1288 – בָּרַךְ (barach)

välsigna


Typ:
Hebreiska: בָּרַךְ (barach)
Ursprung: a primitive root
Användning: 335 ggr i GT

Engelsk översättning

to bless
[idiom] abundantly, [idiom] altogether, [idiom] at all, blaspheme, bless, congratulate, curse, [idio

Engelsk beskrivning

1) to bless, kneel
1a) (Qal)
1a1) to kneel
1a2) to bless
1b) (Niphal) to be blessed, bless oneself
1c) (Piel) to bless
1d) (Pual) to be blessed, be adored
1e) (Hiphil) to cause to kneel
1f) (Hithpael) to bless oneself
2) (TWOT) to praise, salute, curse


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (335 st)


Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll havets vatten, och låt fåglarna (insekterna, alla djur med vingar) föröka sig på jorden (landytan)."
Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor]. Råd (ha auktoritet) över fiskarna i vattnet, och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."
Gud välsignade (talade gott om)
    den sjunde dagen
och helgade den (dedikerade den som sin egen dag; särskilde den från andra dagar till att bli en speciell dag) eftersom han avslutade (vilade från – hebr. shavat) sitt arbete med skapelsen. [Detta stycke avslutas inte som de andra dagarna med "Det blev kväll och det blev morgon, den sjunde dagen". Anledningen är antagligen att detta uttryck också inleder nästa dag, men skapelseveckan är en gång för alla slut. Den har ingen fortsättning i en åttonde dag. Istället nämns "Den sjunde dagen" tre gånger och ramar in ordet vila i vers 2 och ramas in av välsigna/helga i vers 3. I judiska kalendrar benämns de första sex dagarna: jom rishon, jom sheni, jom shlishi, jom revii, jom chmishi och jom shishi. Lördagen bryter mönstret och kallas inte jom shevii (dag sju), istället används bara ordet shavat för att visa att den är speciell.]
till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebr. adam, se 1 Mos 1:27‑28) på den dag de skapades.
Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.
och han sade vidare: "Välsignad vare Herren (Jahve), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare.
Jag ska göra dig till ett stort folkslag [en stor familj]
och jag ska välsigna dig
    och göra ditt namn stort (dig ärbar)
    och du ska bli
en välsignelse.
Och jag ska inympa (välsigna – hebr. va-avarecha)
    dem som välsignar dig (hebr. mevarcheicha),
    och den som vanärar dig (inte respekterar; ordagrant: "tar lätt på dig" – hebr. mekilel)
ska jag förbanna (helt förgöra – hebr. arar), och inympade (blandade med, välsignade – hebr. ve-nivrechu) – ska alla jordens familjer (släkter, nationer) bli i dig [Abraham]." [Vers 2‑3 formar en kiasm i flera nivåer. Den yttre ramen handlar om folkslag/familjer, se vers 2a och 3c. Den andra nivån har att göra med välsignelse. Den hebreiska roten för välsigna, hebr. barach, har även betydelsen att böja knä och inympa. Här finns en djup sanning att den som välsignar Guds folk, också blir inympad i Guds familj. Centralt i vers 3a finns en kiasm med kontraster. I hebreiskan förstärks det av att orden för jag ska välsigna/förbanna båda börjar på bokstaven Alef och centralt står det två ord som båda börjar på Mem. Det är också sju välsignelser: Jag ska göra dig till ett stort folkslag
  Jag ska välsigna dig
    Jag ska göra ditt namn stort
      Du ska bli till en välsignelse
    Jag ska välsigna dem som välsignar dig
  Jag ska förbanna de som förbanar dig
I dig ska jordens alla folk bli välsignaden (inympade)]
Jag ska välsigna henne och ska tillsammans med dig ge henne en son. Jag ska välsigna henne och hon ska bli en mor till många nationer (folk). Kungar över nationer ska komma från henne!" [På samma sätt som Gud lägger till bokstaven h, "He", i Abrahams namn (se vers 5), så gör Gud på samma sätt med Sara så hennes namn blir Sarah. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Saras namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske!]
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Abraham ska verkligen bli ett stort och mäktigt folk och alla (andra) folk ska bli välsignade i honom.
som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
I din säd ska alla jordens nationer vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst."
Abraham var gammal, han hade kommit till många dagar (levt länge) och Herren (Jahve) hade välsignat Abraham i allt (på alla områden, på allt sätt, i allt han gjort).
På kvällen lät han kamelerna lägga sig (bokstavligt gå ner på knä) vid vattenkällan utanför staden, vid den tiden då kvinnorna går ut för att hämta vatten. [Måste vara ungefär sista timmen före solnedgången eftersom det inte går att hämta vatten när det blivit mörkt. Man vill heller inte utföra denna tunga syssla när dagen är som varmast.]
Han sade: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus." [Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Han sade: "Kom in, du välsignade av Herren (Jahve), varför står du här ute? Jag har gjort i ordning huset och gjort plats för dina kameler."
Herren (Jahve) har välsignat min herre rikligt och han har blivit stor. Han har gett honom småboskap och boskapshjordar (av nötkreatur), silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.
Så böjde jag mitt huvud och kastade mig till marken inför Herren (Jahve) och välsignade Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som har lett mig på den rätta vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brorsdotters hus för hans son.
De välsignade Rebecka och sade till henne:
"Vår syster, må du bli mor
    till tusen och tiotusen
och låt din säd (dina barn) inta
    portarna hos dessa som hatar dem."
Efter Abrahams död välsignade Gud (Elohim) hans son Isak, och Isak bodde i Beer Lachaj Roi.
Stanna (lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt) i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [1 Mos 15:18‑19],
och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens länder själva bli välsignade [1 Mos 12:1‑3],
Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se Matt 13:8] och Herren (Jahve) välsignade honom.
Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade.
Sedan sade mannen: "Låt mig gå, för solen har börjat gå upp." Jakob svarade: "Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig."
Då frågade Jakob: "Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?" Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Sedan välsignade han Jakob där.
Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren (Jahve) egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet.
Josef tog in sin far Jakob och satte honom framför farao och Jakob välsignade farao. [Abraham är satt att bli en välsignelse för alla familjer på jorden, se 1 Mos 12:3. Jakob, Abrahams barnbarn, talar nu ut en välsignelse över farao.]
Jakob välsignade farao och gick ut från faraos ansikte.
Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige (El Shaddai) visade sig för mig i Loz [annat namn för Betel] i Kanaans land och välsignade mig [1 Mos 28:19; 35:9‑15],
Josef svarade sin far: "De är mina söner, som Gud (Elohim) har gett mig här."
    Han sade: "För fram dem, jag ber dig, till mig och jag ska välsigna dem."
Han välsignade Josef och sade:
"Guden (Elohim; i bestämd form) inför vilken mina fäder
    Abraham och Isak vandrade,
Guden (Elohim; i bestämd form) som har varit min herde
    hela mitt långa liv till denna dag,
ängeln (budbäraren) som återlöste (friköpte) mig från allt ont (all ondska)
    – må han välsigna ynglingarna,
och låt mitt namn nämnas i dem
    och min fars namn Abraham och Isak,
    och låt dem växa till i stort antal (bli många) över (mitt på) jorden."[Här används hebreiska verbet gaal – återlösa, första gången i Bibeln. Substantivet på samma rot – återlösare, är ett av namnen på Jesus. Hans uppdrag på korset var att återlösa oss, se Joh 1:29; Ef 1:7; Heb 9:12. Därför är det betydelsefullt att just uttrycket "allt ont" finns här där ordet gaal förekommer för första gången i GT. Det pekar profetiskt på vad som ligger i Guds frälsningsplan.]
Han välsignade dem den dagen och sade:
"Av dig ska Israel välsigna och säga:
'Gud (Elohim) ska göra dig som Efraim och som Manasse', och han satte Efraim före Manasse.
genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
    och den Allsmäktige (Shaddai) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
    välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
    välsignelser från bröst och moderliv.
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Och Jetro sade: "Välsignad vare Herren (Jahve) som har befriat er ur egyptiernas hand och ur faraos hand och har befriat folket från Egyptens hand.
För på sex dagar formade Gud himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Det är därför Herren har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag (avsatt den som en speciell dag). [Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll då solen går ned. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag 39 Melachot. Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter innan solnedgången. Även att trycka på en elektrisk strömbrytare räknas som att göra upp en eld, eftersom brytaren alstrar en gnista. Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot sabbatsbudet och trycka på en knapp.
    Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte ska följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se Apg 15:19‑20. Budet är ett "tecken" mellan Gud och israeliterna, se 2 Mos 31:12‑13. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se Mark 2:27. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Sabbaten instiftas redan i skapelsen på den sjunde dagen, se 1 Mos 2:2‑3. Se även Kol 2:17; Rom 14:5; 1 Kor 8:9.]
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3‑16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Du ska tjäna Herren din Gud (Jahve Elohim) och han ska välsigna din mat och ditt vatten. Dessutom ska jag ta bort sjukdom från din mitt.
Och Aron lyfte upp sin hand mot folket och välsignade dem, och kom ner från syndoffret och brännoffret och shalomoffret. [Aron står kvar vid altaret, som är en upphöjd plats, när han välsignar folket.]
Och Mose och Aron gick in i mötestältet och kom ut och välsignade folket. Och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) visade sig för hela folket.
Säg till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:
-
Må Herren (Jahve) välsigna (inympa) dig
    och bevara (beskydda) dig.
Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem. [På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonai):
jevarechecha Adonai vejishmerecha
jaer Adonai panav elecha vichuneka
jisa Adonai panav elecha vejasem lecha shalom Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:
    - Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar). - Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd). - Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den Helige Ande (Herren ger frid).
Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:
    - välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa. - bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt. - lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända. - visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position. - vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända. - ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.
Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13‑53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17‑24.
    Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]
Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gjort er tusen gånger större än vad ni var och välsignat er som han har lovat er.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig.
Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap.
Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahve Elohim) för det goda land som han gett dig.
Vid den tiden avskilde Herren (Jahve) Levi stam till att bära Herrens (Jahves) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahves) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag.
och där ska du äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) och du ska glädja dig i allt som du sätter din hand till, du och ditt hushåll, med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig.
Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig,
Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahve Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.
För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahve) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig som ett arv att besätta,
För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har lovat dig och du ska ge lån till många länder, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många länder, men de ska inte råda över dig.
Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).
Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom.
Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt du gör. Funderar lite på hur man bäst ska översätta כי משנה שכר שכיר det kanske ska stå på något annat sätt. Nu blev det "för två löner" men man kanske ska formulera något med dubbel istället?
Och du ska fira Veckohögtiden (hebr. Shavuot) till Herren din Gud (Jahve Elohim) efter måttet av din hands frivilliga offer som du ska ge i enlighet med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig med.
Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som Herren (Jahve) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).
Och prästerna, Levis söner, ska komma dit, de som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt att betjäna honom, och de ska välsigna Herrens (Jahves) namn och i enlighet med deras ord ska alla tvister och alla bråk (konflikter, här används ett ord som ordagrant betyder att bli slagen) avgöras.
Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta.
du ska vara noga med att ge honom panten när solen går ner, så att han kan sova med sin mantel och välsigna dig, och det ska räknas dig till rättfärdighet inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren, din Gud, välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2]
Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:
Simon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).

Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt
    och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
Välsignad ska din korg vara och ditt baktråg.
Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång). [Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16‑19.]
Herren (Jahve) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig.
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
Detta är välsignelsen som gudsmannen Moses välsignade Israels söner med innan han dog.
"Herre (Jahve) välsigna hans tillgångar och ta emot (acceptera) hans händers arbete. Slå höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen." [Vers 11 passar inte riktigt in på Levi, som inte "krossade länderna på hans motståndare", och passar bättre in på Juda stam. Här kan den "saknade" välsignelsen finnas till Simon som fanns inom Juda stam, se Jos 19:1.]
[Josef]
Och till Josef sade han: "Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
[Gad]
Och till Gad sade han: "Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.
[Asher]
Och till Asher sade han: "Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.
Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ejval (Ebal). Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först.
Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv.
Och Josefs söner talade till Josua och sade: "Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren (Jahve) välsignat mig."
[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4‑7 och 15‑16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: "Herren (Jahve) vare med er!"
    De svarade: "Herren (Jahve) välsigne dig!" [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: "Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!" [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet "var" är hebreiska epho som är snarlikt måttet "efa" i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: "Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas."
Noomi sade till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda." [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även Rut 1:8. Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]
    Noomi sade också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)." [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska gaal, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se 5 Mos 25:5‑10. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se 1 Mos 38:8. I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se 4 Mos 27:1‑10.
2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se 3 Mos 25:35.
3. Hämnas en mördad släkting, se 4 Mos 35:19.]
Då sade Boas: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
[David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Mikal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är Gud, min frälsnings klippa!
Jabes ropade (bad, åkallade) Israels Gud och sade:
    - Om du bara ville välsigna mig stort - utvidga mitt område (min gräns).- Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig)- bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig
Gud lät det ske som han begärde (önskade).
[Man har gjort en insamling till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.] Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] prisade David Herren inför hela församlingen:
"Prisad vare du, Herre (Jahve), vår fader Israels Gud (Elohim),
    från evighet till evighet.
Välsignad är Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens (Jahves) hus i Jerusalem på detta sätt,
Esra välsignade Herren (Jahve), den store Guden (Elohim), och hela folket svarade "Amen, amen" medan de lyfte upp sina händer och de böjde sina huvuden och föll ner inför Herren (Jahve) med sina ansikten mot marken.
Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sade: "Res er och prisa Herren (Jahve) er Gud (Elohim),
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt över allt lov och pris.
Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.
Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång.
Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.
Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
och sade:
"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
    och naken kommer jag dö (återvända).
Herren (Jahve) gav [alla ägodelar]
    och Herren (Jahve) tog [bort dem].
Lovat är Herrens (Jahves) namn!" [Versen har en fin poetisk rytm där ordet "naken" binder ihop den första delen tillsammans med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
Men räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med Job 1:11 förutom "ben och kött".]
Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och dö (fall ned död)!" [Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]
Herren välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första. Han fick
    14 000 får,
    6 000 kameler,
    1 000 par oxar och
    1 000 åsninnor.
För du
välsignar
den rättfärdige,
Herre (Jahve), som med en stor [rektangulär] stridssköld med nåd (favör, välbehag, ömhet) omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
    prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
    och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet "för", hebr. ki, och kopplar ihop de kommande verserna 3-11 med föregående inledande text i vers 2 eller 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
    [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv, se Ps 4:5.]
[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2‑7.] Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
Min fot står
    på jämn (plan, säker, trygg) mark,
    i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är "barach" och har sitt ursprung i ordet för knä, "berech", och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.
Må Herren (Jahve) ge styrka åt sitt folk,
    må Herren (Jahve) välsigna sitt folk med frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden).
Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahve),
    för han har visat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot mig,
    i en belägrad stad. [Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se Ps 18:19‑20. Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se Jer 32:1‑2.]
Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid,
    hans lov ska ständigt vara i min mun. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]
För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
    men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]
[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se Ps 72:18‑20; 89:53; 106:48.] Prisad vare Herren (Jahve), Israels Gud,
    från evighet till evighet!
Amen, amen.
Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
    nåd (favör) flödar från dina läppar [Ords 22:11],
    därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
    – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
    hur de ska störta ner (vanära) honom.
    [Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]
De älskar lögn (falskhet),
    med munnen välsignar de,
    men i sitt hjärta förbannar de. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror, jämnar det upphöjda,
    du mjukgör jorden med skurar, du välsignar det som växer där.
Välsigna vår Gud, alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
Lovad (välsignad) är du Gud (Elohim),
    som inte avvisade min bön
    eller tog sin nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.
Gud (Elohim), var nådefull (visa din oförtjänta kärlek) mot oss och välsigna oss,
    må han vända sitt ansikte mot oss och låta det [Guds ansikte] skina över oss. [4 Mos 6:24‑25]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jorden har gett (har varit och är generös med) sin gröda (all slags skörd),
    må Gud (Elohim), vår egen Gud (Elohim) välsigna oss [det judiska folket].
Må Gud (Elohim) välsigna oss och låt hela jorden,
    till dess yttersta gräns, frukta (vörda, respektera) honom.
Välsignad vare Herren (Adonai) [han är värdig vårt lov]!
    Dag efter dag bär han oss (våra bördor),
    Gud (El – den Mäktige) är vår frälsning (räddning). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:]
Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen,
    Herren (Jahve) – från Israels källa.
    [Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.]
Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
    du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
    lovad är Gud (Elohim).
Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
Må hans namn [kungen] leva för evigt,
    må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
    alla hednafolk ska prisa honom salig. [1 Mos 12:3]
-
[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se Ps 41:14; 89:53; 106:48.] Välsignad är Herren Gud (Jahve Elohim),
    Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
    Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden! Amen, amen.
-
[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18‑19; 106:48.] Välsignad vare Herren (Jahve) för evigt! Amen och amen.
Kom (kom in, gå in)! Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)
    och böja oss (böja våra knän);
    låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahves), vår Skapares, ansikte. [Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]
Sjung till Herren (Jahve), välsigna hans namn.
    Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. yesha), dag efter dag.
(kom) in genom hans portar med tacksägelse [som ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],
    [kom] till hans förgårdar med lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,
    välsigna (lova; tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av verbet tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ord för verbet välsigna har en ursprunglig betydelse av att böja knä.]
Av (för) David.
-

Välsigna Herren

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ... [Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans ingripanden (gärningar, förmåner). [Ordet själ i hebreiskt språkbruk innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David talar nu till sig själv och uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och inte glömma någon av följande punkter i vers 3‑8.]
Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren (Jahve),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja.
Välsigna (prisa, böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde. Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).

Gud och himlarna

Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse). Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
    från evighet till evighet,
låt alla människor säga:
    amen, Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Han välsignade dem så att de förökades rikligt
    och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte).
Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna Du,
    när de reser sig ska de bli satta i skam, men Din tjänare ska glädja sig.
Mäktiga (väldiga hjältar) ska hans barn bli på jorden,
    de rättsinnigas (med ärliga och rena hjärtan, rakhjärtades) släkte (generation) ska bli välsignat. [Ordet "Mäktiga" börjar på bokstaven Dalet och "släkte" med Gimel.]
Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
Herren (Jahve) har kommit ihåg oss.
    Han ska välsigna oss,
    han ska välsigna Israels hus,
    han ska välsigna Arons hus [prästerna],
Han ska välsigna dem som fruktar (vördar) honom [Ords 1:7],
    både stora och små.
Välsignad är Herren (Jahve)
    som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]
Men vi ska välsigna Herren (Jahve)
    från nu och till evig tid. Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Välsignad är han som kommer i Herrens (Jahves) namn (böj er inför honom).
    Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens hus.
    [Mark 11:9; Luk 13:35; 19:38]
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahve),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Välsignad är Herren (Jahve)
    som inte har utlämnat oss som byten till deras tänder.
Se, den man (stridsman) [en man i sin bästa ålder]
    som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.
Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
Låt aldrig dem som råkar gå förbi kunna säga:
    "Herrens (Jahves) välsignelse är (vilar) över dem (de onda),
    vi välsignar dig i Herrens (Jahves) namn."
Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
    Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Skåda, välsigna Herren (Jahve) alla Herrens (Jahves) tjänare
    som står hela natten i Herrens (Jahves) hus.
Lyft upp era händer till helgedomen
    och välsigna Herren (Jahve).
Må Herren (Jahve) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].
Israels hus, välsigna Herren (Jahve),
    Arons hus (översteprästerna), välsigna Herren (Jahve),
Levi hus (alla präster), välsigna Herren (Jahve),
    ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve), välsigna Herren (Jahve),
Välsignad vare Herren (Jahve) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem. Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Till (av) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
-

Klagan

Välsignad är Herren (Jahve) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden. [Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
En lovsång av (för) David.
-

א – Alef

Jag vill upphöja dig min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]
Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig Gud för alltid.]
Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahve),
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]
Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
För han stärker bommarna för dina portar,
    han har välsignat dina barn i dig.
Herrens (Jahves) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),
    men han välsignar den rättfärdiges boning.
Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,
    henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.
Ett arv som [genom girighet och orätt behandlande av medarvingar] snabbt gjort någon rik
    blir i slutändan utan Guds välsignelse.
Den som är generös blir välsignad (upphöjd),
    för han delar med sig av sitt bröd (mat, tillgångar) till den fattige.
Den som [inställsamt] lovordar (prisar) sin granne med hög röst tidigt på morgonen,
    blir till en förbannelse.
Det finns en typ av människor (en generation, ett släkte)
    som förbannar sina fäder och inte välsignar sina mödrar.
eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
Se på Abraham, er far,
    och Sara som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
    men jag välsignade honom och förökade honom.
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
så att den som välsignar sig i landet [Israel]
    ska välsigna sig med Guds sanning,
och den som svär en ed i landet
    ska svära vid Guds sanning,
eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda,
    eftersom de är dolda för mina ögon. [Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det.]
De ska inte arbeta förgäves,
    inte utsättas för krig och terror,
för de är Herrens (Jahves) välsignade säd
    och deras barn med dem.
Den som dödar en oxe
    är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
    är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
    är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
    är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
    och deras själar har sin lust i deras styggelser.
[Som kontrast till vers 5‑6:]
Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahve),
    och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahve).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud.
Daniel sade:
"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,
    för han har vishet och makt!
Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
"När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
Hans välde är ett evigt välde!
Hans rike (kungliga styre) varar från släkte till släkte.
Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se 1 Kung 8:35, 38, 44, 48. Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se Apg 5:29. David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se Ps 55:18 (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även Apg 2:15; 10:9; 3:1; 10:30; Dan 9:21.]
Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!]
Vinet
    och fikonträdet
    och granatäppelträdet
    och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst],
men från denna dag ska jag välsigna dig." [Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]
vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sade: 'Välsignad är Herren (Jahve) för jag är rik, och deras egna herdar hade inget medlidande med dem.'



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.