0539 – אָמַן (aman)

tro, vara trogen, stå fast, vara en pelare


Typ:
Hebreiska: אָמַן (aman)
Ursprung: a primitive root (Isaiah 30:21 interchangeable with H541 (אָמַן), to go to the right hand)
Användning: 108 ggr i GT

Engelsk översättning

be faithful

Engelsk beskrivning

1) to support, confirm, be faithful
1a) (Qal)
1a1) to support, confirm, be faithful, uphold, nourish
1a1a) foster-father (subst.)
1a1b) foster-mother, nurse
1a1c) pillars, supporters of the door
1b) (Niphal)
1b1) to be established, be faithful, be carried, make firm
1b1a) to be carried by a nurse
1b1b) made firm, sure, lasting
1b1c) confirmed, established, sure
1b1d) verified, confirmed
1b1e) reliable, faithful, trusty
1c) (Hiphil)
1c1) to stand firm, to trust, to be certain, to believe in
1c1a) stand firm
1c1b) trust, believe


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (108 st)


Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren, och Herren räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud). [Abram trodde på löftet om ett barn, och talrika ättlingar, han trodde att Messias skulle komma genom hans säd och trodde på honom som sin Frälsare, se Joh 8:56. Både i GT och NT finns det bara ett sätt att bli rättfärdig på, nämligen av nåd genom tro, se Rom 4:3.]
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
De berättade för honom och sade: "Josef lever fortfarande och han är ledare över hela Egyptens land." Då lamslogs hans hjärta [slutade hans hjärta nästan att slå], för han kunde inte tro dem.
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
Herren sade: "Detta [tecken] är för att de äldste ska tro att Herren, deras fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har visat sig för dig.
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahve) gjorde på egyptierna, och folket fruktade, vördade Herren (Jahve) och de trodde på Herren (Jahve) och hans tjänare Mose.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud, som är Gud; den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
då ska Herren (Jahve) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge.
Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv.
Noomi tog barnet och höll honom i sina armar (lade honom i sin famn) och blev den som vårdade (skötte om) honom.
Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra."
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
    amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. [Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i tempet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.
Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter. [Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.]
Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
    och samla den vid tröskplatsen?
I upphetsning och otålighet intar han marken,
    han kan inte stå still när basunen har ljudit.
[I vers 8‑10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn som i hebreiskan skrivs יהוה (JHVH, Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.] Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan). Herrens (Jahves) vittnesbörd (varning, påminnelse – hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.
Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
Så ska de inte bli som sina fäder,
    en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för Gud]
    och vars ande inte stadigt är med Gud (El). [Asaf gör här tydligt att vår grundinställning måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha våra prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar.]
För de trodde inte på Gud (Elohim)
    och förtröstade (litade) inte på hans frälsning. [4 Mos 11:1‑3]
[Guds nåd:]
Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
    och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
De höll inte fast (deras hjärtan var inte rätt och förankrade) vid honom,
    och de var inte trogna mot hans förbund.
Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
Den ska bestå för alltid precis som månen,
    och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Dina vittnesbörd (stadgar) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet tillhör (är lämpligt, passande, smyckar och är något vackert i) ditt hus,
    
    Herre (Jahve),
    för alltid (ordagrant "i längd av dagar").
Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
    för att de ska bo med mig. Den som vandrar på redbarhetens väg,
    han ska få betjäna mig.
Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.
Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1‑12]
Hans händers gärningar är sanna och rätta,
    trofasta är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). [Ordet "gärningar" börjar på bokstaven Mem och "trofasta" på Nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]
Jag hade tillit (trodde), därför talade jag [2 Kor 4:13]:
    "Jag är mycket prövad."
Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel.]
Den som pratar bredvid munnen berättar hemligheter (vad som sagts i förtroende),
    men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).
Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
    men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
Som kylan från snö [från en nordlig vind från bergen] under skördetidens hetta,
    så är en trogen budbärare för den som sänt honom, han friskar upp sin herres själ (liv, ande).
När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
    så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
Såren orsakade av en vän är utförda med ett syfte (de är välmenande, har ett syfte och går att lita på),
    men kyssarna av en ovän är många och vilseledande.
    [Om man bara hör komplimanger, som här liknas vid kyssar, så är de inte äkta, en vän säger alltid sanningen.]
Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
    En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
    men nu bor mördarna där.
Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du heta Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.
Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det."
Och jag tog mig pålitliga vittnen att skriva, Uria, prästen och Sakarja (Zecharjaho), son till Jeverechjaho."
Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus.
På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort, för Herren (Jahve) har talat.
Därför säger Herren Herren (Adonai Jahve) så: Se jag lägger i Sion en sten, en prövad hörnsten, ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament, den som tror (litar på den) ska aldrig (behöva) fly i all hast.
han ska bo i höjden,
    hans försvarsplats ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
    hans vatten ska vara säkrat.
"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
    och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
    och ingen ska komma efter mig.
Detta säger Herren (Jahve),
    Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
Och kungar ska vara deras uppfostrare
    och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
    och slicka dammet från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
    för de ska inte skämmas som väntar på mig.
[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i Jes 52:13‑15 börjar nu få sin förklaring. Vers 1‑3 hör tematiskt ihop med vers 7‑9. Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.] Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd]?
    För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad? [Två frågor ställs. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd, se Jes 52:13‑15. I den första frågan är det läsaren som är subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Verben "trodde på" är parallellt med "uppenbarad". Det första är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra verbet är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat. Just denna problematik sätter den Etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippos, se Apg 8:30‑33.
    Herrens arm är ett uttryck för Guds omnipotens, att han gör vad han vill, men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden. Han visar sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.]
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd jag lovade David. [Se Ps 89:2‑4]
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
De som brukade äta delikatesser
    är övergivna på gatorna [där de letar efter något att äta bland soporna].
De som växte upp (blev uppfödda) i scharlakansrött [i lyx; var klädda i dyrbara kläder, se Ords 31:21]
    omfamnar gödselstacken [1 Sam 2:8; Job 2:8; Ps 113:7]. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "De som brukade äta" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att perspektiven har ändrats helt. Från välstånd till misär. Färgämnet för att framställa den scharlakansröda färgen var den mest kostsamma, se även Ps 22:7.]
Jordens kungar trodde inte,
    inte heller jordens inbyggare,
att motståndare och fiender
    skulle gå in genom Jerusalems portar. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "inte" med denna bokstav och förstärker hur osannolik hela situationen upplevs. Detta skulle inte kunna hända. Det är en vanlig reaktion och upplevelse när man bearbetar ett trauma.]
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar vers 35 och 45 om Jesus – hörnstenen, se Mark 12:10; Ef 2:20; 1 Pet 2:7. Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se 1 Pet 2:4‑5. Se även Matt 16:15‑19.]
Då försökte de andra [två] ministrarna och [en grupp av] satraperna att hitta något att anklaga Daniel för i hans tjänsteutövning (i det som gällde riket). De kunde dock inte hitta någonting som var orätt [något ämbetsbrott] eller någon korruption (moraliskt fel), eftersom han var trofast (hade hög moral och integritet) fanns det ingen försummelse (slarv) eller korruption (moraliskt orätt).
Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle lyftas ur gropen. Så Daniel lyftes upp ur gropen och han var inte det minsta skadad, för han hade litat (trott) på sin Gud.
Efraim omringar mig med lögner
    och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
    och mot den Helige, som är trofast.
Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) och de utlyste en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
Lita inte på en vän,
    sätt inte ditt hopp till en rådgivare,
    vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.
Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
    och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se ett verk ska bli gjort i era dagar
    som ni inte ska tro på,
    trots att det berättas för er.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.