5048 – נֶ֫גֶד (neged)

innan


Typ: H:Prep
Hebreiska: נֶ֫גֶד (neged)
Uttal: ne-ged
Talvärde: 57 (50 + 3 + 4)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H5046 (נָגַד)
Användning: 152 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet neged till följande:

βλέπωblepoG0991se, ge akt på
ἐναντίονenantionG1726inför
ἔρχομαιerchomaiG2064anlända, komma, gå
εὐθέωςeutheosG2112genast, strax
εὐθύςeuthusG2117rak, rättsinnig
ἔχωechoG2192ha, vara, behöva
ὅμοιοςhomoiosG3664lik
οὖςousG3775öra

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

before
about, (over) against, [idiom] aloof, [idiom] far (off), [idiom] from, over, presence, [idiom] other

Engelsk beskrivning

subst
1) what is conspicuous, what is in front of
adv
2) in front of, straight forward, before, in sight of
3) in front of oneself, straightforward
4) before your face, in your view or purpose
with prep
5) what is in front of, corresponding to
6) in front of, before
7) in the sight or presence of
8) parallel to
9) over, for
10) in front, opposite
11) at a distance
prep
12) from the front of, away from
13) from before the eyes of, opposite to, at a distance from
14) from before, in front of
15) as far as the front of


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (152 st)


1 Moseboken (8)

Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Det är inte gott (tillräckligt bra) att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asa) en hjälpare (passande, anpassad) för honom."
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
Och han sade till honom: "Låt oss fortsätta vår resa och låt oss gå och jag ska gå före dig."
När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut."

2 Moseboken (3)

Men han sade till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai].
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).

4 Moseboken (3)

"Israels söner ska låta varje man slå upp sitt tält, under sitt eget baner efter sina fäders hus (stammar), på behörigt avstånd runt tältet för möten på bestämda tider (Tabernaklet). [I enlighet med den gudomliga placeringen, tältar Israels 12 stammar utanför leviternas ring i fyra grupper om vardera tre stammar:
    Öster: Juda, Issachar och Sebulon
    Söder: Ruben, Simon och Gad
    Väster: Efraim, Manashe och Benjamin
    Norr: Dan, Asher och Naftali Antalet personer gör att lägren blir olika stora. Kortast är den västra på drygt 100 000 personer, medan den östra är nästan dubbelt så stor med närmare 190 000 personer. Syd och nord är båda omkring 150 000 personer. Sett ovanifrån, från öster, bildar denna tältordning formen av ett kors. Varje stam har sin egen prins eller ledare (hebr. nasi), se vers 3, och en särskild flagga eller baner (hebr. degel), se vers 2, med sina egna bestämda stamsymboler och färger. Färgerna är de som motsvarar de dyrbara stenarna på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17–20. Dessa symboler anses vara ett tecken på Guds stora kärlek för varje stam i Israel. Det står i Höga Visan: "Hans baner över mig är kärleken", se Höga V 2:4.]
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Ta alla folkets ledare och häng upp dem till Herren (Jahve) i solskenet, så att Herrens (Jahves) vrede kan vändas bort från Israel."

5 Moseboken (3)

Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv.
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren deras Gud (Elohim) på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner. [Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]

Josua (7)

att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög vägg långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko.
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2–4:17; Dom 6:11–23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. qeren) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (bokstavligt komma ned och bli platta) och folket ska gå upp, var och en rakt fram, framför honom."
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se Jos 3:15. Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se Jos 2:15.] Så folket ropade och (prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt (stort) rop (ett härskri) och murarna kom ner platt (ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp [vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
[Vers 11–13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3–9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.] Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin (hebr. gaj) mellan honom och Ai.
Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ejval (Ebal). Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först.
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.

Domarboken (2)

för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand,
Och de kom från söder till Giva, 10 000 män utvalda från hela Israel, och de stred intensivt (ordagrant: "striden var tung"), men de visste inte att ondska var nära att komma över dem.

Rut (2)

Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."

1 Samuelsboken (6)

Här är jag, vittna mot mig inför Herren (Jahve) och inför hans smorde [kung Saul, se 1 Sam 10:1].
    Vems oxe har jag tagit?
    Eller vem har jag bedragit?
    Eller vem har jag förtryckt?
    Eller av vems hand har jag tagit en muta för att förblinda mina ögon med det?
Då ska jag återgälda er."
Och han sade: "Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sade: "Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom."
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."

2 Samuelsboken (6)

för du gjorde detta i hemlighet, men jag ska göra dessa ting inför hela Israel mitt på ljusa dagen (inför solen)."
Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom flammade glödande kol (klot av eld, blixtar).
Eftersom jag har haft hans domar för ögonen,
    och inte vikit av från hans regler.
Därför har Herren (Jahve) behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet,
    på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga)
    inför hans ögon har han upprättat (fört tillbaka, belönat) mig.

1 Kungaboken (5)

Och Salomo stod inför Herrens (Jahves) altare framför hela Israels församling och sträckte ut sina händer mot himlarna
Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du förbannar Gud (Elohim) och kungen.' Bär sedan ut honom och stena honom så att han dör."
Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.

2 Kungaboken (5)

Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan.
Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sade de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.
Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moaviterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,
Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sade han till sin tjänare Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan.

1 Krönikeboken (3)

Gads barn bodde mitt emot dem i landet Bashan ända till Salka:
Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

2 Krönikeboken (4)

Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer.
Han hade gjort en talarstol av koppar, 5 alnar [2,25 meter] lång, 5 alnar [2,25 meter] bred och 3 alnar [1,35 meter] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen
Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående.
Efter sin far Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvakterna efter deras avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, för så hade gudsmannen David befallt.

Nehemja (19)

Och bredvid dem reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot hans hus. Och bredvid dem reparerade Chattus, son till Chashavneia.
Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Bet-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]
Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspa, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet.
Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Azaria, son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.]
Palal, son till Uzai, gjorde reparationer mitt emot vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och tornet som kommer ut från det övre palatset [i Davids stad, strax söder om tempelberget, se också Jes 32:14] vid vaktgården. Efter (intill) honom gjorde Pedaja, son till Parosh, reparationer.
Nu bodde tempeltjänarna [hebreiska Netinim, som hjälpte leviterna med enklare sysslor som att hämta vatten och hugga ved], i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten [nära Gihonkällan] mot öster, och det utskjutande tornet ("tornet som sticker ut" – hebr. migdal ha-jatsa).
Efter honom [Palal, se vers 25] reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora utskjutande tornet, och vidare till Ofels mur.
Ovanför hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus.
Efter dem reparerade Tsadok, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare.
Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechja, mitt emot sin kammare.
Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mifkad-porten ända till rummen ovanför hörnet.
Överskyl inte deras överträdelser och låt inte deras synd raderas ut inför dig, för de har utmanat dig (Gud) inför byggnadsmännen. [Lägg märke till att denna bön handlar om Guds ära och heder, inte att de själva är drabbade av föraktet.]
Jag sade till dem: "Låt inte portarna till Jerusalem öppnas förrän solen har blivit varm (gått upp ordentligt över horisonten). Medan de fortfarande står på vakt (innan de avslutar sin tjänst för dagen) låt dem stänga och regla dörrarna. Utse också invånare i Jerusalem till vakter, var och en för sin egen väkt och var och en mittemot sitt eget hus." [Dygnet var indelat i olika väkter, då man avlöste varandra.]
Han läste därur framför den stora öppna platsen framför vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna.
vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen. [I 1 Krön 15:16–24 finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se Esra 2:65.]
Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas ntifonal, se t.ex. Ps 136. Titeln ""gudsmannen" används bara här och i 2 Krön 8:14 om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.

Job (3)

Den stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
    en varelse var framför mina ögon, jag hörde en stilla röst:
Du förnyar ditt vittnesbörd innan jag
    och du förökar din förargelse med mig, förändringar (växlingar som klädombyten) och härskaror [är] med mig.
Sheol (dödsriket, de dödas plats) ligger blottat för honom,
    Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11 – hebr. avaddon) har ingen täckelse (är otäckt, utan klädnad). [Gud har makt och kontroll även över döden.]

Psaltaren (36)

De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör orätt (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
    dina domslut (förordningar) [dina instruktioner Herre] är högt, långt från (över, inte inom synhåll för) honom,
    han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender. [På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.]
Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
    med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Kristi återkomst, se Matt 24:27.]

för alla hans domar har jag haft för ögonen,
    och hans förordningar ("inristade bud") har jag inte avvisat.
Därför har Herren (Jahve) återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet,
    efter mina händers renhet (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon.
Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
    Jag ska infria mina löften
    inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid)
    mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
    min bägare är fylld till brädden (flödar över). [Att smörja någons huvud var dels en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av, fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]

För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
    och jag vandrar i din sanning.
Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
    som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
    mitt framför människors (Adams barns) ögon.
    [I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt):
    "Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
    när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).
Synden [upproret mot Gud personifierad] förkunnar (säger, proklamerar) till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
    det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
Herre (Adonaj), inför dig [helt öppet] är all min längtan,
    min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig.
    [Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"]
[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.]
Mina kära (de som älskar mig) och mina vänner (de som förknippas med mig) [mina nära och kära],
    håller sig undan för [håller sig borta när de ser] min plåga [det slag som har drabbat mig].
Mina närmaste håller sig på avstånd,
För jag är redo att falla [jag står på klippkanten],
    och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig).
Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
    så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
    så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
    [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
    En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
    är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
    [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se Matt 6:26–30; Luk 12:24–26.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
    mitt ansikte är täckt i skam,
Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
    dina brännoffer är ständigt inför mig.
För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)
    och min synd är alltid inför mig.
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
    för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
    i närvaron av dina heliga.
Främlingar har rest sig mot mig,
    ondskefulla och våldsamma män söker efter min själ (står efter mitt liv),
    de har inte Gud (Elohim) som sitt rättesnöre.
    [De ser inte Gud som ett föredöme för sina handlingar.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
    min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;
Inför deras fäder gjorde han under (förunderliga ting, mirakler) [plågorna, se 2 Mos 7–12]
    i Egyptens land, på Soans fält.
    [Soan var en stad i Nildeltat nära en forntida flodmynning i Medelhavet, dess grekiska namn var Tanis.]
Gud (Elohim), de stolta har rest sig mot mig och skaran med onda män har letat efter min själ.
    De har inte satt dig [Gud] framför sig (gjort Herren till sin förebild och sitt rättesnöre för levernet).
Herre (Jahve), min frälsnings Gud (Elohim),
    dag och natt ropar jag inför dig.
Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
    och hans tron som en sol inför mig.
Du har ställt våra överträdelser inför dig,
    våra dolda synder i ljuset av ditt ansikte.
Jag ska inte ha några låga (dåliga) ting framför mina ögon.
Jag hatar att göra krokiga (onda, förvridna) saker,
    det ska inte få klänga på mig.
Den som ägnar sig åt svek (förleder andra) ska inte bo i mitt hus,
    han som talar falskhet (lögn) ska inte bestå inför mina ögon.
låt dem vara inför Herren (Jahve) hela tiden (kontinuerligt)
    så att han kan utplåna (ordagrant: hugga av) deras minne från jorden.
Jag ska infria mina löften till Herren (Jahve),
    i närvaro av (framför) hela hans folk.
jag ska infria mina löften till Herren (Jahve),
    i närvaro av (framför) hela hans folk,
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
    utan att behöva skämmas.
Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
    för alla mina vägar är inför dig [känner du].
Av (för) David.
-

Jag vill tacka

Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna (elohim).
    [Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se Ps 82:1.]

Ordspråksboken (4)

Låt dina ögon se rakt fram,
    fokusera (fixera) din blick på vad som ligger framför dig.
    [Låt dig inte distraheras av vad som händer runt omkring eller vad som har hänt tidigare på din väg.]
Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
    du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11) är båda synliga (öppna, uppenbara) inför Herren (Jahve),
    hur mycket synligare är då inte människors hjärtan?
Det finns ingen mänsklig vishet,
    kunskap eller vägledning som kan mäta sig mot Herrens (Jahves) vishet.

Predikaren (2)

Och om en man övermannar honom som är ensam,
    kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
Vilken vinning har den vise
    framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
    som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?

Höga Visan (1)

Vänd bort dina ögon från mig
    för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.

Jesaja (9)

Ditt land är öde,
    dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
    i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
    en omstörtning av främlingar.
tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
    från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),
[Det femte veropet:]
Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå].
Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
Alla länder är intet inför honom,
    de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.
Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
    elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
    från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
    ingen eldsflamma att sitta framför.
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
    [Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
    Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
Våra överträdelser är många inför dig
    och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
    och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
    och trädgården ger sin skörd,
så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp,
    och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk.

Jeremia (2)

Eftersom mina ögon är över alla deras vägar kan de inte gömma sig från mitt ansikte och deras synder är inte dolda från mina ögon.
Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder "rytande"].

Klagovisorna (1)

att undanhålla mannens rätt
    inför ansiktet på den allra Högste (Elion),

Hesekiel (7)

Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var tjugofem alnar [13,5 meter] bred, och dörr låg mot dörr.
En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var 100 alnar [54 meter].
trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta.
Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut,
Ut mot den tjugo alnar breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar. 4 Framför tempelkamrarna gick en 10 alnar bred gång till den inre förgården, en väg om en aln, och ingångarna låg mot norr.

Daniel (4)

Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se 1 Kung 8:35, 38, 44, 48. Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se Apg 5:29. David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se Ps 55:18 (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även Apg 2:15; 10:9; 3:1; 10:30; Dan 9:21.]
Medan jag, Daniel, såg synen försökte jag att förstå den. Plötsligt fick jag se en som såg ut som en man (mäktig hjälte) stå framför mig.
Fursten över Persiens rike stod emot mig under 21 dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Plötsligt rörde någon som liknande en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se Dan 9:21]. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonai), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.

Hosea (1)

Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
    att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
    som vänt dem bort från mitt ansikte.

Joel (1)

Är inte framför våra ögon
    maten borthuggen,
från Guds (Elohims) hus
    fröjd och glädje?

Amos (2)

Ni ska föras ut på stränderna, var och en rakt framför henne
    och ni ska kastas i det okända,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och om de gömmer sig själva på Karmels topp,
    ska jag söka och ta dem ut därifrån,
och om de gömmer sig för min åsyn i botten på havet
    ska jag befalla ormen och den ska bita dem.

Obadja (1)

På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.[Vers 11–14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]

Jona (1)

Och jag sade: Jag har blivit förvisad
    från dina ögon (bortskickad från din åsyn),
men jag ska fortsätta att skåda (blicka upp)
    mot ditt heliga tempel.

Habackuk (1)

Varför visar du mig missgärningar
    och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
    så att kiv och strid uppstår?



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.