Arkeologisk ordlista

Ordlista

Amfora: En typ av kruka, ofta med två handtag, som användes för förvaring av vätskor och varor under antiken.

Artefakt: Ett föremål skapat av människor och kan vara allt från verktyg till smycken.

Bulla: Ett avtryck, oftast i lera, av ett sigill/stämpel. Det användes för att försegla dokument. Bulla är medeltida latin för "en rund försegling", från klassisk latin för "klump".

Ekofakt: Naturliga material som har använts av människor, till exempel rester av växter och djur som har ätits av en viss grupp. Ett exempel är olivkärnor som kan hjälpa till i datering, se kommentar till 1 Sam 5:5 och staden Khirbet Qeiyafa.

Favissa: En kultisk förvaringsplats eller dump, vanligtvis en grop eller en underjordisk källare, för heliga redskap och föremål som inte längre används. Här är favissan i Shilo.

Figurin: En liten skulptur eller statyett, ofta föreställande en människa, ett djur, en gud eller en annan varelse.

In situ: Detta latinska uttryck betyder "på plats" och används om ett arkeologiskt fynd hittats på sin ursprungliga plats och inte flyttats. Detta är avgörande för tolkningen av fyndet, eftersom dess kontext (det vill säga var och hur det hittades) ger viktig information om dess historia. Att bevara fynd "in situ" är därför ett viktigt mål, antingen genom att inte flytta dem alls eller genom att bevara dem på plats med hjälp av olika tekniker.

Kontext: Fyndens ursprungliga plats.

Ostrakon: En lerskärva med inristad text. Ordet är ett samlingsnamn för skärvor av keramik eller sten som har någon form av text eller bild. Man kan säga att ostraka (plural av ostrakon) är antikens "postitlappar" för noteringar. Ofta användes det för vardagliga ändamål som brev, listor, kvitton osv. Ordet kommer från grekiskan och adjektivet används i Nya Testamentet i 2 Kor 4:7.

Siktning: Processen att sila utgrävd jord genom ett såll för att hitta små artefakter och ekofakter.

Skarabé: Egyptisk figur som avbildar en skalbagge.

Stratigrafi: Läran om hur lager av jord och sediment har lagt sig över tid och hur detta kan användas för att datera föremål.

Typologi: En metod för att klassificera och organisera föremål baserat på deras utseende, funktion och kronologi. Genom att gruppera artefakter med liknande egenskaper kan arkeologer dra slutsatser om föremålens förändring över tid, deras inbördes relationer och datera dem relativt varandra.

Namn på perioder

De olika tidsåldrarna har fått sina namn från de viktigaste metallerna som användes för verktyg och vapen. Den första brukar kallas stenålder och sedan följer bronsålder och järnålder. Dessa varierar dock tidsmässigt. När det är bronsålder i Israel, är det fortfarande stenålder i Sverige osv.

Följande uppställning kan vara en hjälp när man läser arkeologiska rapporter från bibliska platser i Israel: