Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar man i Elimelechs släkt. Hans namn var Boaz.

En dag sa moabitiskan Rut till Noomi: "Låt mig gå ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog och låter mig få plocka ax efter sig." Hon svarade: "Gå du, min dotter."

Då gick Rut i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det råkade falla sig så att åkermarken tillhörde Boaz, som var av Elimelechs släkt.

Just då kom Boaz dit från Betlehem. Han hälsade skördemännen: "Herren vare med er!" De svarade: "Herren välsigne dig!"

Boaz frågade den tjänare som var förman för skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?"

Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: "Det är en moabitisk kvinna som återvände hit tillsammans med Noomi från Moabs land.

Hon bad att få plocka och binda kärvar av ax efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon varit på benen ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan."

Då sa Boaz till Rut: "Min kära dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.

Se efter var de arbetar på åkern, och följ efter dem. Jag har sagt till männen att låta dig vara. När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare har hämtat."

Rut föll ned med ansiktet mot marken och sa till honom: "Varför är du så god och vänlig mot mig, jag är ju bara en främling?"

Boaz svarade henne: "Man har grundligt berättat för mig om allt du gjort för din svärmor sedan din make dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.

Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt Herren, Israels Gud, ge dig full lön, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."

Då sa Rut: "Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor."

Senare när det var dags att äta lunch sa Boaz till Rut: "Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i vinättikan." Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd. Hon åt sig mätt och fick även över.

När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boaz order till sina arbetare: "Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut henne.

Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det."

Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn.

Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över sedan hon själv ätit sig mätt.

Hennes svärmor frågade henne: "Var har du plockat idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!" Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sa: "Namnet på mannen jag arbetat hos är Boaz."