Referenser (116 st)
1 Moseboken (2)
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och hon sade: "Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahve)." Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: "prisa"] och hon slutade att bli gravid.
Juda [betyder "lovprisning"], dig ska dina bröder prisa,
din hand ska vara på dina fienders nacke,
dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
3 Moseboken (3)
Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta.
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem]. [Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se ; ; .]
Om de bekänner sina synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig,
4 Moseboken (1)
då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till.
2 Samuelsboken (1)
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
1 Kungaboken (2)
När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus,
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
1 Krönikeboken (9)
Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud:
På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder:
[Denna psalm, , är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. (från ), (från ), (från ) och (från ).] Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. []
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). []
Och säg: "Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
och triumfera i din lovprisning." []
och dem tillsammans med Heman
och Jedutun och de övriga namngivna
för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll.
Av Jedutun: Jedutuns söner
Gedalja, Seri, Jesaja, Shimei [namnet saknas i en del handskrifter, se ], Hashabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren.
Nu
(därför) tackar vi dig vår Gud
(Elohim),
och vi
prisar
(hebr. halal) ditt härliga namn."
[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se och "vår Fader" i . Delar av "ditt är riket och makten och och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i .]2 Krönikeboken (8)
När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)! [Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se ; ; .] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,
Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem,
När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående.
Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. skulle sjunga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning.
Esra (2)
Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren (Jahve):
För Han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek) över Israel! [] Och hela folket gav upp ett härskri (ropade med stark röst) när de prisade Herren (Jahve) eftersom grunden till Herrens (Jahves) hus var lagd.
Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn omkring honom. Också folket grät mycket bittert.
Nehemja (6)
Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar [som levde bland dem] och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.
De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahves), deras Guds, Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se ]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahve) sin Gud (Elohim).
vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun.
Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas ntifonal, se t.ex. . Titeln ""gudsmannen" används bara här och i om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se ; ], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim).
Job (1)
Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig. [Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se och . Ingen människa kan frälsa sig själv, se ; .]
Psaltaren (67)
För de döda tänker inte på dig [hebr. – kan inte åberopa ditt namn, se ; ].
Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
Jag vill berätta om (förkunna: räkna upp) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
Herren (Jahve) är min styrka (starkhet)
och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.
Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahve), ni hans trogna följare,
tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. ) [heliga namn].
[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även ; ; .]
"Vad vinner du på mitt blod (min död),
att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
kan det förkunna din trofasthet (sanning)?
[På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se ; .]
Därför ska hela min varelse (ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan)
lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre (Jahve) min Gud,
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se ; ; ; . De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se . Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se . Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]
Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sade: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor),
prisa (spela till) honom med tiosträngad Nevel-lyra (hebr. nevel). [Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se . Se även ; .]
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [, ]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. ),
varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se ) har vänts till ljus och glädje.]
Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i ). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.
Även om han prisar sig själv under livet [; ]
– andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
i närvaron av dina heliga.
Jag ska offra ett frivilligt offer till dig,
jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn Herre (Jahve), för det är gott.
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken Herre (Adonaj),
jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
[Refräng:]
Låt folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Gud (Elohim),
låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
[Refräng:]
Låt folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Gud (Elohim),
låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med Nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar]
för din sanning, min Gud (Elohim).
Jag ska sjunga ditt lov med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se ]
Israels Helige.
[Församlingen:]
Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig o, Gud (Elohim),
vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
våra läppar har talat om dina underbara gärningar.
För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
[Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se ; .]
Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.
Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig Herre (Adonaj), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
och jag vill ära ditt namn för evigt.
Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
Eller ska skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) resa sig och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), o Herre (Jahve),
och din trofasthet i de heligas församling.
Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).
Gläd er i Herren (Jahve), ni rättfärdiga,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. ).
[Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se ; .]
Låt dem tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
som stort och vördnadsbjudande. [Refräng:] Han är helig.
Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],
[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,
välsigna (lova; tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]
[ återfinns i stort sett ordagrant också i .] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)! Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [; ; ; ]
Fräls oss Herre vår Gud
(Jahve Elohim) och samla oss från länderna
[dit de blivit utspridda] så att vi får
tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
och triumfera i din lovprisning.
Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmistens lär oss att bön fungerar i alla situationer – i de torraste öken eller i fångenskap, på sjukbädden eller i mitt på stormande hav. Författare: Okänd Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. återges snarlikt i , och . återges exakt i , och . De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse. Inledande uppmaning till tacksägelse,
1 – Vilsna ökenvandrare,
2 – Fångar som blivit fria,
3 – Sjuka som blivit helade,
4 – Sjömän som räddats,
Gud förser,
En sista uppmaning, I den hebreiska texten finns ett inverterat Nun (׆) i marginalen på sju verser, se och . Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i . Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se .
Inledande uppmaning
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren
(Jahve),
för han är god
[Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för evigt
(i evighet) varar hans nåd
(omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Psalmen inleds med ett verb som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tov, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.][Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jmf , och .]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig Herre (Jahve) bland folken,
jag ska prisa dig bland folkslagen.
Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) med min mun,
jag ska prisa honom bland skarorna,
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)!
א – Alef, ב – Bet
Av hela mitt hjärta vill jag tacka Herren,
tillsammans med dem som lever rätt (lever helhjärtat för Gud), i församlingen [vill jag tacka honom]. [Ordet "vill jag" börjar på den första hebreiska bokstaven Alef, det förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud. Frasen "tillsammans med" börjar på bokstaven Bet som avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Ordet och bokstaven förstärker hur viktig gemenskapen med andra troende är då vi tillsammans får tacka och lovprisa Gud.][Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jah).
Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig
för du hörde min bön och blev mig till frälsning (befrielse).
Du är min Gud (Elohim),
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud,
jag vill upphöja dig.
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) för han är god.
I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Dit stammarna går upp,
Herrens (Jahs) stammar,
som ett vittnesbörd för Israel för att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna],
ge sitt tack till Herrens (Jahves) namn.
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonaj adonim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Av
(för) David.
Jag vill tacka
Jag vill
tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna
(elohim).
[Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se .]Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] För du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt!
[Du har överträffat allt!]
Alla jordens kungar ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Herre (Jahve),
när de hör orden från din mun.
Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).
Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahve),
och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]
Ordspråksboken (1)
Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),
men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.
Jesaja (5)
[Nu kommer två korta lovsånger över frälsningen. Många uttryck är hämtade från Mose och Mirjams lovsång efter uttåget från Egypten, som nyss nämnts i .]På den dagen (på den tiden) ska du säga:
"Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig Herre (Jahve),
för även om du var vred på mig,
har din vrede upphört (vänts bort),
och du tröstar (har medlidande med) mig.
På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg () inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i , där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även ; ; .]
För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
döden kan inte hylla dig,
de som går ner i djupet
kan inte hoppas på din sanning.
De levande, de levande, de ska prisa dig,
som jag gör idag.
Barnens fäder
ska göra din sanning känd (välkänd, intim förtrogen kunskap).
Jeremia (2)
en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger:
Tacka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
för Herren (Jahve) är god
för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom, alla ni som spänner bågen, ropa mot henne, spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahve).
Klagovisorna (1)
I fängelsehålan har de gjort slut på mitt liv,
med sina händer har de lagt (kastat) stenar på mig.
Daniel (4)
[Daniel avslutar nu bönen med tacksägelse. Bönen blir också mer personlig och orden jag, min, du, vi och oss används.] Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,
för du har gett mig vishet och kraft.
[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]
Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.
För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."
Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se , , , . Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se . David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även ; ; ; ; .]
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonaj El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. []
Medan jag fortfarande talade, bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön inför Guds heliga berg
Sakarja (1)
Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det. [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]
prisa, tacka
