Tishbiten Elia, från Tishbe i Gilead, sa till Ahab : "Lika säkert som Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det."

Herren sa till Elia:

"Lämna den här platsen och gå österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan.

Drick från vattnet i ravinen, jag har redan sagt till korparna att förse dig med mat där."

Så han gjorde som Herren hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där.

Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack från bäcken.

Och det hände efter en tid att bäcken torkade ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia:

"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."

Så Elia gav sig iväg till Sarefat. När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka."

När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"

Hon sa: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."

Elia sa till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig, sedan gör du i ordning något till dig och din son,

för så säger Herren, Israels Gud : 'Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.' "

Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj.

Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren hade talat genom Elia.

Men efter detta, blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.

Hon sa till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?"

Men han sa till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet där han bodde och lade honom på sin säng.

Elia ropade till Herren och sa: "Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"