[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg () inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.]
Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning.
[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i , där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även ; ; .]