Ve över dem som går ner till Egypten för hjälp och litar på sina hästar och förtröstar på vagnar, för att de är många, och på ryttare för att de är mycket mäktiga, men inte ser till Israels Helige och inte heller söker Herren.

Men även han är vis och för fram ondska och återkallar inte sina ord, utan ska resa sig mot de ondas hus och mot hjälpen från dem som gör synd.

För egyptierna är människor och inte Gud, deras hästar är kött och inte ande, så när Herren sträcker ut sin hand, ska både den som hjälper snubbla och den som blir hjälpt falla, och de ska förgås tillsammans.

För så säger Herren till mig: "Som lejonet, ja, det unga lejonet, morrar mot sitt byte även om många herdar kallas samman mot det, skräms det inte av deras rop eller ryggar undan av deras larm, så ska Härskarornas Herre komma ner och strida på berget Sion och på dess kullar.

Som fåglar svävar, så beskyddar Härskarornas Herre Jerusalem; han beskyddar och räddar, passerar över och befriar."

Vänd om till honom som ni avfallit djupt ifrån, ni Israels söner.

På den dagen ska varje man kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.

Sedan ska Assyrien falla för svärd, inte för en mans, och svärdet, som inte är en människas, ska sluka honom. Och han ska fly från svärdet och hans unga män ska sättas i slavarbete.

Hans klippa ska försvinna på grund av terror och hans furstar ska förskräckas vid prövningen, förkunnar Herren, vars eld är i Sion, och hans låga i Jerusalem.