Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
    är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
    är starkare än mänsklig styrka.

Världens vishet kan inte beskriva korset

[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17–20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.] 26Syskon (bröder och systrar i tron),
    det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
    inte många av er visa,
    inte många var inflytelserika (mäktiga),
    inte många från förnäm släkt. [Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
27Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
    för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
    utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.

28Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
    och det som var föraktat (utan värde),
    även det som ingenting var,
    för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
29Detta för att ingen människa (inget kött) skulle kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
30På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
    rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
    helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
    återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].

31Därför, som det står skrivet [i profeten Jeremia]:
"Den som vill berömma sig,
    måste berömma sig i Herren."[Paulus summerar Jer 9:23–24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 2 Kor 10:17.]
[Paulus tar också sig själv som ett exempel på hur Guds vishet är högre än mänsklig vishet.] 21För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron),
    var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom.
2För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
    förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.

Guds vishet uppenbaras genom Anden (2:3-16)

Guds vishet både dold och uppenbarad

3För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och 4varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. 5Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.
6Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).
7Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början
    planerade till vår ära,
8som ingen av den här tidsålderns härskare har känt (haft en personlig upplevelse av), för om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst ärans (härlighetens) Herre.
9Utan som Skriften säger:
"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]
10Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.

Anden uppenbarar Guds vishet

Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja, även Guds djuphet (djupa insikt).
11För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
12Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.
13Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].
14En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
15Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3–5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1–3.]
16För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
    Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.]
Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.

Kristen enhet (3:1-4:16)

[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.] 31Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus). 2Jag gav er mjölk att dricka [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. Men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
     3Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan Andens liv]? 4Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet? [Avund och själviskhet leder till oordning och alla möjliga onda handlingar, se Jak 3:16. En av köttets gärningar är stridigheter, se Gal 5:20.]

Missuppfattning om vad kristet ledarskap innebär

[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.] 5Vad är Apollos?
Vad är då Paulus?

Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.
[Församlingen kan liknas vid en planta:]
6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud stod för växten.
7Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är likvärdiga (är lika viktiga), och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. 9Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.
[Församlingen kan liknas vid en byggnad:]
10Genom den nåd (den speciella gåvan just för min uppgift) som Gud gav mig, lade jag grunden som en skicklig arkitekt (erfaren byggmästare), och en annan bygger nu vidare på den. [Apollos och andra lärare byggde vidare på den grund som Paulus hade lagt i Korint.] Låt var och en vara noga med hur han bygger på den,
11för ingen annan grund kan någon lägga än den som [redan] är lagd, och den är Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Det finns bara en grund – Jesus, den Smorde, men det finns olika sätt att bygga vidare på den kunskapen. Här riktar han en varning främst till pastorer och lärare att vara vaksamma över vad det är man undervisar.] 12Om någon nu bygger på grunden med [bestående material som] guld, silver och dyrbara (ädla) stenar, [eller temporära som] trä, hö och strå, 13så ska vars och ens arbete synliggöras (öppet visa sig vad det är gjort av). För den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och elden ska pröva kvaliteten (testa vad som är äkta och har verkligt värde) hos det som varje människa har gjort. [Det är inte mängden arbete utan kvaliteten som bedöms.] 14Om det arbete (verk) som någon har byggt består [provet], så ska han få sin lön, 15men om det brinner upp, så lider han förlust [förlorar han sin belöning]. Själv ska han bli räddad, men som genom eld [som en som undflyr en eldsvåda men det han byggt förstörs].
16[Ni är inte vilken byggnad som helst.] Vet ni inte (har ni inte insett) att ni [hela församlingen i Korint] är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17Om någon fördärvar (förgör, skadar) Guds tempel [med falska läror] ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni. [Paulus understryker att de troende tillsammans utgör Guds tempel. Här används gr. naos som beskriver helgedomen med de inre rummen (inte gr. hieron som används om de yttre förgårdarna). Petrus använder samma bild där alla är "levande stenar" i ett andligt husbygge, se 1 Pet 2:5. Lite senare använder Paulus samma bild med templet igen för den enskilde troende, se 1 Kor 6:19. Gud ser allvarligt på ledare som inte bygger upp utan fördärvar hans heliga boning.]
18Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. 19Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet:
Han fångar de visa i deras slughet [Job 5:13]
20och vidare:
Herren känner de [mänskligt] visas tankar,
    han vet att de är tomma. [Ps 94:11]
21Därför ska ingen skryta över människor, för [det är faktiskt som era filosofer säger att] "allt är ert":
     22Paulus, Apollos och Kefas [Petrus],
    världen (universum),
    liv och död,
    nutid och framtid,
allt är ert. [Paulus använder en väl avvägd ironi genom att låna uttrycket "allt är ert" från de samtida populärfilosofierna. Stoiker och kyniker hävdade nämligen att även om de inte ägde någonting, tillhörde hela världen dem, eftersom de var vän med gudarna som ägde världen. Paulus avslöjar korintiernas brist på egentlig vishet för att om hela världen tillhörde dem fanns det ingen anledning att tala om att de tillhörde olika lärare.]
23Ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), och den Smorde tillhör Gud.

En ledare måste vara trofast

41Låt människor se på oss [jag Paulus, Apollos och andra ledare, se 1 Kor 3:5, 22; 4:6] tjänare till den Smorde (Messias, Kristus), som förvaltare av Guds mysterier (bärare av hans dolda planer och syften). 2Det som krävs av en förvaltare här [på detta område] är att han är pålitlig (den egenskap man letar efter hos dem som ska ha auktoritet och ansvar är trohet). [Korintierna verkade bara värdesätta vältalighet och mänsklig filosofisk kunskap.]
(1 Kor 4:3) Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema) i Korint. Det var hit medlemmar av synagogan förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen ­Gallio, se <ref>Apg 18:12-17</ref>.

Än i dag kan man se resterna av fundamentet till det upphöjda domarsätet (gr. bema) i Korint. Det var hit medlemmar av synagogan förde Paulus för att försöka få honom fälld av prokonsulen ­Gallio, se Apg 18:12–17.

[En tjänare och förvaltare, i detta fall en Guds tjänare, kommer ständigt att bedömas och kritiseras. Paulus pekar nu på hur kritik kan komma från tre håll. Andra människor, sig själv och Gud.] 3För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv. 4Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren. 5Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud. [Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11–13; Matt 7:1–5. Paulus uppmanar oss att bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15–17.]
6Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad. [Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se 1 Kor 1:12; 3:5. Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 1 Kor 3:5, men troligen även också 1 Kor 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se 1 Kor 3:4–6.] 7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
    [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
[Hela argumentet i vers 8–13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med "kungar" är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.): "När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?"] 8Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! 9Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.
10Vi är dårar för den Smorde (Messias, Kristus),
    ni är kloka i den Smorde.
Vi är svaga,
    ni är starka.
Ni är aktade,
    vi är föraktade.
11Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa.
12Vi sliter och arbetar med våra händer. [Paulus arbetade för sitt eget uppehälle för att inte vara en börda för församlingen, se 1 Thess 2:9.]
När vi blir hånade
    välsignar vi,
när vi blir förföljda
    härdar vi ut,
13när folk talar illa om oss
    talar vi väl om dem.
Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap (avskum), och så är det än i dag.

En faders förmaning

14Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn. 15För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).

MÄN OCH KVINNOR – I FAMILJERELATIONER (4:17-7:40)
Grov sexuell synd mitt i församlingen (4:17-5:6)

Introduktion

[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i vers 16 och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i 1 Kor 5:3. Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.] 17Just därför (av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. [Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se Apg 16:1. Han var känd i församlingen i Korint, se Apg 18:5.]

Problemet

18Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20För Guds rike består inte i ord utan i kraft. 21Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset,
    eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?
51Alla berättar (det är allmänt känt) att det finns sexuell omoral bland er, sådan sexuell omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. [Formuleringen indikerar att sonen inte lever med sin egen mor utan sin styvmor, en relation som var förbjuden enligt 3 Mos 18:7. Denna typ av relation inom förbjudna led var inte socialt accepterad i samhället och kunde åtalas enligt romersk lag. Formuleringen "alla berättar" indikerar Paulus stora förvåning att församlingen verkar vara stolt över att man är så tolerant och öppen.
    Vi vet inte exakt hur situationen såg ut, men ett troligt scenario är att i en familj i församlingen har modern dött. Fadern har gift om sig med en yngre hustru. En vuxen son, som var jämnårig med sin fars nya hustru, utvecklar en relation med henne. Några i församlingen hävdar att kärleken är störst och att de inte längre lever under lagen utan i nåden. Vi är toleranta – friheten i Jesus gäller allt!
    Förutom splittringarna i församlingen hade Paulus fått muntlig information om andra problem i församlingen. Att Paulus tar upp problemet med splittring först är viktigt – en oenig församling har inte auktoritet och kraft att ta itu med några andra problem.]
2Trots detta är ni uppblåsta!
Borde ni inte i stället sörja (gråta)?

Uppmaning – ta avstånd från honom

[I vers 3, 4 och 5 återkommer kropp följt av ande som ett genomgående litterärt mönster.]

Ni skulle ha tagit bort den som gjort det från er gemenskap.
3Jag som är
    frånvarande till kroppen
    men närvarande i anden
har redan dömt (fällt domen över) den som handlat så, som om jag var där.
4I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
    När ni är samlade [Jesu kropp]
    och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
5ska den mannen överlämnas åt Satan till
    köttets fördärv
    för att anden ska bli frälst
på Herrens dag.
6Ert skrytande [om era lärare och hur allt är väl i församlingen] är helt opassande. [Paulus uppmanar församlingen att ta ansvar. De ska inte vänta på att han ska komma och lösa problemet åt dem, men han ger råd hur han skulle agerat om han varit på plats. Mannen som levde med sin fars hustru agerade helt uppenbart både mot Guds bud och romersk lag och församlingen blundade för det. Paulus säger inte att de ska stena honom, vilket skulle varit den judiska lösningen. Han uppmanar dem inte heller att processa fallet i domstol, vilket skulle varit den romerska lösningen. I stället säger han att de som församling gemensamt ska ta avstånd från honom och överlämna honom till Satan, chocken att se vem hans verklige herre är, kanske kan leda till omvändelse. Denna historia får ett lyckligt slut, i 2 Kor 2:5–8 har mannen omvänt sig och är tillbaka i gemenskapen. Församlingen måste ibland sätta en gräns, men förmaningen måste ske i kärlek, se 2 Thess 3:14–15, och målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1–3.]

Varför är det viktigt att ni tar itu med detta?

1) Lite jäst syrar hela degen

Vet ni inte att bara lite jäst [en bild på synd och falska läror, se 2 Mos 12:15; Matt 16:11–12; Mark 8:15] syrar hela degen?
7Rensa bort den gamla jästen så ni kan bli en ny deg – ni är faktiskt osyrade, för vårt påskalamm, den Smorde (Messias, Kristus), har blivit slaktat för oss. 8Så låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [när vi levde på världens sätt], inte heller med ondskans och elakhetens surdeg (ondska och utlevd ondska). Fira i stället med renhetens (ärans) och sanningens (ärlighetens) osyrade deg.

2) Det är skillnad mellan världen och församlingen

9I mitt [tidigare] brev till er skrev jag att ni inte ska umgås (vanemässigt och ha nära kontakt) med sexuellt omoraliska människor.
10Jag menade inte alla
    sexuellt omoraliska här i världen,
    eller alla giriga (som strävar efter mer och mer ägodelar, men även makt och inflytande) och
    utsugare (bedragare, svindlare) [Ordet översätts "rovlystna" i Matt 7:15.]
    eller alla avgudadyrkare.
I så fall hade ni behövt lämna världen! [Paulus hade skrivit minst ett brev tidigare före detta brev, som vi kallar Första Korintierbrevet. I det förra brevet, som inte finns bevarat, hade man tolkat uppmaningen att inte ha nära samröre med människor som lever i uppenbar synd på fel sätt. Man hade inte tillämpat det internt i församlingen utan tänkte att det bara gällde andra människor ute i världen. Paulus visar på absurditeten i ett sådant synsätt. Paulus förespråkar inte klosterliv; en kristen ska leva i världen men inte av den. Jesus ber inte att lärjungarna ska tas ur världen, utan bevaras från den onde, se Joh 17:15–19.]
11Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder [som kallar sig en kristen] och är [har som livsstil att vara]
    sexuellt omoralisk,
    girig,
    avgudadyrkare,
    förtalare,
    drinkare eller
    utsugare.
Med en sådan ska ni inte ens äta. [Denna lista har likheter med dödssynderna i 5 Mos 13–24, som också avslutas med att man inte ska ha något att göra med den som hänger sig åt sådant.]

3) Sekulära domstolar ska inte lösa församlingens problem

12Är det min sak att döma de utomstående? [Nej!]
Är det inte de som är innanför [i församlingen] ni ska döma? [Jo!]
13De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond! [5 Mos 17:7]
[Det är troligt att någon i församlingen hade gått till domstolen rörande detta fall där sonen var tillsammans med sin fars hustru. Kanske den förödmjukade fadern, någon av hustruns släktingar eller en grupp i församlingen.] 61Hur kan någon av er som är i tvist med en annan [broder eller syster] gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?
2Vet ni inte att de heliga ska döma världen?
    Om nu världen ska dömas av er,
    duger ni då inte till att döma i [jämförelsevis] små saker?
3Vet ni inte att vi ska döma änglar?
    Ska ni då inte kunna döma i det som tillhör det här livet?
4Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för. [Paulus tänker nog tillbaka på hur han själv blev förd till rättegång i Korint när han var där första gången, se Apg 18:12–17. Gallio avslog fallet och synagogan i Korint blev offentligt förödmjukad.] 5Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? 6I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende. 7Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er.

Varför tar ni inte hellre en oförrätt?
Varför tar ni inte hellre en förlust?
8I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar syskon (bröder och systrar i tron).

Gudsrikets lagar (6:9-17)

Tio synder

9Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Sluta att bedra er själva!
[Fem sexuella synder:]
Varken sexuellt omoraliska (otuktiga – gr. porneia),
eller avgudadyrkare [som utövade sexuella akter i avgudatemplen],
eller äktenskapsbrytare,
eller catamiter (den passiva partnern i en manlig homosexuell relation)
[Ordet malakoi används också om mjukt tyg i Matt 11:8 och Luk 7:25, ordet kan användas för att beskriva en feminin man, homosexuell prostituerad],
eller män som ligger med män
[Grekiska ordet arsenokoites beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i 3 Mos 18:22 och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna vers. Alla dessa fem sexuella synder omnämns centralt i 3 Mos 18–20.]
[Fem andra synder:]
10eller tjuvar,
eller giriga,
eller drinkare,
eller förtalare,
eller utsugare
ska ärva Guds rike. [Talet tio används ofta i Bibeln för människans ansvar inför Gud, tio Guds ord, tiondegivande, osv. Alla dessa tio synder relaterar till de problem Paulus tar upp i detta brev. Den första delen med sexuella synder är uppenbar utifrån sammanhanget. Den andra delen börjar och slutar med stöld och rån, exakt det som Paulus talat om i vers 7–8 där man "roffar" åt sig genom att processa mot varandra. I mitten nämner han giriga, drinkare och förtalare. Dessa tre ord sammanfattar problemen vid nattvarden i gudstjänsten som snart tas upp, se 1 Kor 11:17–34. När Paulus beskriver dessa människor använder han substantiven, inte verben, vilket indikerar att det inte rör sig om enstaka synder utan en aktiv livsstil i dessa synder.]
11Sådana har några av er varit.
Men ni har tvättats rena,
    men ni har blivit helgade,
        men ni har förklarats rättfärdiga
i Herren Jesu den Smordes (Kristi) namn
    och i Anden
        av vår Gud. [Dessa sex rader hör ihop. Ni har blivit tvättade rena i dopet i Jesus, se Rom 6:3. Den helige Ande är den som helgar och Gud är den som rättfärdiggör, se Rom 8:33.]
[Paulus använder sig nu av ett retoriskt grepp som kallas diatrib. En tänkt dialogpartner citeras för att sedan motsägas. Eftersom grekiskan saknar citattecken kan man inte vara helt säker på när det är ett citat eller inte. Det är inte otroligt om dessa citat ursprungligen kom från Paulus själv när han argumenterade mot judisk lagiskhet. Tagna ur sammanhanget hade några använt dem för att stödja ohämmad frihet. Samma fyra rader återfinns nästan ordagrant i 1 Kor 10:23.] 12[Ni säger:] "Allt är tillåtet för mig",
    men allt bygger inte upp (gör nytta, jämfört med andra saker). [Ni säger:] "Allt är tillåtet",
    men jag tänker inte låta någonting få kontroll över (förslava) mig.

Kroppen är inte till för ohämmad sexualitet

[Korintierna argumenterade för att mat och sexualitet var jämförbara. Jag känner mig hungrig – och äter. Jag känner sexuell lust – och ger mig hän med prostituerade. Grekernas andlighet, och då särskilt gnosticismen, präglades av ett tänkesätt där det fysiska och andliga var åtskilda. Det spelade inte någon roll vad man gjorde med kroppen, anden var högre.] 13[Ni säger:] "Maten är till för magen
    och magen för maten",
men [då vill jag säga att] Gud ska göra slut på dem båda.

Kroppen är inte till för omoral utan för Herren,
    och Herren för kroppen.
14Gud har uppväckt Herren,
    och genom sin makt ska han uppväcka även oss. [Logiken i Paulus resonemang om sexualiteten har att göra med kroppen, som en dag kommer att uppstå. Därför spelar det roll hur vi handskas med vår kropp.]
15Vet ni inte att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp? [Hör tematiskt ihop med vers 19.]
Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
    och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med vers 18 där ordet "kropp" också används två gånger.] Absolut inte!
16Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad
    blir en enda kropp med henne? Det heter:
De två ska bli ett kött. [1 Mos 2:24] [Sexualiteten involverar hela personligheten och är inte separerad från kärlek utan hör ihop.]
17Men den som är förenad med Herren
    är en ande med honom.
[Hör tematisk ihop med vers 16, se orden "förenad" och "är en".]
18Fly sexuell omoral!

All annan synd som en människa begår är utanför kroppen,
    men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp.
19Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud?

Ni tillhör inte er själva,

     20ni är köpta till ett högt pris.
Ära då Gud med er kropp!

Sexuella relationer i harmoni med evangeliet

[Paulus svarar nu på sju frågor om familjeliv och sexualitet som korintierna skrivit till honom om. Vad man inte nämnde i brevet var oenigheten, mannen som levde med sin faders hustru och hur vissa män inte tyckte det var så farligt att utnyttja prostituerade. Det verkade som om församlingen i Korint försökte dölja dessa genanta problem och i stället skrev några frågor av mer generell karaktär. Paulus fick reda på den verkliga situationen, och tar därför upp dessa allvarliga problem i kapitel 5-6, innan han besvarar deras skrivna frågor.]

1) Inte manlig dominans

[Paulus har tidigare tagit upp problemet de liberala grupperingarna som förespråkade fri sex, se 1 Kor 6:13–20. Nu vänder han sig till asketerna som ansåg att all sexualitet var syndig och skulle undvikas, även inom äktenskapet.] 71När det gäller det ni skrev: "Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna."

2Men på grund av [risken och frestelserna för] sexuella synder (otukt i plural – gr. porneia) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint]
    ska varje man ha [umgänge med] sin hustru
    och varje hustru [umgänge med] sin man.
3Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,
och på samma sätt hustrun sin man.
4Hustrun bestämmer inte över sin kropp,
    det gör mannen.
På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,
    det gör hustrun.
5Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen.
Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

2) Änkor och änkemän

[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i 1 Kor 4:17. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se 1 Kor 7:26.] 6Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning:
     7Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag.
Men var och en har sin gåva från Gud,
    den ene på ett sätt, den andre på ett annat. [Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se Apg 22:3. Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Rabbinsk tradition ger en minimiålder för giftermål på 18 år för pojkar (Mishnah Abot 5:21). Om man inte är gift vid 20 års ålder förbannas man av Gud (T.B. Sanh. 76b). Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev. Kanske var Paulus änkeman, det kan antydas i följande vers.]
8Till de ogifta och till änkorna säger jag:
    det är bäst för dem om de förblir som jag.
9Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig,
    för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

3) Troende och icke-troende – äktenskap och skilsmässa

[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även Rom 7:1–3] 10De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
    "En hustru får inte skilja sig från sin man." [Matt 5:31–32; 19:4–9]
11Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.
12Till de andra säger jag, inte Herren:
Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,
    får han inte överge henne.
13Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
    får hon inte överge honom.
14Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru,
    och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man.
Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. [I judisk tradition, vad gäller heligt och orent, antogs det oheliga vanhelga det heliga. Jesus vänder på detta. I Mark 5:21–43 orenar varken kvinnan med blödningar eller Jairus döda dotter Jesus. Han rör vid det som anses orent utan att själv bli orenad, i stället helas och renas det han rör vid.]
15Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.
16För hur vet du, hustru,
    om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
    om du kommer att frälsa din hustru?

4) Jude och grek, slav och fri

[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från 4 Mos 26:52–56 som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i Gal 3:28 där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.] 17Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar.
18Var någon [judisk man] redan omskuren när han blev kallad [av Gud]?
    Då ska han inte ändra på det. [Ta bort sin judiska identitet genom kirurgiskt ingrepp, ordagrant "skaffa sig förhud".]
Var någon [icke-judisk man] oomskuren när han blev kallad [av Gud]?
    Då ska han inte låta omskära sig.
19Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse,
    och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse,
    vad som betyder något är att man håller Guds bud. [Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är gymnasium, av grekiskans gymnos (naken), eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord "gym" och "gymnastik" kommer från detta ord. Både Första Mackabeerboken 1:17 och i Josefus verk Judiska fornminnen (bok 12, 5:1), talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att "skaffa förhud" och bli oomskurna.]
20Var och en ska bli kvar i den ställning
    han hade när han blev kallad.
21Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
    Bekymra dig inte över det,
    men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen.
[Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av 1 Tim 1:10 där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]
22Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är slav till den Smorde (Messias, Kristus).
23Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset],
    så bli inte slavar under människor.
24Syskon (bröder och systrar i tron), var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

5) Råd till ogifta

25När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är.
27Är du bunden vid en hustru,
    sök då inte bli fri.
Är du inte bunden,
    så sök inte någon hustru.
28Men om du gifter dig syndar du inte,
    och om en ogift kvinna (jungfru) gifter sig syndar hon inte.

De som gör så kommer dock att få lida här i livet,
    och jag vill gärna skona er.
29Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu:
Låt även de som har hustrur
    leva som om de inte hade det,
30och de som gråter [vid en begravning]
    som om de inte grät,
de som är glada [vid en födsel]
    som om de inte var det,
de som köper något [egendomar]
    som om de inte fick behålla det,
31och de som brukar den här världen [säljer och köper varor]
    som om de inte brukade den.
Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång.

Äktenskap innebär ansvar

32Jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.

Den ogifte tänker på det som hör till Herren,
    hur han ska glädja Herren.
33Den gifte tänker på det som hör till världen,
    hur han ska glädja sin hustru,
34och så blir han splittrad.
Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren,
    att vara helig till både kropp och själ.
Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen,
    hur hon ska glädja sin man.
35Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren.

Det är inte fel att gifta sig

[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. Vers 36 är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.] 36Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig. 37Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
38Alltså:
den som gifter bort sin flicka
    gör något bra,
den som inte gifter bort henne
    gör något som är ännu bättre.

Det är inte fel att gifta om sig vid dödsfall

39En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. [Uttrycket "i Herren" innebär att hon gifter sig med en troende man, se 2 Kor 6:14. Senare i 1 Tim 5:9–13 uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.] 40Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

ATT LEVA SOM KRISTEN I EN FALLEN VÄRLD (kap 8-11)

Kött offrat till avgudar – frihet och ansvar

[Här i vers 1 och 4 citerar Paulus det som korintierna har sagt för att rättfärdiga sitt beteende. Paulus håller med till viss del, men visar hur de använt sin frihet fel.] 81När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att "vi alla har kunskap", men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp. 2Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha, 3men om någon älskar Gud är han känd av honom.
4När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar (avbilder) [2 Mos 20:4], så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen" och att det "bara finns en Gud". 5För även om det skulle finnas så kallade "gudar" i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar",
6så har vi bara en Gud – Fadern –
    från vilken allting är
        och till vilken vi själva är,
och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
    genom vilken allting är
        och genom vilken vi själva är. [Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet. Här gör Paulus också något anmärkningsvärt genom att inkludera Jesus i den judiska trosbekännelsen Shema. Frasen "vi har bara en Gud" motsvarar "Herren, vår Gud" i bönen och "en Herre – Jesus den Smorde" av "Herren är en", se 5 Mos 6:4.]
7Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna (avbilderna) att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat.
8Men det är inte maten som för oss närmare Gud.
Äter vi inte så förlorar vi inget,
    och äter vi så vinner vi inget.
9Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga.
10För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir då inte den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren?
11Genom din kunskap
    går då den svage förlorad,
        din broder och syster som den Smorde (Messias, Kristus) har dött för.
12När ni på så sätt syndar mot syskonen (bröderna och systrarna i tron)
    och sårar deras svaga samveten,
        då syndar ni mot den Smorde (Messias, Kristus).
13Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Paulus personliga frihet och ansvar

[I föregående stycke är Paulus slutsats att vi är fria att äta kött offrat till avgudar, men vi har också ett ansvar inför andra troende som kan bli sårade. Det gör att vi ibland måste avstå från att göra vissa saker. Nu visar han hur han själv har applicerat dessa två principer i sitt eget liv.] 91Är jag inte fri?
Är jag inte apostel (sändebud, ambassadör)?
Har jag inte sett vår Herre Jesus?
Är inte ni mitt verk i Herren?

2Om jag inte är apostel för andra,
    så är jag det i alla fall för er.
    Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.
3Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta:
4Har inte vi rätt till mat och dryck?
5Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru,
    som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?
6Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
7Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i vers 10b.]
8Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte undervisningen (gr. nomos) [Torah] samma sak?
9Det står skrivet i Mose undervisning:
Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen
    när den tröskar. [5 Mos 25:4; 1 Tim 5:18]
Är det bara oxarna Gud bryr sig om?
10Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull?
Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
    och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
11När vi har sått andliga ting hos er,
    är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?
12Om andra har rätt att få del av det som är ert,
    har inte vi det ännu mer?

Paulus väljer att inte använda sin frihet

[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se vers 12, 15 och 18.]

Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad], utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
13Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
    äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
    får sin del från altaret?

14På samma sätt har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
15Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller.
För jag skulle hellre dö ...
    [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. "aposiopesis", som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.]
Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse.
16Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för,
    det är ett måste för mig.
Ve mig om jag inte predikar evangeliet!
17Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se vers 12, 15, 18]
    har jag min lön (belöning),
men gör jag det för att jag måste
    är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. [Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se 1 Kor 4:2. Det är ett förvaltarskap, se Luk 17:10.]
18Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning,
att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.

1) Fullständig anpassning – bli allt för alla (9:19-27)

[Paulus kommer nu till den centrala delen i ämnet som rör hur man lever som kristen i en fallen värld. Den fråga varje kristen måste ställa sig är hur mycket vi måste identifiera och anpassa oss till den rådande kulturen för att göra evangeliet tillgängligt. När det gäller frågan om det är rätt att äta kött offrat till avgudar, som var en aktuell fråga där i princip allt kött i staden hade offrats i avgudatempel, så är svaret både ja och nej. Det beror på hur mycket du vet, och om det finns någon annan svagare troende som kan komma på fall om du utnyttjar din frihet att äta sådant kött. Paulus tre förhållningssätt:
1. Fullständig anpassning – allt för alla, se 1 Kor 9:19–27.
2. Delvis anpassning, se 1 Kor 10:1–13.
3. Ingen anpassning, se 1 Kor 10:14–22.]
19Även om jag är fri (oberoende) från alla [eftersom jag är oavlönad],
    har jag [av egen fri vilja] gjort mig till en tjänare (slav, livegen) till alla,
    för att vinna desto fler [för Jesus].
20För judarna har jag blivit som en jude (satt mig själv i deras situation),
    för att vinna judar.

För dem som står under lagen (undervisningen, lärosystemet – gr. nonoms) har jag blivit som en under lagen,
    fastän jag själv inte står under lagen,
        för att vinna dem under lagen.

21För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag,
    fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag,
        för att vinna dem som är utan lag.

22För de som är svaga [känsliga, i tron] har jag blivit som en svag [undviker sådant som kan väcka anstöt och få dem att tappa tron som t.ex. att äta kött offrat till avgudar, se kap 8],
    för att vinna de svaga.
För alla har jag blivit allt,
    för att jag i varje fall ska frälsa (rädda) några.

Liknelser från sportens värld

(1 Kor 9:23) Bild från ett antikt lerkärl där en vinnare kröns med en olivkrans.

Bild från ett antikt lerkärl där en vinnare kröns med en olivkrans.

[Paulus konkretiserar nu det han just skrivit (angående detta med att vara relevant för den kultur som man försöker nå), genom att likna det kristna livet vid två grenar från de isthmiska spelen, tävlingar som var välkända för korintierna. Spelen arrangerades varannan vår strax utanför Korint i staden Isthmia. Endast de olympiska spelen i den närbelägna staden Olympia, 12 mil västerut, var större. Tävlingarna hölls för att hedra de grekiska gudarna. Utgrävningar har visat att stadion i Isthmia låg alldeles intill templet för den grekiska havsguden Poseidon, vilket bekräftar den religiösa kopplingen till spelen.
    Deltagarna tävlade nakna i grenar såsom löpning, boxning, brottning och pankration (som var en allkamp där alla medel var tillåtna). Man tävlade inte för pengar, utan för ära och en segerkrans. Den äldsta och mest prestigefyllda grenen var löpning. Distansen man sprang var en stadion. Måttet var inte helt standardiserat och varierade mellan 177 och 192 meter. Det motsvarar dagens moderna 200-meterslopp. Det fanns även längre lopp på två och fyra stadion och stafettlopp med fackla.]
23Men allt detta gör jag på grund av evangeliet (det goda budskapet med de glada nyheterna), så att jag tillsammans med er kan bli delaktig (vara en partner) i det.
24Vet ni inte att de som springer på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?

Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].
(1 Kor 9:25) Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

25Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]
    som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]
    utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.

Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans
    som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),
men vi för [att vinna] en
    som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7–8]. [Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]
26Jag [själv] springer därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],
jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]
27I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).

2) Judiska traditioner – delvis identifiering (10:1-13)

[I det tidigare stycket har Paulus uppmanat de troende "att bli allt för alla", se 1 Kor 9:22. Det är inga problem att anpassa sig till andra kulturer vad gäller musikstil, kläder, mat, sociala mönster osv. Det blir mer komplicerat när det gäller sakrament, som är handlingar som har religiös innebörd. I detta stycke tar han upp de judiska sakramenten som fått sin fullbordan i Jesus.] 101Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap) om vad som hände våra fäder [och vad som kan hända oss]:

Alla var under molnet [Guds närvaro som gick före dem och beskyddade dem],
    alla gick genom havet,
2alla blev döpta till Mose i molnet
    och i havet.

3Alla åt samma andliga mat,
    
4alla drack samma andliga dryck,
för de drack från en andlig klippa som följde dem,
    och den klippan var den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus säger "våra fäder" till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristnas och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder i uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.]
5Trots det hade Gud inte behag till de flesta (ingen glädje i majoriteten) av dem [eftersom de älskade det onda mer än Gud]. De föll och låg kringspridda i öknen.
6Detta är nu varnande exempel för oss, för att inte vi ska vara sådana som passionerat älskar (har begär till) det onda, som de gjorde.
7Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:
    Folket satte sig för att äta och dricka
    och reste sig för att roa sig (dansa). [2 Mos 32:6]

8Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde
    och 23 000 föll (dog) under en dag. [4 Mos 25]
9Vi ska inte fresta den Smorde (Messias, Kristus) som några av dem gjorde,
    de dödades av ormar. [4 Mos 21:1–9]
10Klaga (muttra) inte som somliga av dem gjorde,
    det ledde till att de förgjordes av "Fördärvaren" [dödsängeln]. [4 Mos 16:41–49]
11Allt det som hände dem utgör exempel
    och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.
12Därför ska den som tror sig stå säkert, se till att han inte faller. [I vers 1–11 har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet på hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]
13Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. [Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]

3) Hedniska traditioner – ingen anpassning och identifikation (10:14-22)

[Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att "för alla har jag blivit allt" se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte "allt för alla", utan "inget för alla"!] 14Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
16Välsignelsens bägare [med vin under Herrens måltid] som vi välsignar,
    innebär inte [att dricka] den
    gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) blod?
Brödet som vi bryter,
    innebär inte [att äta] det
    gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) kropp?
17Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
    är vi, även om vi är många, en kropp,
    för alla får vi vår del av detta enda bröd.
    [När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]
18Se på det jordiska (köttsliga) Israel.
Har inte de som äter av offren gemenskap med altaret?
19Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
20Nej, men vad hedningarna offrar,
    det offrar de åt onda andar och inte åt Gud.

Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
21Ni kan inte dricka både Herrens bägare
    och onda andars bägare.
Ni kan inte ha del både i Herrens bord
    och i onda andars bord.
22Eller vill vi utmana Herren?
Är vi starkare än han?

Frihet och ansvar – avslutande ord

23[En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot "utifrån och in" så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt:
Vers 23–24: Generella principer – tänk på andra.
Vers 32–33: Generella principer – väck inte anstöt.
Vers 25–26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud.
Vers 31: Ät för att ära Gud.
Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror.
Vers 29b–30: Ät – ni är fria, tacka och ät.
Vers 28a–29: Om någon däremot säger "det är offerkött", ät då inte i respekt för den personens samvete.]

Generella principer – tänk på andra

Allt är tillåtet,
    men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet,
    men allt bygger inte upp.
24Ingen ska söka sitt eget bästa,
    utan den andres.

Ät det som bjuds, men tar någon illa vid sig – ät inte

25Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull,
    
26för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.
27Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå,
    ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull.
28Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött",
    ät inte då av hänsyn till den som sa det och för samvetets skull.
29Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres.
Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?
30Om jag äter med tacksamhet,
    varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
31Om (vare sig) ni äter eller dricker – eller vad ni än gör –
    gör [hela tiden] allt [plural] till Guds ära (pris, lov och härlighet).

Generella principer – väck inte anstöt

32Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
111Följ mitt exempel
    liksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.

MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)

Profeter och lämplig klädsel

2[Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
    Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
    Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]
Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.
3Nu vill jag att ni ska veta:
    att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
    att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
    och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
    vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
    så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
    kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
    så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13–15.]
7 [Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7–8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
    eftersom han är Guds avbild och ära,
    och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
    utan kvinnan från mannen.
9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
    utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
    för änglarnas skull.
11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
    i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
    inte heller är mannen oberoende av kvinnan. [Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
    så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
14Lär inte själva naturen er
    att det är en skam för en man att ha långt hår,

     15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar. [Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]

Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid

Allvarliga problem

(1 Kor 11:17) Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

[På första församlingens tid firade man "agape", en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han "inte kan berömma dem", se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta "inte" är Herrens måltid.] 17När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
    för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18
Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
    och till viss del tror jag att det är så. [Detta är inte samma splittring som nämns i 1 Kor 1:10–16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]
19Det måste finnas valmöjligheter (en fri vilja; olika grupperingar – gr. hairesis) bland er,
    för att tydligt och öppet visa vilka av er som är äkta (genuina) [och inte medverkar till splittring]. [Ordet hairesis har kommit att beskriva villoläror och sekter med betoning på en annan lära. Ordets grundbetydelse är "att ta" och "att välja", och i den grekiska översättningen av GT används ordet för offer som är "frivilliga", se 3 Mos 22:18. Betoningen i denna vers är att det måste finnas en fri vilja och valmöjlighet för äkta kärlek och sann gemenskap. Gud prövar ibland sitt folk genom falska profeter, se 5 Mos 13:1–3.]
(1 Kor 11:20) En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.

En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.

20När ni samlas
    är det inte Herrens måltid som ni firar.
21För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
    några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få dem som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas? [De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.]
Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.

Nattvarden är en tradition från Herren

(1 Kor 11:23) Nattvarden har varit en kristen tradition ända sedan Jesus firade den sista måltiden med lärjungarna. Eftersom det skedde under det osyrade brödets högtid vet vi att det var bröd utan jäst som Jesus bröt.

Nattvarden har varit en kristen tradition ända sedan Jesus firade den sista måltiden med lärjungarna. Eftersom det skedde under det osyrade brödets högtid vet vi att det var bröd utan jäst som Jesus bröt.

[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se 1 Kor 6:15; 8:12; 12:12.] 23Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
    det som jag också har fört vidare till er:

Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
    tog han ett bröd,
24och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
    bröt (fördelade) han brödet och sa:
"Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig."
25På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:
"Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.
Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig."
26Så ofta ni äter detta bröd
    och dricker denna bägare
    förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. [Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24–25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

Pröva er själva

27Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]
    syndar därför mot Herrens kropp och blod.
28Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
    och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
    han äter och dricker en dom över sig. [I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte "urskilja Herrens kropp" handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28–29 ihop med vers 31–32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21–22. I vers 33–34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]
30Därför finns det många svaga (sköra, orkeslösa) och sjuka (utan styrka på grund av sjukdom) bland er,
    och ganska många har somnat in [i dödens vila]. [I en församling där inte Guds kärlek råder mellan de troende försvinner Guds beskydd. Bönen om under och tecken i Apg 4:30 besvaras först i Apg 5:12, efter det att Ananias och Safiras hyckleri hade avslöjats, se Apg 5:1–11.]
31Om vi gick till rätta med oss själva
    skulle vi slippa att bli dömda.
32Men när vi döms fostras vi av Herren,
    för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
    så vänta på varandra.
34Om någon är hungrig ska han äta hemma,
    så att er sammankomst inte blir till en dom för er.

Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer. [Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör "hela församlingen", se 1 Kor 1:2.]

Andliga gåvor – olika delar i Jesu kropp (kap 12)

Introduktion

121Vad gäller det andliga (manifestationer, andliga gåvor), så vill jag inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap). 2Ni vet ju att medan ni var hedningar fördes ni ständigt bort (som fångar) till stumma avgudar. Ni var ledda (influerade) så fort det fanns ett tillfälle [för köttet eller djävulen att agera]. [Det urgamla uttrycket "det känns rätt" är inte ett tillförlitligt sätt att avgöra om något är sant och rätt.]
3Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår, att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
4Det finns olika gåvor (fritt givna gåvor, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer),
    men Anden är densamme.
5Det finns olika tjänster (sätt att betjäna, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer),
    men Herren är densamme.
6Det finns olika typer av kraftgärningar (sätt att arbeta, utföra ett uppdrag, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer),
    men Gud är densamme som verkar (inspirerar, ger kraften) i dem alla.

Många gåvor

7Till varje person har Anden uppenbarats (visat sig, getts som ett bevis) för att göra nytta (kontinuerligt förena, samla, vara användbar för andra).
8Till en ges genom Anden [kraften att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation].
Till en annan ges [kraften att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande.
[Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se vers 4–6. Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16–28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se Apg 6:2–4; 15:19–22.
    Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se Matt 17:24–27. Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och till kvinnan vid brunnen, se Joh 1:47–48; 4:16.]
9Till en annan tro [för under och tecken] genom samma Ande.
Till en annan gåvor att hela (bota sjuka, återskapa) genom samma Ande.
[Det grekiska ordet är i plural. Kan syfta på många helanden men också på att det finns olika gåvor och sätt att hela olika sjukdomar, se Matt 10:1.]
10Till en annan att utföra kraftgärningar (mirakler, tecken, under).
Till en annan profetisk klarsyn [gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syfte].
Till en annan att skilja (ha förmåga att urskilja, särskilja) mellan andar.
Till en annan olika sorters språk (tungotal),
Till en annan uttydning av (förmågan att förklara) [sådana] språk (tungotal).
11Alla dessa [gåvor, kraftgärningar] är inspirerade av (får sin kraft genom) en och samma Ande, som fördelar dem till varje person som han vill. [Paulus har beskrivit nio andliga gåvor. I vers 28–31 tas dessa upp igen, vilket är typiskt i ett kiastiskt skrivsätt. Totalt i Nya testamentet nämns över tjugo olika andliga gåvor; de övriga tre referenserna är Rom 12:6–8; Ef 4:11; 1 Pet 4:10–11.]

Jesu kropp

12För på samma sätt som kroppen är en (är en enhet)
    har den ändå många delar (lemmar).
Trots att det är många olika delar,
    formar de tillsammans en kropp,
    så är det också med den Smorde (Messias, Kristus).
13Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp,
    vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria.
Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande.
14För kroppen består inte av en enda del (lem)
    utan av många.

En jämförelse med vår fysiska kropp

(1 Kor 12:15) På samma sätt som kroppen består av olika delar består Jesu kropp av olika delar som hör ihop.

På samma sätt som kroppen består av olika delar består Jesu kropp av olika delar som hör ihop.

[I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, vers 12–14 och 25–27, finns en liknelse med den fysiska kroppen. Faran av ytligt jämförande och känslor av underlägsenhet/överlägsenhet tas upp. Händer och fötter är kroppsdelar som utför fysiskt arbete. Ögon, öron och näsa är sinnesorgan som bearbetar intryck. I vers 15–17 handlar det om känslan av underlägsenhet. Foten är avundsjuk på handen och örat känner sig inte lika viktig som ögat. Konkurrensen verkar finnas mellan liknande kategorier av gåvor. Foten jämför sig inte med örat eller ögat, utan med handen. I vers 21 sker konversationen mellan de mer administrativa gåvorna (öga och huvud) som inte ska se ner på de mer praktiska funktionerna (händer och fötter).] 15Om foten skulle säga:
    "Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen",
        skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
16Om örat skulle säga:
    "Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen",
        skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
17Om hela kroppen var ett öga,
    hur skulle den då kunna höra,
eller om den bara var ett öra,
    hur skulle den då kunna känna lukt?
18Men nu har Gud placerat varje kroppsdel i kroppen, varenda en av dem precis där han ville ha dem (där de passar och fungerar bäst, där han tänkt ut att de ska vara). 19Om kroppen bestod av en enda del (lem), då skulle det inte vara en kropp. 20Men nu är det så att det är många delar, men en enda kropp.
21Ögat kan inte säga till handen:
    "Jag behöver inte dig",
och inte heller huvudet till fötterna:
    "Jag behöver inte er."
22Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast)
    är desto mer nödvändiga,
23och de delar av kroppen som vi inte tycker är värdefulla (ärofyllda),
    just dem klär vi med värdighet,
och de mindre attraktiva delarna
    omger vi med så mycket större omtanke (elegans),
    
24medan de andra delarna inte behöver något sådant.
Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse].

Jesu kropp

25Detta för att det inte skulle uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) skulle ha samma omsorg om varandra (vara genuint angelägna om vars och ens bästa).
26Om en kroppsdel (lem) lider,
    lider alla delarna (lemmarna) med [den].
Om en kroppsdel blir ärad (upphöjd),
    gläder sig alla delarna (lemmarna) med [den].
27Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den]. [Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i 1 Kor 13:9–12, då i betydelsen "begränsad" eller "till/utifrån en begränsad del". Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.]

Många gåvor

28Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas):

Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling],
som nummer två profeter (inspirerade förkunnare),
på tredje plats lärare,
sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler)
    [har styrka över onda andemakter, sjukdomar],
sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa),
    [de som är speciellt fokuserade på att]
hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [grekiska ordet "lyfta upp, bära"],
styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [grekiska ordet för sjökapten],
tala olika tungor (språk).
    [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5–13.]
29Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
30Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?
31Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna.

Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg. [En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med 1 Kor 14:1 som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]

Kärlek och de andliga gåvorna

131
(1 Kor 13:1) Huvudgatan i Korint. I bakgrunden ses Akrokorint som reser sig 500 meter över havet där kärleksgudinnan Afrodites tempel stod.

Huvudgatan i Korint. I bakgrunden ses Akrokorint som reser sig 500 meter över havet där kärleksgudinnan Afrodites tempel stod.

Om jag talar människors språk, och [ja även] änglars,
    men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal. [Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se Apg 18:11, och kände väl till detta bullrande oljud.]
2Om jag har profetians gåva,
    förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
    har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så är jag ingenting [värd].
3Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
    och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    skulle jag inte vinna någonting.

Kärlekens lov

[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.] 4Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
    tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
    mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) [sådan är]
kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska)
[sådan är] kärleken.
Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
5Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).
Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]
Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).
6Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],
utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

7Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
    Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
    Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar). [Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b–6a) och nu "allt av detta"!
    Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

Kärleken och de andliga gåvorna

8Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
    upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
    försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
    tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
    och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
9För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
    och vi profeterar [bara] till en del.
    [Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
10Men när det fullkomliga [det som är fullvuxet, moget och helt perfekt] kommer,
    ska det som är till en del försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
    [Profetiorna, tungomålen och kunskapen tappar sitt värde och behövs inte då de byts ut mot hela sanningen.]
11När jag var barn (liten, omogen),
    talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
    tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
    och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
    har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet nepios beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]
12
(1 Kor 13:12) En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli.

En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli.

För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se 2 Kor 5:7],
    men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
    men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som vet/känner till allt om mig].
13Men nu består (så förblir nu):
    tro, hopp, kärlek
    – dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken. [Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

Andliga gåvor – bygger upp Jesu kropp (14:1-25)

Profetians gåva är viktigare än tungotalet

[Paulus återkommer nu till undervisningen om de andliga gåvorna som påbörjades i kapitel 12.] 141Sträva (ordagrant "spring efter", följ) efter kärleken,
    men var också ivriga att få de andliga gåvorna,
    framför allt profetians gåva.
2Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda] talar inte till människor utan till Gud, eftersom ingen förstår honom. Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.
3Men den som profeterar [talar inspirerat av Gud, med eller utan referens till framtida händelser] talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
4Den som talar tungomål
    bygger upp sig själv,
men den som profeterar (talar inspirerat av Gud)
    bygger upp församlingen.
5Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre [önskar jag] att ni [alla] profeterar. Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa] är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål, om den [som talar tungotal] inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Gåvorna är till för att bygga upp församlingen

6Syskon (bröder och systrar i tron), tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål, vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon:
    uppenbarelse
        eller kunskap
    eller profetia
        eller undervisning (doktrin)? [Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers 3 fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers 6 kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]
7[Nu följer fyra liknelser: flöjt, harpa, trumpet och okända språk. Korint var en internationell stad med många nationaliteter och språk. En kristen som talar i tungor jämförs med en främling som talar ett okänt språk. Paulus poäng är att okända språk inte enar utan splittrar.]
Om livlösa instrument, som till exempel flöjt eller harpa,
    inte ger klara (distinkta) toner ifrån sig,
        hur ska man då kunna förstå vad som spelas?

8Om en militärtrumpet [med olika signaler för anfall eller reträtt]
    skulle ge en otydlig signal,
        vem gör sig då redo till strid?
9Så är det också med er.
Om ni inte talar begripliga ord med era tungor,
    hur ska man då kunna förstå vad ni säger?
Då talar ni ut i tomma luften.
10Hur många språk det än finns i världen,
    så är inget utan mening.
11Men om jag inte vet vad ljuden betyder
    blir jag en främling för den som talar,
    och den som talar blir en främling för mig.
12Så är det också med er,
    eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor,
sök då sådana som bygger upp församlingen
    så att ni har dem i överflöd.

Tungomålstal – det måste vara begripligt för utomstående

13Därför ska den som talar tungomål
    be om att kunna uttyda det.
14För om jag ber med tungomål så ber min ande,
    men mitt förstånd bär ingen frukt.

15Vad innebär då detta?
Jag vill be i anden,
    men jag vill också be med förståndet.
Jag vill lovsjunga i anden,
    men jag vill också lovsjunga med förståndet. [Efter en introduktion kommer en kiasm där vers 16–17 hör ihop med vers 24–25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]
16Om du tackar Gud i anden,
    hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse,
    när han inte förstår vad du säger?
17Du gör rätt i att tacka Gud,
    men den andre blir inte uppbyggd [om de inte förstår vad du säger]. [Amen är ett hebreiskt ord som betyder "fast", "trovärdig", "sann". Det bekräftar vad som nyss har sagts. Församlingen var engagerad och svarade instämmande efter en bön eller lovprisning. Detta bruk var vanligt både i synagogan och i den tidiga kristna församlingen.]
18Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.
19Men i församlingen vill jag hellre tala
    fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
    än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.
20Syskon (bröder och systrar i tron), var inte [som omogna] barn till förståndet (i era tankar).
Vad gäller ondskan, så ska ni vara som spädbarn
    medan ni är vuxna [mogna] till förståndet.
21Det står skrivet i undervisningen (gr. nomos) [här syftar nomos på hela GT]:
"Genom främmande språk
    och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
    och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." [Jes 28:11–12]
22Alltså är tungomålen ett tecken
    inte för de troende utan för de otroende [som är på väg att börja tro],
medan profetian [som förklarar Guds ord och vilja] är ett tecken
    inte för de otroende utan för de troende.
23Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
    och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
    säger de då inte att ni är galna?
24Men om alla profeterar [i ordning, två eller tre i taget, se vers 29]
    och det kommer in en som inte tror eller inte förstår,
    då blir han överbevisad [om sin synd och otro] av alla [profetiska ord som ger klarhet över Guds ord]
    och dömd (utvärderad) av alla [Bibelns ord].
25Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
    och han faller ner på sitt ansikte
    och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"

Ordning i gudstjänsten (14:26-36)

Sång, predikan och bön – frihet i ordnade former

[Detta är det andra stora stycket som handlar om ordningen i gudstjänsten. I den första sektionen, 1 Kor 11:17–34, tog Paulus upp problem kring nattvardsfirandet där några var hungriga och andra var berusade. I detta stycke tar han upp det som sägs i gudstjänsten som verkade vara kaotisk. Predikan och bön måste ske under ordnade former.] 26Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)?
Jo, när ni samlas har var och en något att ge:
    en psalm,
    en undervisning [av lärare],
    en [profetisk] uppenbarelse,
    ett tungotal och en uttydning.
Låt allt bli till uppbyggelse. [Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 1 Kor 11:4–5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]
27Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
    får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda.
28Finns det ingen som uttyder
    ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen
    och i stället tala för sig själv och för Gud.
29Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se 1 Kor 11:4–5] ska tala,
    och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs. [Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se 1 Kor 12:10.]
30Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse
    ska den förste vara tyst.
31Ni kan alla profetera, en i sänder,
    så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade (styrkta, hjälpta).
32Och profeternas andar underordnar sig profeterna. [Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, "profeternas andar är underordnade", innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga "Gud fick mig att göra det" som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.]
[Dessa direktiv, riktade till dem som talar i tungor och dem som profeterar, är till för att skapa struktur.] 33För Gud är inte oordningens (förvirringens) Gud utan fridens. På samma sätt är det i alla andra heligas församlingar. [Det är en fin kombination av struktur och frihet. Ibland har den sista delen av denna vers kombinerats med nästa vers, men på samma sätt som i 1 Kor 11:16 är det en lämplig avslutning på argumentet om Guds ordning och frid som var ett kännetecken i alla församlingar, och borde vara det även i Korint.]

Inget småprat under gudstjänsten

(1 Kor 14:34) Freskomålning som avbildar den kvinnliga prästen Cerula från 400-talet e.Kr. Hon avbildas med de fyra evangelierna (som också namnges) som uppslagna böcker över hennes händer. I ett brev från påven Gelasius 495 e.Kr. till just detta område söder om Rom klagade han över att kvinnor tjänade som präster. Paulus var aldrig kvinnofientlig. I brevet till Rom nämner han nio kvinnor vid namn och ger fler kvinnor än män titeln medarbetare, se <ref>Rom 16:1-16</ref>. Katakomberna i San Gennaro i Neapel, där målningen med Cerula och även Bitalia (som också avbildas på liknande sätt med evangelierna ovanför hennes händer) hittades 1971, ligger alldeles intill hamnstaden Puteoli där Paulus går i land på väg till Rom, se <ref>Apg 28:13-14</ref>.

Freskomålning som avbildar den kvinnliga prästen Cerula från 400-talet e.Kr. Hon avbildas med de fyra evangelierna (som också namnges) som uppslagna böcker över hennes händer. I ett brev från påven Gelasius 495 e.Kr. till just detta område söder om Rom klagade han över att kvinnor tjänade som präster. Paulus var aldrig kvinnofientlig. I brevet till Rom nämner han nio kvinnor vid namn och ger fler kvinnor än män titeln medarbetare, se Rom 16:1–16. Katakomberna i San Gennaro i Neapel, där målningen med Cerula och även Bitalia (som också avbildas på liknande sätt med evangelierna ovanför hennes händer) hittades 1971, ligger alldeles intill hamnstaden Puteoli där Paulus går i land på väg till Rom, se Apg 28:13–14.

[Ur sitt sammanhang verkar följande verser motsäga att kvinnor kan be och profetera, som Paulus nyss skrev i 1 Kor 11:5. I församlingen i Korint fanns bl.a. det gifta paret Priscilla och Aquila som Paulus bott hos i åtta månader, se Apg 18:2. Frun, Priscilla, är med och undervisar Apollos, se Apg 18:26. Tillrättavisar han nu henne och säger att ingen kvinna får tala i gudstjänsten? Var det fel av Maria från Magdala att på Jesu uppdrag berätta för lärjungarna att han var uppstånden, se Joh 20:17? Ser man sammanhanget så tar Paulus här upp tre olika grupper som störde ordningen i gudstjänsten:
1. Profeter (både män och kvinnor) uppmanas att inte prata i munnen på varandra utan vara tysta, se vers 30.
2. Tungomålstalare, både män och kvinnor, uppmanas att vara tysta om det inte finns någon som kan uttyda, se vers 28.
3. En grupp gifta kvinnor, som troligen ställde frågor och störde, uppmanas att inte göra det. Eftersom de ska fråga sina män hemma var orsaken inte ointresse, snarare tvärtom. Kanske förstod man inte grekiskan och frågade om ordens betydelse. Korint var en multikulturell stad där många olika språk talades.
Alla dessa tre grupper ska vara tysta och inte störa gudstjänsten.]
34Kvinnorna ska vara tysta i era församlingar.
De får inte tala [småprata och störa under gudstjänsten]
    utan ska underordna sig [mötesledaren],
    som också lagen (lärosystemet – gr. nomos) säger.
35Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
    för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
36Var det kanske från er som Guds ord gick ut,
    eller var det bara till er det kom? [Det är oklart vilken lag/undervisning Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord nomos syfta på Torah (de fem Moseböckerna) eller hela GT (se 1 Kor 14:21). Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i Ps 68:12 står det: "Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet." Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera.
    En alternativ förklaring är att vers 34–35 är ett citat från en judisk-kristen grupp i församlingen som ville tysta kvinnorna. Paulus har svarat på flera brevfrågor tidigare, se 1 Kor 7:1, 25; 8:1. Paulus två motfrågor: "Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom?" blir då riktade till män som förvränger Guds ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Jesus refererar också på liknande sätt till fariséernas tillägg och utläggningar av Mose undervisning, se Matt 5:17–48.
    Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i 1 Kor 11:2–16. Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]

Generella principer för gudstjänsten – en sammanfattning

[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning (1 Kor 10:32–33) kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.] 37Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
    eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
    är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
38Om någon inte erkänner detta,
    är han själv inte erkänd. [Centralt finns en referens till budet "att älska varandra", som Jesus gav sina lärjungar, se Joh 15:12.]
39Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron),
    var ivriga att profetera [som ordningen för gavs i vers 1–12]
    och hindra inte tungomålstalandet [som riktlinjer för gavs i vers 13–25].
40Men låt allt ske värdigt
    och med ordning [som utvecklades i vers 26–35].

UPPSTÅNDELSEN (kap 15)

Budskapet

151Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden. 2Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad. 3Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
    precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3–6.]
4Att han blev begraven.
    [Detta skriver också Jesaja om, se Jes 53:9.]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
    precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se Ps 16:10.] [Vers 3–4 formar en tidig trosbekännelse: Jesus dog för våra synder – blev begraven, uppstod och lever idag!]
5Han uppenbarade sig (blev synlig) för:
Kefas [Petrus, se Luk 24:34],
    sedan för de tolv [vid flera tillfällen, se Joh 20:19–20; Joh 20:26; Joh 21].
        
6Efter det visade han sig för över 500 syskon (bröder och systrar i tron)
        vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).

7Senare uppenbarade han sig för Jakob [antagligen Jesu halvbror],
    sedan alla apostlarna,
        
8sist av alla uppenbarade han sig för mig [Paulus],
        som en för tidigt född. [Jesus visade sig i ett ljussken när Paulus, då känd som Saulus, var på väg till Damaskus för att fängsla kristna, se Apg 9:3. En för tidigt född överlevde sällan födseln, dvs. var dömd till en säker död, en bild på Paulus oväntade frälsning och kallelse som apostel. När Paulus skriver detta brev har han haft en argumentation med Petrus, se Gal 2:11–14. Här ger han Petrus första platsen och sig själv den sista. Paulus inledde med att skriva om splittringarna där "en höll sig till Paulus och en annan till Petrus", se 1 Kor 1:12–13. Här vänder han nu på ordningen och visar hur Petrus och Paulus står tillsammans som vittnen till den uppståndne Jesus.
    Det finns även en litterär parallellism med ett antiklimax. Båda sektionerna börjar med en person. Petrus inleder den första, följt av de tolv och sedan 500 personer (vers 5–6). Den andra sektionen börjar med Jakob, följt av apostlarna och sedan väntar man sig ett högt antal på samma sätt som i den första sektionen. I stället för 500 personer där de flesta fortfarande är vid livet, kommer som ett antiklimax Paulus namn, som ett för tidigt fött barn.]
9Jag är den minste (ringaste) av apostlarna (sändebuden, ambassadörerna), ovärdig att kallas apostel eftersom jag har förföljt (jagat, trakasserat) Guds församling (de utkallade).
     10Men genom Guds nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse) är jag den jag är, och hans nåd mot mig visade sig inte ha varit förgäves (fruktlös, utan verkan). Jag har arbetat hårdare än de andra [apostlarna], dock inte jag själv, utan Guds nåd (Guds verksamma kraft) som varit med mig. 11Oavsett om det var jag eller de andra apostlarna [oavsett vem som arbetade mest intensivt, och vem ni fick höra evangeliet ifrån], så är det detta vi predikar [att Jesus dog, blev begraven och nu är uppstånden, se vers 3–4], och detta ni har kommit till tro på.

Uppståndelsens lov – Jesus är uppstånden

(1 Kor 15:12) Som kristen finns det ett liv efter döden.

Som kristen finns det ett liv efter döden.

[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till korsets lov, se 1 Kor 1:17–2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen (gr. egeiro) ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15. Totalt används ordet sju gånger i vers 12–20.] 12Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden (gr. egeiro) från de döda,
    hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
13Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
    då har inte heller den Smorde uppstått.
14Om den Smorde inte har uppstått,
    då är vår förkunnelse (predikan) meningslös
    och er tro meningslös.
15Då skulle vi vara (bli avslöjade som) Guds falska vittnen,
    eftersom vi har vittnat om att Gud uppväckte (gr. egeiro) den Smorde (Messias, Kristus),
som han i det fallet inte gjort
    om det är sant att de döda inte kan uppstå.
16Om de döda inte uppstår,
    då har inte den Smorde uppstått.
17Om inte den Smorde har uppstått
    då är er tro utan mening,
    och ni är kvar i era synder [kontrollerade av dem och under Guds dom].
18Då har också de som dött i den Smorde (Messias, Kristus) gått förlorade.
19Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,
    och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska).
20Men nu är den Smorde (Messias, Kristus) uppstånden (gr. egeiro) från de döda [till evigt liv],
    och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av dem som har dött (somnat in i döden). [Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]

Adam och Jesus

21För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],
    så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.
22Liksom alla dör genom Adam,
    på samma sätt ska alla genom den Smorde (Messias, Kristus) få liv (göras levande). [Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står "Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö", se Syr 25:24.]
23Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:
den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på bikkurim, se Mark 16:1.]

Sedan när han kommer [tillbaka],
    de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.]

24Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]
Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,
    efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren) [antagligen demoner av hög rang],
    och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
    och makt (kraft).
(1 Kor 15:25) Att lägga sina fiender "under någons fötter" är ett kraftfullt uttryck i Mellanöstern. I Tutankhamons grav, som upptäcktes 1922, hittades hans tron och fotpall med kungens fiender inristade. Tutankhamon var farao i Egypten under den artonde dynastin och dog 1339 f.Kr.

Att lägga sina fiender "under någons fötter" är ett kraftfullt uttryck i Mellanöstern. I Tutankhamons grav, som upptäcktes 1922, hittades hans tron och fotpall med kungens fiender inristade. Tutankhamon var farao i Egypten under den artonde dynastin och dog 1339 f.Kr.

25För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]
    tills han lagt alla sina fiender under sina fötter.
26Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna)
    är döden,
27för [det står i Ps 8:7:]
    "Han [Fadern] har lagt allt under hans [Jesu] fötter."
När det står att "allt" har blivit lagt under honom,
    är naturligtvis den som har lagt allt under den Smorde (Messias, Kristus) undantagen.
28När allt har lagts under honom,
    ska Sonen själv underordna sig den [Fadern]
    som har lagt allt under honom,
    för att Gud ska bli allt i alla.

Uppståndelsen

Tre argument

[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]

Argument 1

29Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
    varför döper de sig då för dem? [Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig "ställföreträdande" för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: "vi kommer att ses igen." När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]

Argument 2

30Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
31Syskon (bröder och systrar),
    så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre
    – jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]

Argument 3

32Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,
    vad hade det tjänat till? [Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se Apg 19:29–30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se 1 Kor 16:9.]Om de döda inte uppstår,
    låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi. [Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]
33Bli inte förledd:
"Dåligt sällskap fördärvar god moral."
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
34Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.

Adam och Jesus

35[Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]Men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
36Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)! [Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]

Några exempel

Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
    om det inte först dör.
37Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
    det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
38Gud ger det precis den kropp han har planerat,
    och varje frö får sin egen kropp.
39Allt kött är inte av samma slag,
    människorna har sina,
    boskapen sina,
    fåglarna sina
    och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
40Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
    och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
    och de jordiska har en annan sorts glans.
41Solen har sin glans,
    månen har en annan glans,
    och stjärnorna ännu en glans,
    ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).

Det är inte konstigare med uppståndelsen

42Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir "sådd" i jorden]
    uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).

43Det som blir sått föraktat,
    uppstår i härlighet.
Det som blir sått svagt,
    uppstår fullt av kraft.
44Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
    uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
    då finns det också en med ande.
45Det står skrivet [1 Mos 2:7]:
"Den första människan, Adam,
    blev en varelse med liv."
Den siste Adam
    blev en ande som ger liv.
46Men det andliga livet kom inte först,
    utan det fysiska, sedan kom det andliga.
47Den första människan kom från jorden och var jordisk (gjord av stoft),
    den andra människan kom från himlen.
48De som är jordiska (av stoft), är lika honom som först var jordisk (gjord av stoft) [de har ett jordiskt sinne].
    De som är från himlen, är lika honom [den siste Adam] som är från himlen [de har ett andligt perspektiv på tillvaron].
49På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,
    ska vi också bära den himmelska människans avbild [bära Jesu avbild – han som kom från himlen].

50Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
    och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov (1 Kor 13:4–7). Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1 Kor 1:17–2:2; 15:51–58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]

Uppståndelsens lov (15:51-58)

Vi ska förvandlas

[På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 1 Kor 2:1. Ordet som används är grekiska mysterion som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet "förvandlas", och förvandlingen kommer att ske snabbt.] 51Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):

Vi ska inte alla insomna,
    men vi ska alla förvandlas,
52i ett nu,
    på ett ögonblick,
    vid den sista basunens ljud.
För basunen ska ljuda,
och de döda ska uppstå odödliga,
    och vi ska förvandlas. [Vilka är "vi" i vers 51 och "oss" i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]

Döden är besegrad

[Det andra stycket, vers 53b–54, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.] 53För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]
    måste iklä sig oförgänglighet [gudomlig natur],
och det dödliga
    måste iklä sig odödlighet (frihet från död).

54När det som är förgängligt
    har iklätt sig det oförgängliga,
och detta som var dödligt
    har iklätt sig odödlighet,

då ska det bli som det står skrivet:
    "Döden är uppslukad i seger!" [Jes 25:8]
55"Död, var är din seger?
    Död [dödsrike], var är din udd (din giftgadd)?"
    [Hos 13:14; en del manuskript har Hades istället för död, hebreiska texten har Sheol.]
56Dödens udd [dess gift] är ju synden,
    och syndens kraft kommer av (makt är) lagen [eftersom Mose undervisning pekar på och fördömer synden, se Rom 7:7–12.]
57Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)! [Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]

AVSLUTNING (15:58-16:24)

Uppmaning

58Var alltså stillasittande (säkert positionerade; stadiga, fasta; "bänkade" – gr. hedraios) och orubbliga (oflyttbara, obevekliga) [i tron på uppståndelsen av de döda], mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), alltid överflödande [2 Kor 9:8] i Herrens verk (gärning) [arbeta/agera alltid hängivet för honom], medvetna om att er möda inte är förgäves i Herren. [Adjektivet hedraios kommer från hedra som är det grekiska ordet för stol, bänk, säte, tron, plats, bas och boning och från hezomai som betyder "jag sitter". I versens inledning uppmanar Paulus till att inta en fast position – omöjlig att rubba.]

Insamling till församlingen i Jerusalem

161
(1 Kor 16:1) På Paulus tredje missionsresa på väg till Efesos besöker han bland annat församlingarna i Derbe, Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien. Han uppmuntrar dem att samla in medel till de troende i Jerusalem som lider nöd.

På Paulus tredje missionsresa på väg till Efesos besöker han bland annat församlingarna i Derbe, Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien. Han uppmuntrar dem att samla in medel till de troende i Jerusalem som lider nöd.

När det gäller insamlingen till de heliga ska ni göra så som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. [Paulus hade nyligen besökt församlingarna i Galatien och Frygien på väg till Efesos, där han nu befann sig, se Apg 18:23; 19:1. Att komma ihåg troende som var fattiga var en viktig del av Paulus arbete, se Gal 2:10.] 2På första veckodagen [som är söndag i den judiska veckan] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst. 3När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva. 4Om det finns anledning för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig. [Här finns några viktiga principer i givandet. Alla är involverade, Paulus riktar sig inte bara till de rika utan till alla. Det finns en regelbundenhet, man samlar in varje vecka då man möts till gudstjänst. Det är inte bara en person som ska ansvara för pengarna. Paulus dikterar inte hur allt ska gå till, församlingen själv har frihet att utse lämpliga personer. I nästa brev skriver Paulus i kapitel åtta och nio om givandet, som ska ske av hjärtat, utan tvång och i glädje, se 2 Kor 9:7.]

Stöd till Paulus resor

5Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. 6Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir. 7Jag vill inte besöka er nu på genomresa, för jag hoppas kunna stanna hos er en tid om Herren tillåter. 8I Efesos stannar jag till pingst, 9för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många.

Insamling till Timoteus resa

10När Timoteus kommer [till er i Korint], se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag. 11Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom. 12När det gäller vår broder Apollos har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls åka nu, utan reser när han får tillfälle. 13Vaka (håll er vakna), stå fasta i tron, uppträd (agera) som [fullvuxna modiga] män – var starka! 14Låt allt hos er ske i [osjälvisk och utgivande] kärlek.

Rekommendation

15Mina syskon: Ni vet ju att Stefanas familj är förstlingsfrukt i [provinsen] Achaia [nuvarande södra Grekland där staden Korint låg] och att de har ställt sig till de heligas tjänst. 16Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som arbetar tillsammans och kämpar (arbetar hårt) med dem. [Stefanas familj, som Paulus också omnämner i början av brevet, se 1 Kor 1:16, var bland de första som kom till tro i Korint. Paulus var den som hade döpt dem. Stefanas tillhörde troligen de mer välbärgade i församlingen med eget hushåll, slavar och tjänstefolk. Han lyfts fram som ett exempel på en som i stället för att utnyttja sin sociala ställning för egna syften, använt sin position för att hjälpa andra.] 17Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus [två män med slavnamn, troligen från Stefanas hushåll] har kommit, eftersom de har fyllt tomrummet efter er, 18och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.

Hälsningar

19Församlingarna i Asien [bland annat från städerna Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia, Hierapolis, Laodikeia, Kolossai och Miletos] hälsar till er.

Aquila och [hans fru] Prisca och församlingen i deras hus [här i Efesos] hälsar hjärtligt till er i Herren. [Ett gift par som arbetade tillsammans med Paulus som tältmakare. De hade flytt från Rom till Korint i samband med Claudius utvisning av judar. Därifrån hade de följt med Paulus till Efesos. I Apostlagärningarna kallas hon Priscilla, medan Paulus alltid använder hennes formella namn Prisca.]

20Alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) [alla kristna här i Efesos] hälsar till er.
Hälsa varandra med en helig kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]
21Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. [Det var vanligt att brev dikterades. En skrivare med bra handstil skrev ned det som talades eller renskrev från ett utkast. Paulus tar som vanligt över pennan för att avsluta brevet, se Gal 6:11; 2 Thess 3:17.]
22Om någon inte värdesätter (älskar – gr phileo) Herren ska han vara under förbannelse. [Paulus vill vara helt tydlig med att det är viljan att vara vän med Jesus som är det viktiga. Petrus misslyckades att stå upp för Jesus men blev upprättad, David föll i grov synd men reste sig på nytt. Paulus vill understryka allvaret i sitt budskap och ställa läsarna inför ett medvetet val.]Maranatha! [Flera hebreiska/arameiska ord och begrepp verkar ha använts av den grekisktalande kyrkan. De vanligaste är: amen, abba, mammon, hosianna och maranatha. Ordet maranatha är ett sammansatt ord som kan delas upp i orden maran-atha eller marana-tha. I första fallet blir betydelsen "Vår Herre har kommit". I andra fallet blir betydelsen "Vår Herre kommer" och används som en bön, "Vår Herre, kom". På senare tid är det den sista betydelsen som har dominerat. Den enda gången ordet används i samtida litteratur är Didache 10:6 där maran-atha återfinns i samband med Herrens måltid och översätts "Vår Herre har kommit".] 23Herren Jesu nåd (favör) [kraft] vare med er.
24Min kärlek [som är osjälvisk och utgivande] är med er alla i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Brevet inramas av Guds nåd, se 1 Kor 1:4. Paulus är tydlig med sin agape-kärlek till församlingen i Korint.]




ta bort markör