0539 – אָמַן (aman)

tro, vara trogen, stå fast, vara en pelare


Typ:
Hebreiska: אָמַן (aman)
Ursprung: en ursprunglig rot (Isaiah 30:21 interchangeable with H0541 (אָמַן), till go till the right hand)
Användning: 108 ggr i GT

Engelsk översättning

be faithful

Engelsk beskrivning

1) to support, confirm, be faithful
1a) (Qal)
1a1) to support, confirm, be faithful, uphold, nourish
1a1a) foster-father (subst.)
1a1b) foster-mother, nurse
1a1c) pillars, supporters of the door
1b) (Niphal)
1b1) to be established, be faithful, be carried, make firm
1b1a) to be carried by a nurse
1b1b) made firm, sure, lasting
1b1c) confirmed, established, sure
1b1d) verified, confirmed
1b1e) reliable, faithful, trusty
1c) (Hiphil)
1c1) to stand firm, to trust, to be certain, to believe in
1c1a) stand firm
1c1b) trust, believe


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (108 st)


Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren, och Herren räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud). [Abram trodde på löftet om ett barn, och talrika ättlingar, han trodde att Messias skulle komma genom hans säd och trodde på honom som sin Frälsare, se Joh 8:56. Både i GT och NT finns det bara ett sätt att bli rättfärdig på, nämligen av nåd genom tro, se Rom 4:3.]
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
De berättade för honom och sade: "Josef lever fortfarande och han är ledare över hela Egyptens land." Då lamslogs hans hjärta [slutade hans hjärta nästan att slå], för han kunde inte tro dem.
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
Herren sade: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig.
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahve) gjorde på egyptierna, och folket fruktade, vördade Herren (Jahve) och de trodde på Herren (Jahve) och hans tjänare Mose.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder?
Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de låta bli att tro på mig, trots alla tecken som jag har gjort bland dem?
Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud, som är Gud; den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
då ska Herren (Jahve) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge.
Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv.
Men Sichon litade inte på Israel till att passera hans gränser och Sichon samlade ihop hela sitt folk och slog läger i Jatsa och de stred mot Israel.
Noomi tog barnet och höll honom i sina armar (lade honom i sin famn) och blev den som vårdade (skötte om) honom.
Och jag ska resa upp åt mig en trogen präst, som gör det som är i mitt hjärta och i min själ, och jag ska bygga hans hus stadigt (stabilt) och han ska vandra framför min smorde alla dagar. [Detta är en profetia som också syftar på den Smorde – Messias!]
Och hela Israel, från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder], visste att Samuel var på väg att bli en Herrens (Jahves) profet.
Och Achimelech svarade kungen och sade: "Vem bland alla dina tjänare är lika betrodd som David, som är kungens svärson, och ger akt på kungens påbud och är ärad i ditt hus?
Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahve) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahves) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar.
Och Achish trodde David och sade: "Han har fått sitt folk Israel att fullkomligt avsky honom, därför ska han bli min tjänare för alltid."
[I denna vers, som är en parantes, introduceras Jonatans handikappade son Mefivoshet.] Jonatan, Sauls son, hade en son som var lam i båda sina fötter. Han var 5 år när rapporten från Jizreel kom om Saul och Jonatan. [Både Mefivoshets far och farfar hade dött vid slaget vid Gilboa i Jezereldalen, se 1 Sam 31:1. Mefivoshets (Israels tronarvinges) liv stod nu på spel, eftersom alla potentiella efterträdare brukade röjas ur vägen av nya härskare.] Hans barnflicka [som ansvarade för Mefivoshet då Jonatan gått ut i striden] tog (lyfte upp) honom och flydde, men under den kaosartade flykten föll han och blev lam. Hans namn var Mefivoshet. [Även om detaljerna inte ges här är det troligt att filisteerna tog kontroll över hela regionen, och var på väg söderut för att plundra Sauls huvudstad Giva (1 Sam 10:26; 11:4, strax norr om Jerusalem), där Mefivoshet befann sig. Texten ger inga detaljer hur han föll, kanske hoppade de från någon mur och han bröt benen, eller fick en nervskada i nacken som gjorde att han blev lam. Oavsett så måste detta skapat djupa skuldkänslor hos barnflickan som i en svår situation försökte skydda honom, men det sker en olyckshändelse och barnet blir handikappat. Namnet Mefivoshet betyder "krossar skam", utanför Samuelsböckerna kallas han också Meriv-Baal, se 1 Krön 8:34; 9:40. Omnämnandet av Mefivoshet just här har även en litterär poäng, i nästa vers nämns hur Sauls son Ish-Boshet som betyder "man av skam" dör. Författaren vill ge hopp, skammen kommer krossas. Mefivoshet kommer spela en avgörande roll i framtida händelser, se 2 Sam 9:1–13; 16:1–4; 19:24–30. ]
Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid."
Och nu Israels Gud (Elohim), låt ditt ord, jag ber dig, bli bekräftat som du har talat till din tjänare David, min far.
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra."
Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina budord (tydliga befallningar), som David min tjänare gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig.
Och Achav hade 70 söner i Samarien. Och Jehu skrev brev och sände till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och till dem som förde upp Achavs söner och sade:
Och han som var över hushållet och han som var över staden och de äldste och de som förde upp sönerna sände till Jehu och sade: "Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon."
Men de lyssnade inte utan gjorde sina nackar stela (styvnackade), som deras fäders nackar, som inte trodde (litade) på Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananéernas, hetiternas,
    amoréernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. [Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i tempet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.
Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter. [Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.]
Se, han har ingen tillit till sin tjänare,
    och hans sändebud anklagar han för dårskap.
Om jag ropade och han svarade mig,
    skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
Från läpparna tar han bort (tystar) till att bygga upp och tar de gamlas smak.
Se, i sina heliga har han ingen tillit, himlarna är inte rena i hans ögon.
Han tror inte när han återvänder från mörkret att svärdet väntar på honom.
Låt honom inte lita på tomhet (falskhet, fåfänga – shav) för tomheten (falskheten, fåfängan – shav) ska bli hans belöning.
Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
    och samla den vid tröskplatsen?
I upphetsning och otålighet intar han marken,
    han kan inte stå still när basunen har ljudit.
[I vers 8–10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.] Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan). Herrens (Jahves) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.
Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
Så ska de inte bli som sina fäder (förfäder),
    en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för Gud]
    och vars ande inte stadigt är med Gud (El). [Asaf gör här tydligt att grundinställningen måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha sina prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar. Se även 5 Mos 9:6–7, 13, 24; 31:27; 32:5; Apg 2:40.]
För de trodde inte på Gud (Elohim)
    och förtröstade (litade) inte på hans frälsning. [4 Mos 11:1–3]
Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
    och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
De höll inte fast (deras hjärtan var inte rätt och förankrade) vid honom,
    och de var inte trogna mot hans förbund.
Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
Den ska bestå för alltid precis som månen,
    och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Dina vittnesbörd (stadgar) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet tillhör (är lämpligt, passande, smyckar och är något vackert i) ditt hus,
    
    Herre (Jahve),
    för alltid (ordagrant "i längd av dagar").
Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
    för att de ska bo med mig. Den som vandrar på redbarhetens väg,
    han ska få betjäna mig.
Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.
Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1–12]
Hans händers gärningar är sanna och rätta,
    trofasta är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). [Ordet "gärningar" börjar på bokstaven Mem och "trofasta" på Nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
Jag hade tillit (trodde), därför talade jag [2 Kor 4:13]:
    "Jag är mycket prövad."
Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]
Den som pratar bredvid munnen berättar hemligheter (vad som sagts i förtroende),
    men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).
Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
    men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
Som kylan från snö [från en nordlig vind från bergen] under skördetidens hetta,
    så är en trogen budbärare för den som sänt honom, han friskar upp sin herres själ (liv, ande).
När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
    så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
Såren orsakade av en vän är utförda med ett syfte (de är välmenande, har ett syfte och går att lita på),
    men kyssarna av en ovän är många och vilseledande.
    [Om man bara hör komplimanger, som här liknas vid kyssar, så är de inte äkta, en vän säger alltid sanningen.]
Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
    En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
    men nu bor mördarna där.
Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.
Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det."
Och jag tog mig pålitliga vittnen att skriva, Uria, prästen och Sakarja (Zecharjaho), son till Jeverechjaho."
Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus.
På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort," för Herren (Jahve) har talat.
Därför säger Herren Herren (Adonai Jahve): Se jag lägger i Sion en sten,
    en prövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament,
    den som tror (litar på den) ska aldrig (behöva) fly i all hast. [Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
han ska bo i höjden,
    hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
    hans vatten ska vara säkrat.
"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
    och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
    och ingen ska komma efter mig.
Detta säger Herren (Jahve),
    Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
Och kungar ska vara deras uppfostrare
    och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
    och slicka dammet från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
    för de ska inte skämmas som väntar på mig.
[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i Jes 52:13–15 börjar nu få sin förklaring. Vers 1–3 hör tematiskt ihop med vers 7–9. Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.] Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd]?
    För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad? [Två frågor ställs. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd, se Jes 52:13–15. I den första frågan är det läsaren som är subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Verben "trodde på" är parallellt med "uppenbarad". Det första är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra verbet är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat. Just denna problematik sätter den Etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippos, se Apg 8:30–33.
    Herrens arm är ett uttryck för Guds omnipotens, att han gör vad han vill, men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden. Han visar sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.]
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2–4]
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Varför är min smärta oändlig och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas? Vill du verkligen vara för mig som en bedräglig bäck, som vatten som saknas?
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Och de sade till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss.
De som brukade äta delikatesser
    är övergivna på gatorna [där de letar efter något att äta bland soporna].
De som växte upp (blev uppfödda) i scharlakansrött [i lyx; var klädda i dyrbara kläder, se Ords 31:21]
    omfamnar gödselstacken [1 Sam 2:8; Job 2:8; Ps 113:7]. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "De som brukade äta" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att perspektiven har ändrats helt. Från välstånd till misär. Färgämnet för att framställa den scharlakansröda färgen var den mest kostsamma, se även Ps 22:7.]
Jordens kungar trodde inte,
    inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
    skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar vers 35 och 45 om Jesus – hörnstenen, se Mark 12:10; Ef 2:20; 1 Pet 2:7. Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se 1 Pet 2:4–5. Se även Matt 16:15–19.]
Då försökte de andra [två] ministrarna och [en grupp av] satraperna att hitta något att anklaga Daniel för i hans tjänsteutövning (i det som gällde riket). De kunde dock inte hitta någonting som var orätt [något ämbetsbrott] eller någon korruption (moraliskt fel), eftersom han var trofast (hade hög moral och integritet) fanns det ingen försummelse (slarv) eller korruption (moraliskt orätt).
Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle lyftas ur gropen. Så Daniel lyftes upp ur gropen och han var inte det minsta skadad, för han hade litat (trott) på sin Gud.
Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
    Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
Efraim omringar mig med lögner
    och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
    och mot den Helige, som är trofast.
Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) och de utlyste en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
Lita inte på en vän,
    sätt inte ditt hopp till en rådgivare,
    vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.
Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
    och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se ett verk ska bli gjort i era dagar
    som ni inte ska tro på,
    trots att det berättas för er.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.