Detta är Jesu den Smordes uppenbarelse , som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände ut sin budbärare och gjorde det känt för sin tjänare Johannes,

som har vittnat om Guds ord, och Jesu den Smordes vittnesbörd, allt vad han själv har sett.

Salig är den som läser upp och de som lyssnar till profetians ord, och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.

Johannes, till de sju församlingarna i Asien. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron

och från Jesus den Smorde, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod,

och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.

Se, han kommer med molnen och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom, och jordens alla stammar ska jämra sig på grund av honom. Ja, amen.

Jag är Alfa och Omega, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

Jag, Johannes, er broder – som är delaktig med er i lidandet, riket och uthålligheten – i Jesus. Jag var på ön Patmos på grund av Guds ord och vittnesbörden om Jesus.

Jag kom i Anden på Herrens dag. Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun,

som sa: Skriv på en gång ner det du ser i en bokrulle och skicka den till de sju församlingarna – till Efesos och till Smyrna och till Pergamon och till Thyatira och till Sardes och till Filadelfia och till Laodikeia.

Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Då såg jag sju ljushållare av guld,

och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson, iklädd en lång klädnad som nådde ner till fötterna och med ett guldbälte om bröstet.

Hans huvud och hår var som vit ull, vitt som snö. Hans ögon var som flammande eld.

Hans fötter var som glödgat brons som renats i smältugnen. Hans röst var som bruset av många vatten.

I sin högra hand höll han sju stjärnor. Från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd. Hans ansikte var likt solen när den lyser i all sin kraft.

När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa : Var inte rädd. Jag är den förste och den siste