I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro.

Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen mot syskonen.

Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna.

När både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem,

fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring.

Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

I Lystra satt en man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen från födseln och hade aldrig kunnat gå.

Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad

sa han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.

När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!"

De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.

Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

När apostlarna Barnabas och Paulus fick höra detta rev de sönder sina kläder och sprang ut bland folkskaran och ropade:

"Ni män, vad håller ni på med? Vi är människor av samma natur som ni. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.

Under tidigare generationer har han tillåtit hednafolken att gå sina egna vägar.

Ändå gav han vittnesbörd om att han fanns, genom allt gott han gjorde. Han gav er regn från himlen, och fruktbara tider, han har fyllt era hjärtan med mat och glädje."

Med dessa ord kunde de nätt och jämnt lugna folket och hindra dem från att offra till dem.

Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död.

Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.

De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia

och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade dem att stå fasta i tron. De sa: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."

I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.