Men detta gjorde Jona mycket missnöjd, och han blev rasande.

Han bad till Herren och sa: "O, Herre, var inte det här mitt ord när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på nåd, beredd att ångra det onda du hotat med.

Så ta i stället mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva."

Herren sa: "Är det rätt av dig att vara arg?"

Jona gick ut ur staden och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd . Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden.

Herren Gud hade förberett ett litet träd och gjorde så att det växte upp över honom och befriade honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över det lilla trädet.

Men nästa morgon hade Gud förberett en mask som angrep det lilla trädet så att det vissnade.

När solen gått upp hade Gud förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig döden och sa: "Det är bättre för mig att dö än att leva."

Då frågade Gud honom: "Är det rätt av dig att bli så upprörd över att det lilla trädet dog?" Jona svarade: "Jag har all rätt att vara arg!"

Herren sa: "Du är upprörd över ett litet träd som du inte lagt ner något arbete på och som du själv inte fått att växa, som växte upp över en natt och försvann nästa dag.

Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur!"