Att hävda att den bibliska hebreiskan helt saknar ord för ägande är kanske att gå lite för långt, men det är ändå så att ord för att äga i vår betydelse saknas. Hebreiskan har andra sätt att uttrycka sig på som ger valörer till ägandet som saknas i vårt västerländska sätt att uttrycka oss.
I det bibliska språket används uttrycket jesh li (יש לי) med alla sina varianter på avslutande bokstäver som anger vilken person eller vilka personer som avses.
Bokstavligt översatt betyder det "det finns till mig". Vanligast översätts det med att "jag har" i betydelsen jag äger.
Detta uttryck är dock inget ägande så som vi tänker när vi säger att jag har en bil. Då brukar vi mena att jag äger en bil som är min egen. Det hebreiska uttrycket jesh li innebär istället att bilen står till mitt förfogande, jag har rätt att använda den men också en skyldighet att förvalta den väl. Just förvaltarskapstanken och nyttjanderätten är centrala komponenter i hebreiskans sätt att uttrycka ägande.
I exempelvis 1 Mos 13:1 står det att Abram drar upp med allt som han äger. Där finns ett annat uttryck asher lo (אשר לו) som ordagrant betyder "som till honom". Det kan betraktas som en variant på jesh lo (finns till honom). Även här har vi precis samma förvaltarskapstanke i hebreiskan. Det översätts ofta med ägande men egentligen uttrycker det enbart vad som finns till Abrams förfogande att bruka och förvalta i det här exemplet.
I ett exempel från 2 Mos 21:28 finns ordet baal (בעל). Det betyder primärt herre men används också om make. På flera ställen har bibeln detta ord även för att uttrycka ägarskap, men i grunden är det samma logik här. Den som är herre över något, oavsett det är boskap eller något annat, är den som i egenskap av förvaltare har beslutanderätten om hur förvaltarskapet ska hanteras och utföras.
Redan i skapelsen satte Gud Adam att råda över, alltså förvalta, allting. Denna tanke går sedan igen genom hela Bibeln när hebreiskan aldrig ger uttryck för något annat än just förvaltarskap av allt som människor kan tyckas äga fast det inte är deras.
I Ps 24:1 står det att jorden är Herrens med allt som finns där. Alltså är det endast Gud själv som har absolut äganderätt. Här står det enbart la-Jahve (ליהוה), alltså ”till Gud”. Även i 1 Krön 29:11 finns ett liknande påstående om det som Gud äger. Här beskrivs Herrens ägarskap enbart med uttrycket lecha (לך) som betyder "till dig". Ingenstans föregås Guds ägande av jesh eller asher som det gör när människors ägande beskrivs. Just i de orden ligger förbehållet att vi inte äger, utan enbart har fått ställt till vårt förfogande, det som vi får förvalta och nyttja.
Det finns dock ett undantag. I 5 Mos 29:29 står det att
"hemligheterna (det som inte är nedskrivet) tillhör (ägs av) Herren."
Här används la-Jahve, som används om Guds ägande.
Sedan fortsätter versen med uttrycket med det ovanliga la-nu som betyder till oss:
"men de ting (det som är skrivet i Torah) som är uppenbara, tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord."
Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.
Vi människor äger ingenting materiellt, utan till oss finns det som vi behöver som ett lån och vi förväntas vara goda förvaltare av de ting som anförtros oss. Därutöver finns det en som agerar som en tjuv och har försökt att stjäla hela jorden. Men varken tjuvar som orättmätigt tillskansar sig saker eller människor som rättmätigt förvaltar saker är dess faktiska ägare.
Denna sanning finns inbyggd redan i det hebreiska språket i bibeln som saknar ord för absolut ägande när det handlar om människor. Det finns till oss att förvalta allt det som vi behöver och vår generösa Herre låter oss mer än gärna vara förvaltare över alla goda ting som finns här i världen.
Rent teologiskt blir detta sätt att uttrycka sig som hebreiskan har också relevant, eftersom Herren är vår försörjare och det är han som ställer alla resurser till vårt förfogande. När vi får det hebreiska språkets förhållningssätt till det som vi kallar för våra ägodelar, blir det ett helt nytt sätt att förhålla sig till det materiella. Då äger vi ingenting men har rätten att utnyttja alla resurser som ställs till vårt förfogande, förutsatt att vi förvaltar dem väl.
