6635a – צָבָא (tsava)

härskara, armé


Typ:
Substantiv Substantiv
 
mask. maskulinum
 
Hebreiska: צָבָא (tsava)
Uttal: tsa-va    Lyssna
Talvärde: 93 (90 + 2 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung: or (feminin) צְבָאָה från H6633 (צָבָא)
Användning: 199 ggr i GT

Ursprung

or (feminin) צְבָאָה från H6633 (צָבָא):

צָבָאtsavaH6633tjänstgöra, strida, kriga, mönstra

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet tsava till följande:

ἅγιονhagionG0039helig, vördnadsvärd
ἀριθμόςarithmosG0706antal
ἀστήρasterG0792stjärna
ἄστρονastronG0798stjärnor
βίοςbiosG0979liv, leva, livets goda
δύναμιςdunamisG1411makt, kraft, styrka, mirakel, kraftgärning
ἔθνοςethnosG1484hedning, folk
κόσμοςkosmosG2889värld
λειτουργίαleitourgiaG3009tjänst, tjänstgöring
μάχηmacheG3163konflikt, strid
πλῆθοςplethosG4128en stor skara, de många
πόλεμοςpolemosG4171krig
στρατείαstrateiaG4752krigföring, kamp
στρατιάstratiaG4756härskara

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

army
appointed time, ([phrase]) army, ([phrase]) battle, company, host, service, soldiers, waiting upon,

Engelsk beskrivning

1) that which goes forth, army, war, warfare, host
1a) army, host
1a1) host (of organised army)
1a2) host (of angels)
1a3) of sun, moon, and stars
1a4) of whole creation
1b) war, warfare, service, go out to war
1c) service


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
-93
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. gen. maskulinum och femininum singularis genitiv
-77
Subst. Substantiv
pl. femininum pluralis
-2
Subst. Substantiv
pl. gen. femininum pluralis genitiv
-25
Subst. Substantiv
pl. gen. maskulinum pluralis genitiv
-1
Subst. Substantiv
sing. gen. maskulinum singularis genitiv
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (199 st)


1 Moseboken (4)

[Vers 1–3 är fint strukturerade i flera kiasmer. Nyckelord som betonas är vila (hebr. shavat) och den sjunde dagen (hebr. jom ha-shevii).]
Så blev nu himlarna och jorden fullbordade (iordningställda, färdiga) och allt i dem [alla stjärnorna].
Och det hände vid den tiden att Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, talade med Abraham och sa: "Gud (Elohim) är med dig i allt som du gör.
Så skar de ett förbund i Beer-Sheva och Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, reste sig och de återvände till filistéernas land.
Sedan gick Avimelech till honom från Gerar med Achuzat, hans vän, och Pichol, officer över hans här.

2 Moseboken (5)

Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
ska farao inte lyssna till dig. Jag ska lägga min hand på Egypten och jag ska föra ut mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egyptens land genom stora straffdomar.
Ni ska fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte.
Och det hände sig att i slutet av de 430 åren, just på den dagen, att alla Herrens (Jahves) stora skaror (arméer – hebr. tsevaot) [ordnade efter sina stammar] drog ut från Egyptens land.
Det var på exakt den dagen som Herren förde Israels barn (söner) ut ur Egyptens land som en härskara (armé – hebr. tsevaot). [2 Mos 12:17]

4 Moseboken (77)

från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron.
Rubens söner, Israels förstfödde, deras generationer (släkter – hebr. toledot), efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Simeons söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Gads söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Juda söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Issachars söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Zevoluns söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Josef söner,
av Efraims söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Manasses (Manashes) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Benjamins söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Dans söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Ashers söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Naftalis söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Dessa som räknades av Israels söner efter sina fäders hus (stammar) från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Israels söner ska slå upp sina tält, varje man i sitt eget läger och varje man under sitt eget baner efter sina häravdelningar.
De som nu slår läger på den östra sidan, mot soluppgången,
ska vara de i lägret som tillhör Judas baner,
enligt deras avdelningar.
Ledaren för Juda söner är Nachshon, Amminadavs son,
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 74600.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 54400.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 57400.
Alla som räknades i Juda läger var 186400
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare).
[Att Juda går först nämns även i Dom 1:1. Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]
På den södra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Rubens baner,
enligt deras avdelningar.
Ledaren för Rubens söner är Elitsor, Shedejors son,
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 46500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59300.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 45650.
Alla som räknades i Rubens läger var 151450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
På den västra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Efraims baner,
enligt deras avdelningar.
Ledaren för Efraims söner är Elishama, Ammihods son,
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 40500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32200.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 35400.
Alla som räknades i Efraims läger var 108100
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].
På den norra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Dans baner,
enligt deras avdelningar.
Ledaren för Dans söner är Achiezer, Ammishaddajs son,
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62700.
och deras avdelning och de 41500 som är räknade bland dem.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53400.
Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603550.
från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
"Detta är det som gäller för (tillhör) leviterna, från 25 års ålder och uppåt ska de komma för att tjänstgöra i arbetet i mötestältet,
och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet,
Och först under sitt baner (standar) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son.
Och över hären av Issachars söners stam var Netanel, son till Tsoar.
Och över hären av Zevoluns söners stam var Eliav, son till Chelon.
Och under sitt baner (standar) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
Och över hären av Simeons söners stam var Shelumiel, son till Tsorishadaj.
Och över hären av Gads söners stam var Eljasaf, son till Doel.
Och under sitt baner (standar) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod.
Och över hären av Manasses söners stam var Gamliel, son till Pedatsor.
Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
Och under sitt baner (standar) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.]
Och över hären av Ashers söners stam var Pagiel, son till Ochran.
Och över hären av Naftalis söners stam var Achira, son till Enan.
Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
"Räkna huvudena i hela Israels söners församling, från 20 års ålder och uppåt, efter deras fäders hus, alla som är dugliga att dra ut i strid i Israel."
Och Mose talade till folket och sa: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahves) hämnd över Midjan.
1000 från varje stam bland alla Israels stammar ska ni sända till striden."
Så man avskilde från Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering), 1000 män från varje stam, 12000 rustade för strid.
Och Mose sände iväg dem till striden, 1000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand.
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1000 och ledarna för 100, som kom från striden.
Och prästen Elazar sa till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen från undervisningen (instruktionerna, Torah) som Herren (Jahve) har befallt Mose.
och dela bytet i två delar mellan männen som är skickliga i strid, som gick ut i strid och hela församlingen,
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675000 får,
Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337500 får,
Och härhövitsmännen, ledarna för 1000 och ledarna för 100, kom nära Mose,
för stridsmännen hade tagit byte, varje man för sig själv.
men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."
Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand.

5 Moseboken (4)

och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna.
[Avgudarna som beskrivs i vers 16–19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
och har gått och tjänat andra gudar och tillbett dem eller solen eller månen eller någon annan av himlarnas härar, som jag har befallt er att låta bli [5 Mos 4:19],
Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]

Josua (5)

Omkring 40000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahves) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
Och han sa: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sa till honom: "Vad talar min herre till sin tjänare?"
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sa till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.
[Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahve) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.

Domarboken (4)

Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galileen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland").
[Namnet Sisera återfinns inte i Mellanöstern vilket gör att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsemässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.
Charoshet betyder "skogsland" och ha-gojim är "hedningarna". Det sammansatta namnet Charoshet-Hagojim kan vara en stad eller det område som låg under Siseras kontroll. Inga arkeologiska fynd har ännu hittats som knyter någon plats till detta namn. Det kan tala för att namnet syftar på ett skogsområde, då troligtvis kring bergskedjan Karmel i västra Jezereldalen. Bäcken Kishon, som rinner genom Jezereldalen och mynnar ut i dagens Haifa, nämns i samband med namnet, se vers 13.]
och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand."
Men Sukkots furstar sa: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Om detta folk var givet i min hand skulle jag undanröja Avimelech." Och han sa till Avimelech: "Utöka din armé och kom ut!"

1 Samuelsboken (5)

Men de glömde bort Herren (Jahve), sin Gud (Elohim), och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se Dom 4:1–2], och i filistéernas hand [Dom 13:1] och i kungen i Moabs hand [öster om Döda havet, se Dom 3:12] och de stred mot dem.
Och namnet på Sauls hustru var Achinoam, Achimats dotter, och namnet på härföraren över armén var Avner, Ners son, Sauls farbror.
[Nu följer en tillbakablick i vers 55–66 med mer detaljer om vad som hände innan striden. Här ges nu en bakgrund till vers 25 där Saul frågar efter Davids fars namn så han kunde veta mer om vem som potentiellt kunde bli hans svärson. Bilden som ges här i vers 55–58 är också en kung som nu saknar förmåga att komma ihåg enkla detaljer, något som också visar att Guds Ande hade lämnat Saul. David hade ju tidigare spelat hos Saul, se 1 Sam 16:21–23.]
Och när Saul såg David gå fram mot filistén sa han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Då steg David upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son, ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sa Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."

2 Samuelsboken (9)

Men Avner, Ners son, härförare för Sauls armé, hade tagit Ish-Boshet, Sauls [yngste] son och fört honom över till Mahanajim,
När Joav och hela hans armé som var med honom hade kommit, berättade de för Joav och sa: "Avner, Ners son, kom till kungen och han har sänt iväg honom och han har gått i frid."
Och Joav, Tserojahs son, var över armén (general), och Jehoshafat, Achilods son, var bokförare (kansler, finansminister),
Och när David hörde det sände han Joav och hela hären med mäktiga stridsmän.
Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se 2 Sam 8:3] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig.
[Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och i nästa vers (och kanske i Hes 47:16). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas ryttare och 40000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där.
Och Avshalom hade satt Amasa över hären istället för Joav. Amasa var son till en man vars namn var Itra, jisraeliten som gick in till Avigal, Nachash dotter, syster till Tseroja, Joavs mor.
Och säg till Amasa: "Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe."
[Detta är andra uppräkningen av Davids närmaste ledare i Samuelsboken, se 2 Sam 8:15–18.]
Och Joav ledde (var över) hela Israels armé [2 Sam 8:15]
och Benajaho, Jehojadas son, ledde (var över) keretiterna
och ledde (var över) peletiterna,

1 Kungaboken (11)

Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22–39], och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han dödade dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son, Israels härförare [2 Sam 3:22–39], och Amasa, Jeters son, Juda härförare [2 Sam 20:8–10].
Och kungen satte Benajaho, Jehojadas son, i hans ställe över hären och Tsadoq, prästen, satte kungen i Evjatars ställe.
och Benajaho, Jehojadas son – överbefälhavare (han var över hären) [1 Kung 2:35],
och Tsadoq och Avijatar – präster,
För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom,
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman, var död, sa Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret.
Och han sa: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.

2 Kungaboken (8)

Och han sa till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860-841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahve) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara).
[Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13–14.]
Och de övergav alla Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) och gjorde gjutna avgudar, två kalvar och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan] och tillbad hela himlens härskara (stjärnorna) och tjänade Baal.
Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [2 Kung 12:3] och han reste upp altaren till Baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se 2 Kung 13:6] som Israels kung Ahab hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem.
Men han byggde altaren till alla himlens härskaror (demoniska makter) på de två gårdarna i Herrens (Jahves) hus.
Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen, och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för Baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält och bar askan till Betel.
Och han avsatte avgudarnas präster som Juda kungar hade insatt till att offra på de höga platserna i Juda städer och på platserna runt Jerusalem, de som offrade till Baal och till solen och till månen och till stjärnbilderna och till alla himlens härskaror (de demoniska makterna).
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden.

1 Krönikeboken (22)

Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44760 stridsberedda män.
Med dem följde stridsberedda förband, 36000 man efter sin ättföljd och sina familjer, för de hade många hustrur och barn.
Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17200 stridsberedda krigsmän.
Alla dessa var Ashers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26000 man.
Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen.
De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären.
Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom:
Juda söner som bar sköld och spjut, 6800 beväpnade till strid,
av Simeons söner tappra stridsmän, 7100,
av Zevolun stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50000 som ställde upp helhjärtat,
av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40000,
och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120000, rustade till strid med alla slags vapen.
Joav, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler.
När David hörde det sände han i väg Joav med hela hären, de tappraste krigarna.
Då araméerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de araméer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare.
Men araméerna flydde för Israel, och David dödade av araméerna manskapet på 7000 vagnar samt 40000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också.
Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet Adar/Nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabbah [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [Här sker händelsen med Batsheva, se 2 Sam 11:1–12:25] Joav intog Rabba och förstörde det [2 Sam 12:26–31].
David och befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner till att tjänstgöra som profeter med harpor, lyror och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst
Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
Den 3:e befälhavaren, som tjänstgjorde under 3:e månaden [Sivan – maj/juni], var
Benajaho, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24000.
Efter Ahitofel kom Jojada, Benajahos son, och Ebjatar. Joav var kungens överbefälhavare.

2 Krönikeboken (12)

Därnäst kom Josabad och med honom 180000 man, rustade till strid.
Men Mika sa: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Amatsjaho samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var 20 år eller över och fann att de var 300000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld.
Men en gudsman kom till honom och sa: "O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn.
Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare.
Under deras befäl stod en krigshär av 307500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar.
Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sa till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren (Jahve), era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen.
Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget
Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara.
Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens (Jahves) hus.
Då lät Herren (Jahve) den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.

Nehemja (2)

Du är Herren (Jahve), bara du!
Du har gjort himlarna,
himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
och allt som finns på den,
haven,
och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.

Job (3)

Är inte människans liv som ett krig (militärtjänst)
och hans dagar är som dagarna för en hyrd [lejd arbetare/krigsman].
[Versen saknar verb, men betydelsen är klar – livet är hårt (som ett krig eller krigsman) och dagarna är långa och arbetsamma som lejd arbetare. Hebreiska ordet sachir används både om inhyrda militärer och daglönare som arbetar hårt för en låg lön utan någon del av segern eller vinsten.]
Du förnyar dina vittnesbörd inför mig [ökar – för in nya vittnen mot mig]
och du förökar din förargelse med mig,
växlingar (vaktombyten) och härskaror kommer mot mig.
[De tre bekanta liknas vid en här som turas om att attackera och bryta ner.]
När en stridsman (hebr. gever) dör, finns det då liv efter döden?
I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst
vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).

Psaltaren (7)

Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
[Vers 11–15 börjar alla med den hebreiska bokstaven "Tav". Bokstaven uttalas "t" och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10, 11, 12, 13, 14 och 15.]
Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
du drar inte ut med våra härar.
[Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20–21.]
Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss?
Drar du inte längre ut med vår armé?
Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna:
[Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans härar (alla änglar),
alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
Har inte du, Gud (Elohim), förkastat oss?
Drar du inte längre ut med vår armé?

Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
prisa honom alla ni [himmelska] härar.

Jesaja (8)

Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska straffa
de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
För Herren (Jahve) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. qetsef) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se Job 9:8.]
"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahves) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder."
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).

Jeremia (5)

och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och dem som de har sökt och dem som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta).
och Jerusalems hus och Juda kungars hus, som är vanhelgade, ska bli som Tofets plats, alla hus på vars tak de har offrat till himlarnas härskaror och har hällt ut drickoffer till andra gudar.
Som himmelens härskaror (stjärnorna) inte kan räknas och som havets sand inte kan mätas, så ska jag föröka min tjänare Davids säd och leviterna som gör tjänst åt mig.
Låt bågskytten spänna sin båge mot henne och låt honom lyfta sig själv upp mot henne i sin pansarskjorta, och skona inte hennes unga män, fördärva alla hennes härar fullständigt.
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och sju män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna mitt i staden.

Daniel (6)

Det lilla hornet växte ända upp till himlens härskara [Guds änglar, se 1 Kung 22:19], och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden, och trampade på dem.
[Denna kung, det lilla hornet som väl stämmer in på Antiochos IV Epifanes förföljde Guds folk, vanhelgade templet och försökte förgöra den judiska tron. Himlens härskara och stjärnorna syftar troligtvis på det judiska folket, termerna verkar användas så i Dan 8:24; 12:3. På väg hem från ett fälttåg i Egypten plundrar Antiochos templet i Jerusalem och dödar 40000 judiska män, kvinnor och barn i en massaker och lika många deporteras och säljs som slavar. I december 167 f.Kr. vanhelgar han templet genom att sätta upp ett Zeusaltare i templet och offra griskött. Dessa händelser i den mellantestamentliga perioden finns nedskrivna i Mackabeerböckerna, se t.ex. 2 Mack 5:11-14, 1 Mack 1:54.]
Ja, det lilla hornet växte (blev ännu mer arrogant) mot härskarornas furste [Gud]. Det upphävde det dagliga [offret] till honom [morgon- och kvällsoffret i templet, se 2 Mos 29:38–42; 5 Mos 28:3–8] och platsen där hans helgedom stod revs ner.
En ondskefull krigsliknande operation fördes mot det dagliga offret.
[Den första delen av vers 12 är svåröversatt. Ordagrant är det fyra ord där det första är "och en här/militär". Det andra kan betyda "vara mot" eller "överlämna". Det tredje ordet är "det dagliga" och det sista är i eller på "synd". Det "dagliga" (i vers 11, 12 och 13) syftar främst på det dagliga brända morgon- och kvällsoffret i templet i Jerusalem, men kan också indikera att syfta på den kontinuerliga tempeltjänsten med alla olika typer av funktioner. Orsaken att allt detta avbryts är en militär offensiv. Ordet "synd" används även om uppror mot Gud så betydelsen kan också vara att på grund av Israels avfall och överträdelse tillåter Gud det dagliga offret att upphöra.]
Sanningen kastades ned på marken, och hornet var framgångsrikt i allt det gjorde [under en begränsad tid]. [Under de fruktansvärda åren 167-164 f.Kr. var det judiska folket under Antiochos tyranni.]
[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i Dan 4:13, 23 om änglar i himlen.]
Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se Esra 1:3. Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra. Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända?
Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog – Dan 10:1–11:2
2. Uppenbarelsen – Dan 11:2–12:4
3. Epilog – Dan 12:5–13.]

I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga Dan 1:7], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.

Amos (1)

"Lyssna och vittna mot Jakobs hus,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot).

Sefanja (1)

dessa som böjer sig ner på taken
inför himmelens härskaror (de demoniska makterna)
dessa som böjer sig och svär vid Herren (Jahve)
och samtidigt svär vid Molok,



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.