Referenser (9 st)
Och Deborah [hebr. Devorah – betyder "bi"],
en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]
profetissa,
en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]
facklor [hebr. lappidot – "en eldig kvinna"].
Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden.
[De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen utgörs av namnet Deborah som hör ihop hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En tolkning är att Lappidot är Deborahs man, men till skillnad från t.ex. Huldahs man Shallum (som omnämns som Tikvas son, dvs. i maskulin form, se ) är ändelsen i lappidot i feminin plural. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Deborah var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.
Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deborahs personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Deborah som sänder Barak (som betyder blixt), se , . Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se , ; , och centralt maskulin singular lappid i ). Den dubbla rollen som Deborah har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds ord, som är ett ljus och en lykta ().]
Hon satt under
Deborahs palmträd
(dadelpalm – hebr. tomer) mellan Rama
[betyder: "höjd"] och
Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd
[1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.
[Deborahs dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda ().]Och hon sa [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."
Och Deborah steg upp och gick med Barak till Kedesh.
Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10000 män till fots och Deborah gick upp med honom.
Och Deborah sa till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"
[Deborahs sång bryter mönstret med berättelser och blir ett avbrott. På samma sätt som tidigare har landet fått ro från svärdet i 40 år (, ), så blir det även efter att Gud har rest upp Deborah som domare, se . Kapitlet inleds med att Deborah och Barak nämns tillsammans. Att Deborah nämns först och verbet sjöng (hebr. va-tashar) är i feminin form, visar att det var Deborah som hade den ledande rollen i denna sång och Barak var med. Segersånger var inte ovanligt, se . Det finns även flera utombibliska exempel som Tukulti-Ninurtas episka dikter (från 1200-talet f.Kr. i Assyrien) som handlar om hans segrar över Kashtiliash IV, den kassitiska kungen av Babylonien.]
Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
Furstarna tystnar i Israel,
de tystnar till dess du står upp, Deborah,
då du står upp, en moder i Israel.
[Kiasm med Deborahs namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]
Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Deborah,
vakna upp,
vakna upp – tala (sjung) en sång!
Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se ].
Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
