Vem är som den vise? Och vem vet hur saker och ting ska tydas och tolkas? En människas vishet får hennes ansikte att lysa och djärvheten i hennes ansikte förändras.

Jag, ge akt på kungens befallningar i respekt för Guds ed.

Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.

För kungens ord har makt, och kan säga till honom: "Vad gör du?"

Den som vaktar budordet ska inte veta av något ont ting, och ett vist hjärta känner rättskaffenhet.

För allt finns en tid och en rättvisa, för människans ondska är stor över henne.

Eftersom han inte vet vad som ska ske, för även när det händer, vem ska berätta det för honom?

Det finns ingen människa som kan bemästra vinden så att han kan hålla kvar vinden, inte heller har han makt över dödsdagen, och det finns ingen ansvarsfrihet i krig, inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.

Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.

Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen och var glömda i staden. Detta är också fåfängt.

Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,

eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet att det går väl för de gudfruktiga, som fruktar inför hans ansikte.

Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar inför Guds ansikte.

Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt.

Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud har gett honom under solen.

När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –

sedan skådade jag allt Guds arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till det, ska det inte vara möjligt för honom att finna det.