I Första Mosebok 6:3 ger Gud en maxgräns för människan – deras tid ska vara 120 år.
På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år!
Det finns dock etiska dilemman kring denna forskning. Som grund använde Hayflick bland annat lungorna från ett svenskt aborterat foster i fjärde månaden. Efter aborten skickades fostret, utan moderns kännedom, i en steril grön duk till Karolinska Institutet som plockade ur lungorna och flög dem i en behållare med is till Wistar Institutet i Filadelfia i USA där Hayflick arbetade. Utifrån dessa celler utvecklades en cellinje som kom att kallas WI-38, som står för Wistar Institute embryo nummer 38. Detta är en av de mest kända cellinjerna och används än idag för framställning av vissa vaccin.
I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick att åldrande inte är en sjukdom. Han estimerar att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år. Intressant att det är just 15 år som Hiskias liv förlängs med, se Jes 38:15. David skriver i Ps 90:10 att medellivslängden för en människa är 70-80 år.