Men Satan trädde upp mot Israel och lockade David till att räkna Israel.

Då sa David till Joav och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel från Beer-Sheva till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."

Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"

Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.

Joav meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd.

Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joav fann kungens befallning avskyvärd.

Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel.

Då sa David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."

Och Herren talade till Davids siare Gad och sa:

"Gå och tala till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."

Då gick Gad in till David och sa till honom: "Så säger Herren:

Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."

David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."

Herren sände då pest i Israel så att 70 000 personer av Israel dog.

Gud sände en ängel mot Jerusalem för att fördärva det. Men när ängeln höll på med fördärvandet såg Herren det och ångrade det onda, och han sa till ängeln som fördärvade : "Det är nog. Dra tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jevusiten Ornans tröskplats.

David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.

Och David sa till Gud : "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."