1254a – בָּרָא (bara)

skapa


Typ:
Hebreiska: בָּרָא (bara)
Ursprung: a primitive root
Användning: 53 ggr i GT

Engelsk översättning

to create
choose, create (creator), cut down, dispatch, do, make (fat)

Engelsk beskrivning

1) to create, shape, form
1a) (Qal) to shape, fashion, create (always with God as subject)
1a1) of heaven and earth
1a2) of individual man
1a3) of new conditions and circumstances
1a4) of transformations
1b) (Niphal) to be created
1b1) of heaven and earth
1b2) of birth
1b3) of something new
1b4) of miracles
1c) (Piel)
1c1) to cut down
1c2) to cut out


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (53 st)


I begynnelsen (när tiden började) skapade Gud (Elohim) himlarna och jorden [hela universum]. [Bibelns första mening består av sju hebreiska ord. Det mittersta ordet är två bokstäver, alef-tav, den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord som uttalas "et" på hebreiska är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är "himlarna", är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista. Även om alef-tav bara är en språklig grammatisk detalj i hebreiskan antyds att Jesus finns representerad mitt i bibelns första vers, likställd med Gud!
    Uttrycket himlar, i plural, tillsammans med jorden beskriver all materia som existerar – hela universum. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum", se 2 Sam 22:10. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden.]
Gud har skapat (initierat) de stora havsdjuren (krokodiler, ordagrant "de stora långsträckta havsdjuren") och alla levande varelser som fyller vattnet, efter deras sort (art), på samma sätt alla fåglar (insekter, alla djur med vingar), efter deras sort (art). Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud (Elohim) skapade (initierade) människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Han skapade dem till man och kvinna.
Gud välsignade (talade gott om)
    den sjunde dagen
och helgade den (dedikerade den som sin egen dag; särskilde den från andra dagar till att bli en speciell dag) eftersom han avslutade (vilade från – hebr. shavat) sitt arbete med skapelsen. [Detta stycke avslutas inte som de andra dagarna med "Det blev kväll och det blev morgon, den sjunde dagen". Anledningen är antagligen att detta uttryck också inleder nästa dag, men skapelseveckan är en gång för alla slut. Den har ingen fortsättning i en åttonde dag. Istället nämns "Den sjunde dagen" tre gånger och ramar in ordet vila i vers 2 och ramas in av välsigna/helga i vers 3. I judiska kalendrar är den första dagen söndagen. De första sex dagarna benämns jom rishon, jom sheni, jom shlishi, jom revii, jom chmishi och jom shishi. Den sjunde dagen, lördagen, bryter mönstret och kallas inte jom shevii (dag sju), istället används bara ordet shavat för att visa att den är speciell.]
[Här kommer ett nytt stycke. Det hebreiska ordet toledot, som inleder denna vers, används elva gånger i Första Moseboken. I de följande fallen gäller det en person. Gemensamt är att huvudpersonen redan är introducerad, och det som följer är en detaljerad fortsättning av hans liv och hans barn. Se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Här kommer alltså den fortsatta historien av "himlarna och jorden". Det är inte en andra skapelseberättelse utan en mer detaljerad beskrivning av skapelsen, och då speciellt hur människan skapades från jordens stoft. Versen är också en kiasm.] Detta är den fortsatta historien (berättelsen – hebr. toledot) om
    himlarna och jorden
        när Gud hade skapat dem
        – då Herren Gud (Jahve Elohim) gjorde
    jorden och himlarna. [Detta är första gången titeln "Herren Gud" används.]
[Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Här beskrivs Adams, den första generationens, fortsatta historia. I varje led nämns nu sex gånger en sista liten fras "sedan dog han", se vers 5, 8, 11, 14, 17, 20. Det blir en påminnelse om att döden regerar, se Rom 5:14. Den sjunde generationen dog inte, se vers 24. Sedan nämns samma fras igen i vers 27 och 31.] Detta är Adams fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot). När Gud skapade människan, gjorde han honom i Guds avbild,
till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebr. adam, se 1 Mos 1:27‑28) på den dag de skapades.
Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar – hebr. nicham) att jag har gjort dem."
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Och Josua sade till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsland är för trångt för dig."
men bergsbygden ska vara ditt, för fast det är en skog ska du hugga ner den och förtjänsten därav ska vara din, för du ska driva ut kananeerna fast de har vagnar av järn och fast de är starka."
Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig Gud (Elohim),
    och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig.
    [Gör min ande motståndskraftig mot synd.]
Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn. [Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
Kom ihåg hur kort min tid är.
    För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
Detta ska skrivas för kommande generationer,
    och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn).
När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.
Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2‑4] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för han befallde, och de blev skapade.
Så kom ihåg din Skapare i din ungdom.
    Innan de svåra dagarna kommer [då du blir gammal och får krämpor och smärta],
    de år som du säger: "Jag har ingen glädje."
sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
    Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
    och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
    saknas inte en enda av dem.
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
    Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
    skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
    hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
    och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
    som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
    han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
    han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
    han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.
Nu säger Herren (Jahve),
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel: "Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
    Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
var och en som är uppkallad efter mitt namn
    och som jag har skapat till min ära,
jag har format (gjort, designat) honom,
    ja, jag har gjort honom." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. Ps 120‑134. I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Jag är Herren (Jahve), er Helige.
    Israels skapare, er konung.
Jag formar (som en krukmakare) ljuset
    och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
    och skapar olycka [Ps 65:8; Amos 3:6],
jag är Herren (Jahve) som gör alla dessa ting.
[Vers 1‑7 har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se Jes 44:28; 45:1. Vers 8 kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.] Regna där ovan, du himmel
    låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig, och ge frälsning som frukt (resultat),
    [Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se Jes 4:2]
    och låta befrielse växa upp tillsammans.
Jag Herren (Jahve) skapar detta. [Ps 85:12‑13]
Jag har gjort jorden
    och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
    och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
För så säger Herren (Jahve)
    som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
    som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
    han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
    "Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
De är skapade nu och inte från förr
    och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
    "Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
    och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
    "Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),"
säger Herren (Jahve) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom." [Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även Jes 26:3.]
Se, jag är redo att skapa
    nya himlar och en ny jord.
Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]
    ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.
Nej, var glada och jubla för evigt
    i det som jag skapar,
för jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje,
    och hennes folk till lycka.
Hur länge ska du vända dig bort,
    du avfallna dotter?
Herren (Jahve) har skapat något nytt på jorden –
    en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).
Du var i Eden
    i Guds (Elohims) trädgård,
täckt med alla dyrbara stenar:
[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.] [2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17]
    och
kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.]. [3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20]. [4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20]
    och
jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20], [5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18]. [6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18]
    och
smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.]. [Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17‑20. I Upp 21:19‑20 nämns tolv stenar i muren.] Och fulländade med guld dina tamburiner
    och dina pipor,
den dag du skapades var de förberedda.
Du var ren (rituellt ren, perfekt, klanderfri – hebr. tamim) på alla dina vägar
    från den dag då du skapades
    till dess orättfärdighet blev funnen hos dig.
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
    [Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som uppenbarar sina tankar för människan [Amos 3:7].
    [Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se Ps 139:2.]
Han som vänder morgonen till mörker.
    [Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se Amos 5:8, 20; 8:9; Jer 13:16.]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
    [Ödmjukar de högmodiga, se Mika 1:3] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn. [Vers 13 är den första poetiska stycket i Amos, även Amos 5:8‑9 och Amos 9:5‑6 räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?

Trolöshet

Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.