7704b – שָׂדֶה (sade)

land


Typ:
Hebreiska: שָׂדֶה (sade)
Ursprung:
Användning: 320 ggr i GT

Engelsk översättning

land

Engelsk beskrivning

1) field, land
1a) open field, country
1b) definite portion of ground, field, land
1c) land (opposed to sea)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (320 st)


Det fanns ännu inte någon buske (vild vegetation) på marken, och ingen gröda hade börjat växa på fältet, för Herren Gud (Jahve Elohim) hade inte låtit det regna på jorden, och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (jordens mylla).
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Ormen var listigare (ordagrant "naknare", se 1 Mos 2:25) än alla markens djur som Herren Gud (Jahve Elohim) hade gjort (hebr. asa). Han [Satan genom ormen, se Upp 20:2] sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träden i trädgården?"
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta jord (stoft) [och vad det innehåller] så länge du lever.
Törne och tistel ska den producera åt dig, och du ska äta markens plantor (säd).
Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." När de väl var ute på fältet attackerade han sin bror Abel och dödade honom.
Sedan vände de om och kom till En-Mishpat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din döda."
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Efrons fält, som finns i Machpela, som ligger framför Mamre, fältet och grottan som är där och alla träd som är på fältet, det som fanns inom dess gränser runtom fastställdes
Därefter begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på Machpelas fält framför Mamre, det är Hebron i Kanaans land.
Fältet och grottan fastställdes som Abrahams egendom, till en begravningsplats, av Chets söner. [Detta är det första, och tills vidare enda, markområdet i Israel som juridiskt blir judarnas egendom, genom Abraham. Det kan betraktas som en förstlingsfrukt och försäkran om att resten av Guds löfte om landet också kommer att uppfyllas. Så sker när folket intar landet under Josuas ledning 300 år senare. De fulla gränser som Bibeln nämner har dock aldrig varit i judarnas ägo, det är förmodligen de gränser Israel kommer att ha under tusenårsriket.]
Vid aftontiden gick Isak ut på fältet och funderade (var försjunken i tankar) och han lyfte upp sin blick och såg, och se där kom kameler (gående).
Hon sade till tjänaren: "Vilken man är det som går på fältet för att möta oss?" Tjänaren svarade: "Det är min herre." Hon tog sin slöja och dolde sig själv.
Isak och Ismael, hans söner, begravde honom i grottan i Machpela på fältet som ligger framför Mamre, det som (tidigare) tillhört Efron, Tsoars son, hettiten.
Fältet som Abraham köpte av Chets söner [1 Mos 23:1–20], där som Abraham begravde sin hustru Sara.
Pojkarna växte upp och Esau var en skicklig jägare, en man som trivdes ute på fältet. Jakob var en stillsam man som höll sig i tälten.
Jakob hade kokat en soppa när Esau kom in från fältet och var utmattad.
Därför ber jag dig ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll en hjort åt mig.
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sade:
"Se, doften av min son är
    som doften av fälten
    som Herren (Jahve) har välsignat.
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och Ruben [Jakobs förstfödde, Leas son som nu var i 5-6 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor." [Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se Höga V 7:13. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den 5-6 årige Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarligt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga visan, se Höga V 2:2. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
När Jakob kom från fältet på kvällen gick Lea ut och mötte honom och sade: "Du måste komma in till mig, för jag har verkligen köpt dig med min sons alrunor." [Lea väntade inte hemma utan går ut och möter Jakob.] Och han låg hos henne den natten. [Här används inte känna (hebr. jada, se 1 Mos 4:1) som är det ord som brukar användas om äktenskapligt samliv, utan "ligga" som oftare har med utomäktenskaplig sex att göra, se 1 Mos 39:12. De fyra första sönerna som Lea föder står det bara att hon föder (1 Mos 29:32, 33, 34, 35), med de två sista föder hon "till Jakob" (vers 17 och 19), precis som Bilha (vers 5 och 7) och Zilpa (vers 10 och 12). även Josef och Benjamin har annorlunda formulering och saknar frasen "till Jakob", se vers 23 och 1 Mos 35:18.]
Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord,
Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau sin bror, till Seirs land [landet öster och syd om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
Och han köpte den biten mark som han slog upp (bokstavligt spred ut) sina tält på från Chamors söners hand, Shechems far, för 100 kesita.
Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom.
Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet,
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?"
Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren (Jahve) egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet.
Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden.
Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egypterna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos.
Det skall ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små."
Han befallde och sade till dem: "Jag är på väg att samlas till mitt folk, begrav mig med mina fäder i grottan som finns på hettiten Efrons fält,
i grottan på Machpelas fält framför Mamre, i Kanaans land som Abraham köpte med fältet från hettiten Efron som en egendom och begravningsplats.
Fältet och grottan som är där, som köptes från hettiternas söner."
Hans söner bar honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på Machpelas fält, som Abraham köpte med fältet som en egendom och begravningsplats från hettiten Efron, framför Mamre.
Egyptierna förbittrade israeliternas liv genom att ge dem tungt arbete med lera och tegel och alla möjliga sorters arbete på fälten. De plågade sina israeliska slavar tills allt arbete var gjort.
Herren (Jahve) gjorde i enlighet med Mose ord och grodorna dog från husen, från gårdarna och från fälten.
se, då ska Herrens (Jahves) hand komma över din boskap på fälten, över hästarna, åsnorna, kamelerna, boskapsbesättningar och smådjursflockar. Det ska bli en förödande plåga.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
men var och en som inte fruktar (vördar) Herrens (Jahves) ord lämnar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet." [Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon är hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd.
Sedan ska de täcka jordens yta (bokstavligt "ansikte"), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten.
De täckte hela marken så att den blev förmörkad, och de åt upp varenda planta i hela landet och all frukt från träden som haglet hade lämnat. Inte en enda tillstymmelse till något grönt, inget träd eller planta på fälten fanns kvar i hela Egyptens land.
Sedan sade Mose: Ät detta idag, för idag är det Herrens sabbat. Idag hittar ni ingenting på marken.
Om en man orsakar att ett fält eller en vingård blir avätet, därför att han har låtit sin boskap gå lös, och den har ätit på en annan mans fält, då ska han ersätta honom från sitt eget fält och från sin egen vingård.
Om eld bryter ut och får tag i törne så att sädesskylarna eller den stående säden eller fältet slukas, ska han som tände elden ersätta den ordentligt.
Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.
men det sjunde året ska du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den och det som blir över kan de vilda djuren äta. På samma sätt ska du också göra med din vingård och dina olivträd.
Skördefesten [Shavuot eller Pingst] ska ni också hålla, förstlingsfrukten av ert arbete som ni har sått på fälten. Insamlingsfesten [Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden] ska du också hålla i slutet av året när ni har samlat in alla grödor från era fält.
Jag ska inte driva ut dem på ett år, för att inte landet ska bli öde och fältens vilda djur förökar sig mot dig.
Och han ska stänka det sju gånger över den som blivit fri från svampinfektionen (möglet) och han ska förklara honom ren och ska låta den levande fågeln flyga iväg över det öppna fältet (ordagrant över fältets mun).
Men han ska låta den levande fågeln flyga ut ur staden till det öppna fältet (ordagrant: över fältets mun) och bringa försoning för huset och det ska vara rent.
Därför ska Israels barn komma med sina slaktdjur som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren (Jahve).
När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd.
Mina stadgar ska ni hålla. Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
När du nu skördar din hands grödor ska du inte skörda till det yttersta hörnet av din åker eller samla in efterskörden av din gröda. Istället ska du lämna detta till de fattiga och främlingarna. Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim). [Flera exempel på detta finns i Bibeln. Rut plockade ax på Boas åker, se Rut 2:2; Jesus och lärjungarna gick genom ett sädesfält, se Mark 2:23. Se även 3 Mos 19:9–10; 5 Mos 24:19–22.]
Sex år ska ni beså era fält och sex år ska ni beskära era vinstockar och samla in dess frukt.
Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahve) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock.
Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).
Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret.
Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.
då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt.
Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva din boskap och göra er så få att dina vägar ska vara öde. [På 700-talet drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se 2 Kung 17:25.]
Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahve), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunder bära] ska värderas till 50 shekel silver.
Om han helgar sitt fält från jubelåret, ska värderingen gälla.
Men om han helgar sitt fält efter jubelåret ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen.
Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom.
Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen.
Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahve), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
Och om en man helgar till Herren (Jahve) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning,
Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör.
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
och från Bamot till dalen som är i Moavs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.
"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
Och Moav sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp fältets gräs." Och Balak, Tsippors son, var Moavs kung vid den tiden.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och han tog honom till Tsofims fält, till toppen på Pisga, och byggde sju altaren och offrade en oxe och en bagge på varje altare.
Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har."
Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se vers 16] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er.
Och jag ska ge gräs på fälten till din boskap och du ska äta och bli mätt.
Du ska noggrant ge tiondet av all din säd, det som växer upp på ditt fält år efter år.
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) dö.
eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren, din Gud, välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2]

Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]

Förbannad ska du vara i staden
    och förbannad ska du vara på fältet.
Du ska bära ut mycket utsäde till fältet [så och plantera mycket] men du ska bärga in lite, för gräshoppor ska äta upp det.
Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg.
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?"
Men stadens fält och dess byar gav de till Kaleb, Jefunnes son, som hans besittning.
Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silver, och det blev Josefs söners arv.
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?" [Jos 15:16–18]
Herre (Jahve) när du drar ut från Seir,
    när du marscherar ut från Edoms fält bävar jorden,
himlarna dryper,
    även molnen dryper vatten.
Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
    och Naftali på fältets höga höjder.
Och de gick ut på fältet och samlade in sitt vin och trampade druvorna och höll en fest och gick in i sina gudars hus och åt och drack och förbannade (talade illa om, ordagrant "tog lätt på") Avimelech.
Och nu, stig upp i natt, du och folket som är med dig och lägg er i bakhåll på fältet.
Och det skedde på morgonen att folket gick ut på fältet och det berättades för Avimelech.
Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.
Och Avimelech och grupperna som var med honom rusade framåt och stod i ingången till stadens port, och de två grupperna rusade över alla som var på fältet och slog dem.
Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.
På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: "min Gud är kung"; Noomi "välbehag/den ljuva"; sönerna "sjuklig" och "bräcklig/vekling".] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se 1 Mos 35:19; 1 Sam 17:12; Mika 5:2.] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska "brödhuset". Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se 3 Mos 26:18–20; 5 Mos 28:23–24.
    Moab ligger öster om Döda havet, se 1 Mos 19:37; 4 Mos 31:12. Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se Dom 3:12. Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se 5 Mos 23:3–6. Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se 1 Mos 19:33. Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se 4 Mos 22:4–6.]
Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahve) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en "brödstad".]
Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad]. [Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]
En dag sade moabitiskan Rut till Noomi: "Låt mig gå ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog (ger mig nåd) och låter mig få plocka ax efter sig." [Enligt Mose lag skulle jordägare låta fattiga, änkor och faderlösa ta del av det överblivna under skörden, se 3 Mos 19:9; 23:22; 5 Mos 24:19–22.]
    Hon svarade: "Gå du, min dotter."
Då gick Rut i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det råkade falla sig så att åkermarken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt. [Från Ruts begränsade perspektiv valde hon ett slumpmässigt fält, men läsaren kan ana Guds ledning här.]
Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: "Det är en moabitisk kvinna som återvände hit tillsammans med Noomi från Moabs land.
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn. [En efa var ett volymmått på 22-36 liter. Enlig Hes 45:11 motsvarar efan en tiondels "chomer". Hebr. chamor är åsna, och en "chomer" var den vikt som en åsna kunde bära. Ruts skörd denna dag var stor, det rör sig om 15-25 kg korn som hon bär hem!]
Noomi sade då till sin sonhustru: "Ja, det är bra, min dotter, att du är med hans kvinnliga arbetare. Om du arbetar på något annat skördefält, kan någon skada (antasta) dig."
Sedan sade han till återlösaren: "Den åkermark som tillhörde vår släkting (broder, halvbror) Elimelek överlåter nu Noomi nyttjanderätten för, hon som kom tillbaka till oss från Moab.
Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten." [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se 5 Mos 25:7. Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
Och Herrens (Jahves) ark var i filistéernas land i sju månader.
Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade kvigan som ett brännoffer till Herren (Jahve).
och de gyllene mössen efter antalet av filisteernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
Och han ska ta era fält och era vingårdar och era olivlundar, det bästa av dem och ge till sina tjänare.
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sade: "Varför gråter folket?" Och de berättade för honom Javeshs mans ord.
Och den första slakten som Jonatan och hans vapenbärare gjorde var omkring 20 män, inom en halv plogfåras längd på ett plogland (tunnland). [Exakt storleken på ett plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som ett par oxar hann plöja på en dag. Ordet som används är hebr. tsemed som betyder spann/ok, se även 1 Sam 11:7; Jes 5:10; 21:9. Området uppskattas till omkring 0,5 hektar, vilket motsvarar den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Sträckan här är en halv plogfåras längd, vilket rör sig om storleksordningen 35 meter om det är ett kvadratiskt fält på 70x70 meter.]
Och det blev ett skälvande i lägret på fältet och bland folket, förläggningen och utposterna darrade också, och jorden bävade, så växte det till en skräck från Gud (Elohim).
Och hela folket kom till skogen, och där fanns honung på marken.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig." [Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6–11.]
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och Jonatan sade till David: "Kom och låt oss gå ut på fältet." Och de gick ut båda två på fältet.
Och David gömde sig själv på fältet, och när nymånaden hade kommit satte sig kungen [Saul] ner för att äta måltiden.
Och det skedde på morgonen att Jonatan gick ut på fältet vid den tid som han och David bestämt, och en liten pojke var med honom.
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten.
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sade: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Och de fann en egyptier på fältet och förde honom till David och gav honom bröd och han åt, och de gav honom vatten att dricka,
Gilboas berg,
    låt där inte bli någon dagg,
    inget regn över dig,
    inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
    Sauls sköld utan att vara smord med olja.
Och Tserojas tre söner var där, Joav och Avishaj och Asahel. Och Asahel var lika lätt (smidig, snabb) på foten som en gasell på fältet.
Och David sade till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan din fars skull, och ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
Och Ammons söner kom ut och ställde sig i stridsordning vid ingången till porten, och Tsoavs och Beit-Rechovs araméer, och männen från Tov och Maacha var tillsammans med dem på fältet.
Och Orija sade till David: "Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant."
Och budbäraren sade till David: "Männen fick överhanden mot oss och kom ut till oss på fältet men vi var över dem till portens öppning.
Och din tjänarinna har två söner och de två bråkade med varandra på fältet och det fanns ingen som delade på dem, utan den ene slog den andre och dödade honom.
Och Choshaj sade: "Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket.
Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog.
Och kungen sade till honom: "Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva delade marken."
Och Amasa låg och vältrade i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att hela folket stod still, bar han bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla.
Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.]
Och efter honom [som tredje man] var Shamma, Agas son, harariten. Och filistéerna var samlade i en trupp och där var fältet fullt av linser, och folket flydde från filistéerna.
Och till Evjatar, prästen, sade kungen: "Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av."
Och det skedde vid den tiden när Jerovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet.
Den av Jerovams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
Den av Baasha som dör i staden ska hundarna äta och den av honom som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Han som dör till Ahav i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var].
Och kungen steg upp i natten och sade till sina tjänare: "Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad." [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se Jos 8:3–28.]
Och det skedde när de sju åren hade gått att kvinnan återvände från filistéernas land och hon gick för att vädja till kungen för sitt hus och sin mark.
Och det skedde att medan han berättade hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
    Då sade Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv."
Och när kungen frågade kvinnan berättade hon för honom.
    Och kungen utsåg en tjänsteman åt henne och sade: "Återbörda allt som var hennes och hela fältets frukt sedan den dag hon lämnade landet och till nu."
Och han sade till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Achav, hans far och Herren (Jahve) förkunnade denna börda mot honom;
och Izevels kadaver ska bli som dynga på fältets ansikte i Jizreels område så att man inte ska kunna säga: Detta är Izevel."
Och Jehoash, Israels kung sände till Amatsjaho, Juda kung och sade: "Tisteln som fanns i Libanon sände till cedern som fanns i Libanon och sade: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln.
Och Assyriens kung sände Tartan och befälhavaren (hebr. ravshake) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid valkarnas fält,
Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
    de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
    och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
    och som fördärvad säd innan den växer upp.
Andra sade: "Vi har belånat våra fält och våra vingårdar och våra hus, låt oss få säd eftersom det råder brist."
Ytterligare andra sade: "Vi har lånat pengar till kungens skatt på våra fält och våra vingårdar.
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Jag vädjar, ber er, återlämna till dem redan idag deras fält, deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus, likaså de 100 silverstyckena, och säden, vinet och oljan som ni har tagit av dem."
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
I byarna [utan ringmur] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med [tillhörande] dotterorter [ordagrant: döttrar, se även 27, 28, 30 och 31], i Dibon med [tillhörande] dotterorter, i Jekabseel med sina byar,
Sanoa, Adullam med deras byar, i Lachish med dess åkrar, i Aseka med [tillhörande] dotterorter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.
från Bet-Haggilgal och från markerna kring Geva och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst.
Eftersom ditt förbund är med fältets sten
    och fältets liv är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Hon glömmer (tänker inte på) att en fot kan krossa dem,
    att något djur kan råka trampa på dem.
Bergen [vegetationen i dalgångarna] ger den mat,
    där leker alla de vilda djuren [kring den utan att vara rädda att bli attackerade].
Inför deras fäder gjorde han under (förunderliga ting, mirakler) [plågorna, se 2 Mos 7–12]
    i Egyptens land, på Soans fält.
    [Soan var en stad i Nildeltat nära en forntida flodmynning i Medelhavet, dess grekiska namn var Tanis.]
hur han gjorde tecken i Egypten och
    undren på Soans fält.
Människans dagar är som gräset [Ps 90:5–6; Jes 51:12],
    som en blomma på fältet blomstrar hon.
de besådde fälten och planterade vingårdar,
    som bar riklig frukt.
[b. Berättelsen om Guds ark]
Se, vi har hört om att det skulle vara i Efrata [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
    vi fann det på Jaars fält.
    [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21–7:2.]
Flytta inte på gamla (forntida) tomtmarkeringar (gränslinjer)
    och gör inte intrång på de faderlösas (änkors, föräldralösas) åkrar.
Ordna först allt där ute, förbered marken [plöj och så],
    sedan kan du bygga ditt hus (hem).
    [Bokstavligt bygga hus eller bilda familj.]
Jag gick förbi en lat mans åker,
    förbi en vingård som tillhörde en oförståndig man (en utan hjärta).
då kommer lammen att ge dig [ull till] kläder,
    och bockarna kan säljas och ge pengar till att köpa ett fält.
Hon planerar för en åker,
    från hennes egen inkomst planterar hon en vingård. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet "Hon planerar för" och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]
Även om ett lands vinning delas av många, är en kung betjänad av fälten.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.
Kom, min älskade (raring), låt oss gå ut på fälten!
    Låt oss tillbringa natten i byarna.
[Det första av sex verop:]
Ve över dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
    som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
    och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1–3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]
Sedan sade Herren (Jahve) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achas, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son. Vid slutet på akvedukten [2 Kung 18:17] vid den övre dammen, på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder],
Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten,
    för det fruktbärande vinet,
Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även 2 Kung 18:17] från Lachish till Jerusalem [2 Krön 32:9], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder]. [Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achas, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sancheriv belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11–13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sancherivs festsal i Nineve.]
Och dina invånare
    har en kort hand (utan makt),
    de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
    och som de gröna örterna,
som gräset på taket
    och som ett sädesfält innan det vuxit upp.
En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
    och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?" [Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,
    och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
    [Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:10; 1 Pet 1:24.]
Markens djur ska ära mig,
    schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
    – strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. [2 Mos 17:3–6]
För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
Och deras hus ska vändas mot andra, deras fält och deras hustrur tillsammans, för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Vandra inte ut på fältet och gå inte på vägen, eftersom fiendens svärd är där, skräck på alla sidor.
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
Därför ska jag ge deras hustrur till andra
    och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
    alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
    alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
Hur länge ska landet sörja och fältets alla grödor förtorka? Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."
Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.
Dina äktenskapsbrott och ditt gnäggande, din prostitutions oförskämdhet, på fältets kullar har jag sett dina osmakliga handlingar. Ve över dig Jerusalem! Du ska inte göras ren. När ska det någonsin ske?
Hinden kalvar på fältet och överger sin unge eftersom det inte finns något gräs.
Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner.
Fältens berg din styrka, alla dina skatter ska jag plundra, jag ska ge dina höga platser för dina överträdelser i alla dina gränser.
"Micha, morashtiten, profeterade i Chizqijahos, Juda kungs dagar och han talade till hela Juda folk och sade: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Sion ska bli plöjt som ett fält och Jerusalem ska bli en stenhög och tempelberget som en hög skogsplats.
Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom.
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Jag har lagt ett ok av järn på nacken till alla dessa folkslag för att de ska tjäna Nebukadnessar, Babels kung och de ska tjäna honom, och jag har även gett honom fältets djur.
Se, Chanamel, Shallums son din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sade till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.
Och jag köpte fältet som är i Anatot av Chanamel, min farbrors son, och vägde till honom silvret, 17 shekel silver.
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Hus och fält och vingårdar ska åter bli köpta i detta land.
Och du har sagt till mig Herre, Herre (Adonai Jahve): Köp dig ett fält för silver och kalla in vittnen, men staden ges i kaldéernas hand.
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergslandets städer och i Låglandets städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
och till att inte bygga hus att bo i, inte ha någon vingård eller fält eller säd.
Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel,
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var på fältet kom till Gedaljaho, till Mitspa
Men det fanns tio män ibland dem som sade till Jishmael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder.
Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska dö för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd.
Inget öga hade medlidande över dig till att göra något av detta för dig, en av dessa till att visa förbarmande över dig, utan du kastades ut på fältets ansikte i din själs vämjelighet den dag du föddes.
Jag fick dig [Israel] att förökas (växa till) som växterna [som blomstrar] på fältet. Och du förökades och växte upp och du utvecklades till fulländad skönhet, dina bröst blev formade och ditt hår blev långt, men du var naken och utan kläder [exponerad].
Han tog också av landets säd och planterade det i bördig jord, han placerade det över många vatten och satte det som en pilkvist.
Den var planterad i bördig jord med mycket vatten för att den skulle kunna skjuta ut grenar och skulle kunna bära frukt till ett välsmakande vin.
Och alla markens träd ska veta att jag, Herren (Jahve) har fört ner de höga träden och upphöjt de låga träden, har torkat ut de gröna träden och fått de torra träden att grönska. Jag Herren (Jahve) har talat och jag har gjort det.
Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera och mot fältens skogar i söder (hebr. negev) [Hebreiskan har ett flertal ord för söder, här används tre av dem i samma vers.]
Och hennes döttrar som är på fälten ska bli slagna med svärd, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsmur mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och sätta upp sköldar mot dig. [Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tsor (Tyros) var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten.]
Och jag ska kasta dig i öknen, dig och all fisk i dina floder, du ska falla över fältet,du ska inte plockas upp eller samlas, till markens djur och himlarnas fåglar har jag gett dig som föda.
Vattnen gör det stort,
    djupen låter det växa,
hennes floder
    rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
    till fältets alla träd.
Därför är dess resning upphöjd
    över alla fältets träd,
och dess (tjocka) grenar är förökade
    och dess (inte lika kraftiga) grenar har blivit långa
    på grund av den rika tillgången till vatten när det skjuter skott.
Alla himlarnas fåglar
    bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
    leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
    vistas alla stora folkslag.
     [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12‑21; Matt 13:32.]
Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
Och jag ska kasta upp dig på land,
    jag ska slunga dig över det öppna fältet
och ska låta alla himlarnas fåglar bygga bo över dig
    och jag ska fylla (tillfredsställa, göra mätt) hela jorden från ditt kött.
Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) dö för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergsfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska dö av pest.
De är förskingrade därför att det inte finns någon herde och de har blivit mat åt alla fältets vilda djur och är förskingrade.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]
Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden.
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Du ska falla på Israels berg, alla dina arméer och folket som är med dig. Jag ska ge dig till alla slags rovgiriga fåglar och fältets djur ska sluka dig.
Du ska falla på det öppna fältet, för jag har talat det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
så att de inte ska behöva använda några av fältens träd som ved och inte heller behöva några träd i skogen (till ved), för de ska elda sina vapen, och de som tog dig som byte ska du nu ta som byte, och de som rövade ska ni nu beröva, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
Och jag ska ödelägga hennes vin och hennes fikonträd,
    om vilka hon sagt "Detta är min lön som mina älskare har gett mig",
och jag ska förvandla dem till en skog
    och fältens djur ska äta dem.
Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
    med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
    och låta dem ligga ner i trygghet.
Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
Och Jakob flydde till Arams fält
    och Israel tjänade för en hustru
    och för en hustru vaktade (skyddade, bevarade – hebr. shamar) han får. [1 Mos 29:18]
Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
    och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
    vilddjuret ska slita sönder dem.
Fälten är öde,
    landet sörjer,
för grödan har blivit förstörd,
    det nya vinet är uttorkat,
    oljan sinar (olivträdets frukt slår fel).
Känn skam ni jordbrukare,
    jämra er ni vingårdsmän
över vetet och kornet,
    för skörden på fälten har gått förlorad.
Vinet vissnar,
    fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
    alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
    från människors söner (barn).
Till dig Herre (Jahve) ropar jag,
    eftersom eld har slukat vildmarkens betesängar
    och flammor har satt fältens träd i brand.
Även fältens vilda djur flämtar till dig,
    för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
    och eld har slukat vildmarkens betesängar.
De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
[Samarien:]
Därför ska jag göra Samarien till en stack på fältet
    där man planterar vingårdar,
och jag ska rulla ner dess stenar till dalen
    och jag ska avtäcka dess grundvalar.
De åtrår fält och belägrar dem,
    och hus och tar bort dem,
så förtrycker de en mäktig man (en man i sin bästa ålder – hebr. gever) och hans hus,
    ja en man (medmänniska – hebr. ish) och hans arv.
På den dagen ska man ta upp ett ordspråk (liknelse) över dig
    och klaga med en sorgsen klagosång och säga:
"Vi är fullständigt utblottade,
    han ändrade mitt folks del,
hur tar han bort det från mig,
    i småbitar delar han våra fält."
Därför ska för din skull
    Sion bli plöjt som ett fält,
och Jerusalem ska bli till ruinhögar
    och tempelberget ska bli som en hög plats i en skog.
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Be Herren (Jahve) om regn i tiden för det sena regnet [de sista vårregnen innan skörden, som ger näring åt frukten],
    ja, Herren som skapar blixtarna.
Han ska ge dem skurar av regn,
    till var och en gräs på fältet.
Jag ska bestraffa pesten som förtär dig, så att den inte ska förstöra landets frukt, inte heller ska din vinstock bli utan druvor på fältet, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.