Juda synd är skriven med en penna av järn och med spetsen på en diamant, den är graverad på hjärtats tavla och på altarets horn.

Som deras söners märken är deras altaren och deras aseror finns vid de lövrika träden på kullarna.

Fältens berg din styrka, alla dina skatter ska jag plundra, jag ska ge dina höga platser för dina överträdelser i alla dina gränser.

Och du själv ska behöva avstå från ditt arv som jag gav dig och jag ska få dig att tjäna dina fiender i landet som du inte känner, för ni har tänt min vredes eld som brinner för alltid.

Så säger Herren : Förbannad är den tappre stridsman som förtröstar på människor, som söker sin styrka i det som är kött, och vars hjärta vänder sig från Herren..

Han är som en torr växt i ödemarken, och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer. Han ska bo på förbrända marker, på saltjord där ingen kan leva.

Välsignad är den tappre stridsman som förtröstar på Herren, och vars förtröstan är Herren.

Han är som ett träd planterat vid vatten, vars rötter sträcker sig mot floden. Det har inget att frukta när hettan kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.

Hjärtat är bedrägligt, mer än allt annat, dessutom obotligt sjukt – vem kan förstå det?

Jag, Herren, tränger igenom hjärtat, och prövar njurarna just för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

Som rapphönan som ruvar över äggen som hon inte har värpt, så är den som blir rik men inte genom rätt, mitt i hans dagar ska han lämna den och han slutar som en dåre.

Härlighetens tron, upphöjd från begynnelsen, hans helgedoms plats.

Israels hopp, Herren, alla som överger dig ska skämmas, de som lämnar dig ska bli skrivna på marken, eftersom de överger källan med livets vatten, Herren.

Hela mig, Herre, och jag ska bli helad. Fräls mig och jag ska bli frälst, för du är min lovsång.

Se, de säger till mig: "Var är Herrens ord? Låt det fullbordas nu."

Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er, och sorgens dag är inte min önskan, du vet det, det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.

Var inte borta från mig en ruin, du är min tillflykt på ondskans dag.

Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse.

Så säger Herren till mig: Gå och ställ dig i folkets söners port, där Juda kungar kommer in och genom vilken de går ut och i alla Jerusalems portar,

och säg till dem: Hör Herrens ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.

Så säger Herren : Var noga med detta – det gäller era liv – bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar,

för inte heller ut bördor från era hus på sabbatsdagen, och gör inget arbete, utan helga sabbatsdagen som jag har befallt era fäder.

Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning.