Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng: Jag vill sjunga till Herren, för han har vunnit en överväldigande seger. Häst och ryttare störtade han ner i havet.

Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning. Han är min Gud och jag vill prisa honom, min faders Gud och jag vill upphöja honom.

Herren är en stridsman, Herren är hans namn.

Faraos vagnar och hans armé har han kastat i havet; hans högsta befälhavare dränktes också i Vasshavet .

Djupen har täckt dem, de sjönk till botten som stenar.

Din högra hand, Herre, var majestätisk i kraft. Din högra hand, Herre, krossade fienden.

I din stora härlighet slog du ner dem som reste sig upp mot dig. Du släppte lös din förtärande eld som förtärde dem som halm.

En fnysning från din näsa dämde upp vattnen. det böljande reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup.

Fienden sa: "Jag ska jaga, jag ska hinna i kapp, jag ska fördela bytet, min vilja ska ske med dem, jag ska dra mitt svärd, min hand ska utrota dem."

men du blåste med din vind, och havet övertäckte dem. De sjönk som bly i de väldiga vattnen.

Vem bland gudarna liknar dig, Herre? Vem är som du – majestätisk i helighet , värdig förundran under lovsång, du som gör under?

Du sträckte ut din högra hand och jorden slukade dem.

Du i din nåd ledde folket som du återlöst . Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.

När folken hör, bävar de, ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.

Edoms ledare är skräckslagna. Ångest har gripit Moabs mäktiga män. Alla Kanaans invånare smälter bort.

Skräck och fruktan ska falla över dem, genom din arms storhet ska de bli förstenade, till dess ditt folk har passerat, Herre, till dess folket som du friköpt passerat förbi.

Du förde dem in och planterade dem på bergen av ditt arv, platsen, Herre, som du har gjort för dig själv att bo på, det heliga, Herre, som dina händer har förberett.

Herren ska regera från evighet till evighet!

För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner gå mitt i havet på torr mark.

Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans,

medan Mirjam sjöng för dem: Sjung till Herren, för högt är han upphöjd! Hästen och dess ryttare har han kastat i havet!

Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.

Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara.

Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?

Och han ropade till Herren och Herren visade honom ett träd, och han kastade det i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.

Han sa: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare."