När hela Israels folk vandrade ut från Elim och kom till Sinaiöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden sedan de hade lämnat Egypten,

klagade hela Israels folk på Mose och Aron i öknen.

Israeliterna sa till dem: "Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med bröd, men ni har fört oss ut till den här öknen för att låta hela folket dö av hunger."

Då sa Herren till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning eller inte.

På den sjätte dagen ska de tillreda det de får in, och det ska vara dubbelt så mycket som det de samlar in de andra dagarna."

Mose och Aron sa till israeliterna: "I kväll ska ni veta att det är Herren som har fört er ut från Egyptens land,

och i morgon ska ni se Herrens härlighet, för Herren har hört er klagan mot honom. Vilka är vi, att ni klagar på oss."

Mose sa : "Ni ska förstå detta när Herren ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren."

Mose sa till Aron: "Säg till Israels folk, kom nära Herren för han har hört hur ni har klagat."

Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet i ett moln.

Herren talade till Mose och sa:

"Jag har hört israeliternas klagan. Tala till dem: 'Vid skymningen ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så att ni blir mätta, så ska ni förstå att jag är Herren er Gud.' "

Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och nästa morgon var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.

När daggen var borta låg det ute i öknen något kornliknande, tunt som rimfrost på marken.

När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. Mose sa till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.

Detta är vad Herren har befallt: 'Samla in det ni behöver för att bli mätta, en omer per person. Ta till alla dem som bor i ditt tält.' "

Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre.

När de mätte upp det med ett omer-mått, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som hade samlat lite inte för lite. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.

Mose sa också till dem: Låt ingen spara någonting av detta till morgonen.