2428 – חַ֫יִל (chajil)

här, armé, styrka, effektiv, rikedom


Typ:
Hebreiska: חַ֫יִל (chajil)
Uttal: cha-jil
Talvärde: 48 (8 + 10 + 30)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H2342 (חוּל)
Användning: 250 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet chajil till följande:

δύναμαιdunamaiG1410kunna, vara kapabel, kan
δύναμιςdunamisG1411makt, kraft, styrka, mirakel, kraftgärning
δυνατόςdunatosG1415möjligt, förmå, mäktig, stark, kraft
ἔθνοςethnosG1484hedning, folk,
εὐπορίαeuporiaG2142rikedom
ἰσχύςischusG2479kraft, makt
ἰσχύωischuoG2480kan, kunna, förmå, bero, behärska
ὄχλοςochlosG3793människor, skara, folkskara
παῖςpaisG3816tjänare, pojke, flicka
πλοῦτοςploutosG4149rikedom
πόλεμοςpolemosG4171krig
στρατείαstrateiaG4752krigföring, kamp
στρατιάstratiaG4756härskara
στρατόπεδονstratopedonG4760arméläger
συναγωγήsunagogeG4864synagoga, församling
σῶμαsomaG4983kropp

Engelsk översättning

strength
able, activity, ([phrase]) army, band of men (soldiers), company, (great) forces, goods, host, might

Engelsk beskrivning

1) strength, might, efficiency, wealth, army
1a) strength
1b) ability, efficiency
1c) wealth
1d) force, army


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (250 st)


1 Moseboken (2)

och allt deras av värde, och alla deras små och deras hustrur tog de som fångar, och ödelade allt som fanns i deras hus.
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."

2 Moseboken (7)

Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans körsvenner och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Tsefon. [På nytt nämns platserna, se vers 2.]
Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och körsvenner.
Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och körsvennerna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
Faraos vagnar och hans armé
    har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
    dränktes också i Röda havet.
Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respektera) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio.
Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för tusen, hundra, femtio och tio.

4 Moseboken (3)

Och Edom ska bli en egendom,
    liksom Seir [bergsmassivet i Edom, se 5 Mos 33:2],
    även hans fiender ska bli en egendom,
    men Israel skapar en stark armé.
Och Israels söner tog Midjans kvinnor som fångar och deras små, och all deras boskap och all deras småboskap, och alla deras ägodelar tog de som byte.
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.

5 Moseboken (5)

Och jag befallde dig vid den tiden och sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
och du sade i ditt hjärta: "Min kraft och min hands styrka har gett mig detta välstånd." [Ps 30:7–8]
Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har etablerat sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.
och vad han gjorde med Egyptens armé, mot deras hästar och deras vagnar, hur han lät Vasshavets (Röda havets) vatten dränka dem när de jagade efter er, och hur Herren (Jahve) har fördärvat dem till denna dag [2 Mos 10:19],
"Herre (Jahve) välsigna hans tillgångar och ta emot (acceptera) hans händers arbete. Slå höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen." [Vers 11 passar inte riktigt in på Levi, som inte "krossade länderna på hans motståndare", och passar bättre in på Juda stam. här kan den "saknade" välsignelsen finnas till Simon som fanns inom Juda stam, se Jos 19:1.]

Josua (4)

Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
Herren (Jahve) sade till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän.
Så Josua steg upp med allt krigsfolket för att gå till Ai. Och Josua valde ut 30 000 män, mäktiga män (hebr. gever) med mod och tapperhet, och sände fram dem under natten. [Tio gånger så många som första försöket, se Jos 7:3.]
Så Josua gick upp från Gilgal, han och allt krigsfolket med honom och alla mäktiga stridsmän.

Domarboken (7)

Och de slog i Moab vid den tiden omkring 10 000 män, varje frisk man och varje stridsman, inte en enda man flydde (lyckades fly).
Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
Och Jiftach, gileaditen, var en mäktig stridsman men han var son till en prostituerad och Gilead födde Jiftach.
Och Dans söner sände från deras familjer fem män från deras mitt, män, soldatsöner, från Tsora [Simsons födelsestad, se Dom 13:2] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se Dom 13:25] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sade till dem: "Gå och utforska landet."
    Och de kom till Efraims bergsbygd och till Michas hus och övernattade där.
Och från Benjamin föll 18 000 män, alla var stridsmän.
Och alla fallna från Benjamin var 25 000 män som drog svärd den dagen, alla var stridsmän.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.

Rut (3)

Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär "hos honom finns styrka". Han finns med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5; Luk 3:32. En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av smeden Hiras, se 1 Kung 7:13, 21. Ordet "ärbar" är hebr. chayil. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf och kraft, se Jos 1:14; Ords 12:4; 31:10–31; Ps 76:6; 118:15; 84:8. Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut (Rut 3:11) och hur hennes kommande släktled kommer ska bli "mäktigt" (Rut 4:11).]
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4–5; Fil 2:5–8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.]
Allt folket vid porten och de äldste sade:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord "edim", vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se 1 Mos 29:31–30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jmf. Rut 2:1; 3:11]
    i området Efrata [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
    i Betlehem. [Mika 5:2; Matt 2:1, 5]

1 Samuelsboken (9)

Hjältarnas (de starkas) bågar är sönderbrutna,
    men de som vacklar (är svaga) kläs (blir rustade) med ny kraft.
Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish,
    son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man.
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Han [Saul] agerade tappert och slog amalekiterna och befriade Israel ur handen på dem som hade tillspillogivit dem.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktiga män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren hos en vakt, och tog och gick som Jishaj hade befallt honom. Och han kom till lägret när armén precis skulle dra ut och uppgav härskri.
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
reste sig alla stridbara män och gick hela natten och tog Sauls kropp och hans söners kroppar från Beit-Sheans mur och de kom till Javesh och brände dem där.

2 Samuelsboken (12)

Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Och när Toi, Chamats kung, hörde att David slagit hela Hadadezers armé,
Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabba] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären]. [Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligtvis Orija nära stadsporten, se vers 23.]
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
Gud (El) som är mitt starka fäste
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
Och kungen sade till Joav, arméns härförare som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens ansikte och räknade Israels folk.
Och Joav uppgav antalet på det räknade folket till kungen, och där var i Israel 800 000 tappra (modiga) män som kan dra svärdet, och Juda män var 500 000.

1 Kungaboken (9)

Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sade: "Kom, för du är en ärlig man och ge oss glada nyheter."
Och Salomo sade: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö."
Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och samtalade med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Och mannen Jerovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg den unga mannen att han var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land.
Och Benhadad, Arams kung samlade ihop hela sin armé och det var 32 kungar med honom och häst och vagn, och han gick upp och belägrade Samarien och stred mot det.
Och dessa gick ut från staden, furstarnas unga män och armén följde dem.
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.

2 Kungaboken (17)

Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860 till 841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahve) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara). [Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13–14.]
Därför sände han dit hästar och vagnar och en stor armé, och de kom på natten och omringade staden runtom.
Och när gudsmannens tjänare steg upp tidigt och gick ut, och se, en armé med hästar och vagnar var runtom staden. Och hans tjänare sade till honom: "Ack (ånej) min herre! Vad ska vi göra?"
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sade till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sade: "Jag har ett ärende till dig härförare."
    Och Jehu sade: "Till vem av alla oss?" Och han sade: "Till dig, härförare."
Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sade till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sade: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus."
Och Menachem beskattade silvret över Israel, över alla mäktiga, stridbara män, av varje man 50 shekel [0,6 kg] silver till att ge Assyriens kung. Och Assyriens kung återvände och stannade inte där i landet.
Och Assyriens kung sände Tartan och befälhavaren (hebr. ravshake) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid valkarnas fält,
Och han bar bort hela Jerusalem och alla furstar och alla mäktiga stridsmän, 10 000 fångar, och alla hantverkare och smeder, ingen blev kvar förutom landets klenaste folk.
Och alla stridsmän, 7 000, och hantverkarna och smederna, 1 000, alla av dem starka och lämpliga för strid, och dem förde Babels kung i fångenskap till Babel.
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden att Nebukadnessar, Babels kung kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt honom på Jerikos slätt, och hela hans armé var skingrad från honom.
Och hela kaldéernas armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom.
Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspa. Och Jishmael, Netanjas son och Jochanan, Qareach son och Seraja, Tanchumets son netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män.
Och hela folket både små och stora och ledarna för trupperna steg upp och kom till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

1 Krönikeboken (28)

Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44 760 stridsberedda män.
Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.
Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer. De var ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.
Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
De som var uppskrivna i deras släktregister efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän.
Alla dessa var Ashers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.
Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
Dessutom Benaja, son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen.
De tappra hjältarna var:
Asael, Joavs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären.
av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
dessutom Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här,
Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [här sker händelsen med Batsheva, se 2 Sam 11:1–12:25] Joav intog Rabba och förstörde det [2 Sam 12:26–31].
Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män.
Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Eliho och Semakja.
Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids fyrtionde regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead.
Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.

2 Krönikeboken (27)

När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Abia började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.
Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Men nubiern Sera drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha.
Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.
Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand.
Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men han gav dem i din hand för att du stödde dig på Herren,
Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till Ben-Hadad, Arams kung som bodde i Damaskus, och lät säga:
Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.
Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl:
befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän,
och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän.
Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld.
Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: "För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus.
Efter ett år drog arameernas här upp mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus.
Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.
Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare.
Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600.
Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män.
Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren, sina fäders Gud.
Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen med svärd av sina egna söner.
Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.

Esra (2)

När det som stod i kung Artaxerxes skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom."

Nehemja (4)

Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet.
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.
och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.

Ester (2)

Under hans tredje regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där. [Något år tidigare, omkring 484 f.Kr. hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet "bankett" används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18–19, 20–22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se Est 5:6; Dan 5.]
I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem.

Job (6)

Hans skörd äts av en hungrig
    som till och med tar (söker) från [de svåråtkomliga] törnen
    och den törstige (hebr. shaaf) sväljer hans välstånd (herb. chajil). [Job 18:9]
Han ska inte bli rik, hans ägodelar ska inte bestå
    och avkastningen ska inte sträcka sig till marken.
Varför lever de onda,
    blir gamla och växer till i styrka?
om jag gladde mig därför att min rikedom var stor
    och för att min hand har fått mycket,

Psaltaren (18)

Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom),
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
    trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon]. [Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i vers 16–17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".]
de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
    och skryter över sina stora rikedomar?
Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2–6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9–11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kananéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20–23.] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
    låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonai) vår sköld,
Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
    han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.
Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
Se, sådana är de onda,
    de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
    De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
De går från kraft till kraft
    (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].
Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
    han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.
Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig. [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]
Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
    Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
Herrens (Jahves) högra hand ger seger.
    Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka). [Dessa tre strofer i vers 10–16 är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]
Till honom som störtade farao och hans här i Röda havet,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

Ordspråksboken (5)

En skicklig (effektiv, alert, hederlig) hustru (med stark karaktär och initiativförmåga) är sin makes krona,
    men en maka som orsakar skam (förvirring, oreda) är som röta (förruttnelse) i hans ben.
En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
    syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.
Ge inte din kraft till lösaktiga kvinnor,
    lev inte på ett sådant sätt som utblottar (avsätter, förintar) en kung.
[Detta avslutande stycke är dels en beskrivning av en god hustru, och familjerelationer. Samtidigt är det också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten.
    Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – Alef

Vem kan hitta en ärbar kvinna (som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär)?
    Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor). [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar kvinna" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]
"Många kvinnor är ärbara (nobla, duktiga),
    men du överträffar varenda en av dem." [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Många" börjar med denna bokstav och förstärker att många kommer att se hur ärbar hon är. Versen indikerar också att uppskattning och lovprisning kommer direkt till henne från hennes make. Detta till skillnad från barnen, se föregående vers, som först när de växt upp visar sin uppskattning.]

Predikaren (2)

Om järnet blir slött (trubbigt)
    och ingen skärper eggen
måste han använda mer kraft,
    men vishet lönar sig för vägledning [man tjänar på vishetens goda råd].
Den dagen då husets väktare [händerna] darrar.
    Då de starka männen böjer sig (är krökta) [fötter och benen skakar och sviktar].
Då malerskorna [tänderna] slutat mala – de är för få.
    Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren [synen blir dålig och dimmig].

Jesaja (9)

[Det sjätte och sista veropet:]
Ve över dem som är stora vindrickare,
    och stridsmän som blandar till starka drycker,
För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung."
Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
    och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
    eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur: Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
    huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
    och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även 2 Kung 18:17] från Lachish till Jerusalem [2 Krön 32:9], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder]. [Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achas, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sancheriv belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11–13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sancherivs festsal i Nineve.]
som ledde ut vagnar och hästar,
    tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
    de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [2 Mos 14:21–28.]
Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
Ni ska kallas Herrens (Jahves) präster
    och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
    och i deras prakt ska ni njuta.

Jeremia (32)

Din styrka och dina skatter ska jag ge till byte utan pris, för alla dina överträdelser inom alla dina gränser.
Fältens berg din styrka, alla dina skatter ska jag plundra, jag ska ge dina höga platser för dina överträdelser i alla dina gränser.
Och vid denna tid belägrade Babels kungs armé Jerusalem och Jeremia, profeten, var instängd på vaktgården som fanns i Juda kungs hus.
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sade:
Och Babels kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla Juda städer som var kvar, mot Lachish och mot Azeka, för bara dessa var kvar av Judas befästa städer.
Och Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och i handen på Babels kungs armé som har gått upp från er.
Och det skedde när Nebukadnessar, Babels kung kom upp mot landet att vi sade: ’Kom och låt oss gå till Jerusalem av fruktan för kaldéernas armé och av fruktan för araméernas armé,’ så vi bor i Jerusalem."
Och faraos armé hade kommit från Egypten, och när kaldéerna som belägrade Jerusalem hörde ryktet om dem bröt de upp från Jerusalem.
"Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten.
Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
Och det skedde att kaldéernas armé bröt upp från Jerusalem av fruktan för faraos armé,
Så säger Herren (Jahve): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den."
I Tsidqijahos, Juda kungs nittonde år, i den tionde månaden att Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé kom mot Jerusalem och belägrade det.
Men kaldéernas armé jagade efter dem och tog Tsidqijaho på Jerikos slätt, och när de hade tagit honom förde de honom till Nebukadnessar, Babels kung, till Rivla i Chamats land och han gav honom domen.
Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel,
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var på fältet kom till Gedaljaho, till Mitspa
Men när Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var med honom, hörde om allt det onda som Jishmael, Netanjahos son hade gjort,
Och det skedde när allt folk som var med Jishmael såg Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom, då blev de glada.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptener för trupperna som var med honom, tog hela kvarlevan av folket som han hade återvunnit från Jishmael, Netanjahos son, från Mitspa, efter det att han dödat Gedaljaho, Achiqams son, männen, stridsmännen och kvinnorna och barnen och ledarna som han hade fört tillbaka från Givon,
Och alla kaptener över trupperna och Jochanan, Qareas son, och Jezanja, Hoshajas son och hela folket från de minsta till de största, kom nära
Och han kallade på Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var med honom och hela folket från den minste till den störste,
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna och hela folket lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst, till att bo i Juda land.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna, tog hela kvarlevan av Juda som hade återvänt från alla länder dit de hade fördrivits för att vistas i Juda land,
Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung slog i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år.
Deras ljud är som en orms, för de marscherar med en armé och kommer emot dem med yxor som skogshuggare.
Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft), stridsmän till striden?
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [Tevet] på den 10:e dagen i månaden  [15:e januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt Tsidqijaho på Jerikos slätt (hebr. arava), och hela hans armé var skingrad från honom.
Och hela kaldéernas [babyloiniernas] armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom.

Hesekiel (13)

Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att hugga av många själar.
Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet.
Persien och Lod och Pot
    var i din armé, stridsmännen.
De hängde sköldarna och hjälmarna i dig
    och de visade fram din skönhet.
Arvads män och Chejlech
    var på dina murar runt om
och Gammadim
    var i dina torn.
De hängde sina sköldar på murarna runt om.
    De gjorde din skönhet fullkomlig.
Genom din vishet och din urskiljningsförmåga
    har du fått rikedomar
och har fått guld och silver
    i din skattkammare.
I din stora vishet har du genom din handel
    förökat dina rikedomar
och ditt hjärta har blivit upphöjt (högmodigt, stolt)
    på grund av din rikedom.
Människobarn, Nebukadnessar, Babels kung, fick sin armé att utföra ett stort slag mot Tyros, alla huvuden gjordes skalliga och alla skuldror var genomborrade, men han fick ingen lön från Tyros och inte hans armé, för det slag han utkämpade mot det.
Detta ska farao se och bli tröstad över alla sina skaror slagna med svärd, farao och hela hans armé förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara.
Jag ska föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.
Du ska komma från ditt land längst upp i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar – en stor skara, en talrik här.

Daniel (12)

Då ropade en härold (kungens talesperson) med hög röst:
"Folk, nationer och alla språkgrupper – detta är vad ni ska göra:
Han beordrade också några av de starkaste soldaterna i hans armé att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
Han sade med hög röst [med stor kraft]:
'Hugg ner trädet och skär av grenarna,
    rensa bort lövverket och sprid ut (kasta bort) frukten.
Låt djuren [som haft skydd] under trädet fly bort, och fåglarna lämna grenarna,
    
Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se Jes 40:17].
Han gör som han vill med himlens härskara och med jordens invånare. Ingen kan stå emot hans [mäktiga] hand eller [ifrågasättande] säga till honom: 'Vad har du gjort?'
Kungen ropade med hög röst att man skulle hämta besvärjarna, drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna. Han sade till de visa i Babylon: "Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur [få kunglig status], få en guldkedja runt sin hals [se 1 Mos 41:42; Est 8:15] och bli den tredje i riket." [Detta stämmer historiskt. Belshassars far Nabonidus var kung, men eftersom han var borta längre perioder insatte han sin son som medregent. Belshassar är den andre i rang och har befogenhet att insätta den tredje i riket.]
Men en från hennes familj (en telning från hennes rötter) [Berenikes bror Ptolemaios III] ska stiga upp i hans ställe (position) och dra upp mot nordkungens [Syriens] här och tränga in i hans fäste [Seleukia, som var staden Antiokias hamnstad, eller själva Antiokia] och han ska attackera (göra vad han vill med dem) och segra.
[Konflikten fortsätter i generation efter generation.] Hans [nordkungens] söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. [Seleukos II dog 226 f.Kr. Hans söner Seleukos III och Antiochos III fortsatte krigen mot Egypten. Seleukos III mördades efter att bara ha regerat i tre år, och hans bror Antiochos III kom till makten. Han kallades "den store" på grund av hans militära framgångar. Under åren 219-218 intar han Galileen och Samarien och övertar styret av dessa judiska områden från egyptierna.]
I stället ska kungen i norr samla en ny armé, större än den förra. Efter några år ska han attackera igen med en stor armé och många vapen (förråd). [Ptolemaios IV dog under mystiska förhållande 204 f.Kr. då han var i 30-årsåldern. Hans 6-åriga son Ptolemaios V blev tronarvinge. Antiochos III tar då chansen och attackerar Egypten tillsammans med Filip V från Makedonien.]
[Detta stycke går tillbaka till Antiochos första militärkampanj mot Egypten 169 f.Kr. Hans seger över Ptolemaios beskrivs i vers 22.] Han [Antiochos IV Epifanes] ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i söder [Ptolemaios VII] och komma med en stor här, men kungen i söder ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna stå emot på grund av de planer som görs mot honom.
De som äter hans kungliga mat [sitter vid hans bord i Egypten] ska störta honom. [Syftar på Ptolemaios rådgivare Eulaeus och Lenaeus i Egypten.] Hans här ska svepas bort och många ska bli slagna och falla. [Den Egyptiska kungen Ptolemaios VI tillfångatogs av syrierna, se vers 22. I Egypten blir då hans yngre bror Ptolemaios VII kung.]

Joel (3)

Herren (Jahve) ger (upphäver) sin röst
    framför sin armé.
Hans läger (hans armé) är mycket stort,
    mäktig är den som utför hans ord [utför Herrens befallning].
För stor är Herrens (Jahves) dag,
    mycket skrämmande.
Vem kan uthärda (överleva) den?
Frukta inte ni markens djur,
    för öknens betesmarker har spirat,
träden bär sin frukt;
    fikonträdet och vinstocken skördar sin styrka.
    [Grödan har återhämtat sig så att allting på nytt bär riklig skörd.]
Jag ska kompensera dig för de år som
    gräshopporna åt upp era skördar,
    
    den unga gräshoppan [Yeleq],
    
    den förtärande gräshoppan [Hasil]
    
    och den bitande gräshoppan [Gazam].
Min stora armé som jag har sänt ibland er.

Obadja (2)

På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.[Vers 11–14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]
Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!

Mika (1)

Ställ dig upp och tröska, dotter Sion,
    för jag ska göra dina horn av järn
och jag ska göra dina hovar av brons,
    och du ska slå många folk i bitar
och du ska helga deras förvärv till Herren (Jahve)
    och deras rikedom till hela jordens Herre (Adonai).

Nahum (1)

Stridsmännens sköldar är färgade röda [rödfärgade eller nedstänkta av blod],
    de tappra männen är scharlakansröda.
Det flammar som eld i vagnarnas stål [de gnistrar i solen eller är som flammande facklor] dagen då de är redo [att attackera]
    och spjuten av cypress darrar.
    [Den grekiska översättningar har "hästar" istället för cypresser, dvs. hästarna är uppjagade.]

Habackuk (1)

Herren min Gud (Jahve Adonai) är min styrka [Ps 27:1]
    och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]
-
Till (för) ledaren med stränginstrument. [Ledaren (hebr. natsach) beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. Ps 4:1; 6:1; 54:1. Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se Hab 1:1.]

Sefanja (1)

Deras tillgångar ska lämnas för plundring
    och deras hus till ödeläggelse.
De ska bygga hus
    men inte få bo i dem [5 Mos 28:30].
De ska plantera vingårdar
    men inte få dricka dess vin [5 Mos 28:39]. [Under kung Josias artonde regeringsår (621 f.Kr.) hittas Moseböckerna i templet, se 2 Krön 34:8–18. Det är troligen från dessa nyfunna skriftrullar som Sefanja citerar dessa verser. Dessa tre grupper motsvarar de tre kategorierna i vers 8–12. De kungliga ska förlora sina palats och rikedom, de förmögna handelsmännen ska förlora sina hus och de som är fast i sin apati (som den hårda bottensatsen i vinet), ska inte få dricka vinet.]

Sakarja (3)

Då svarade han och talade till mig och sade: "Detta är Herrens (Jahves) ord till Serubbabel (Zerubbavel): Inte med makt, inte med styrka men med min Ande säger härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.